Hur kommer det sig att man tappar all form av motivation så fort det blir lite körigt?
Eller jag måste faktiskt säga att det är ett nytt fenomen för mig. Jag har alltid presterat som bäst när jag varit stressad, men det kanske är så att stressen har kommit ifatt mig nu? För några år sen kändes det som att jag kunde göra allt på en gång, jag kunde bolla mellan olika aktiviteter utan att det rörde mig i ryggen. Men jag börjar faktiskt undra lite om det är därför jag blivit så extremt trött numera. Visserligen har jag varit på gränsen till utbränd vid ett flertal tillfällen, när jag tagit på mig så mycket utan att märka hur kroppen signalerar att "nu är det nog!". Jag vill gärna påstå att jag är stresstålig, men vart går gränsen till ohälsosam stress? Vilken är min personliga gräns till hur mycket jag klarar av?
Det känns som jag har lite att fundera över, att analysera gällande mitt beteende.
Jo, jag är nog faktiskt sjukt stressad just nu. Det underliga är bara att jag inte riktigt vet varför! Visst har vi haft mycket i skolan, men jag kan aldrig tänka mig att det endast är det som stressar mig.. nånting mer finns där under ytan och jag vet inte hur jag ska komma fram till vad det är. Har haft ont i magen i över en vecka nu och sover extremt dåligt om nätterna, varför skriver jag inte bara ner när besvären börjar så jag kan få en liten hint om vad det skulle kunna vara!? Samma visa varje gång.. Suck!
Sömnlösheten har pågått i flera veckor, har svårt att hålla mig vaken och koncentrerad om dagarna. Det ska bli skönt med praktik! Så fort jag kommit över den första stressen över att jag vill lära mig allt på en gång, så kommer det vara en riktig befrielse att få arbeta lite med det man nu lär sig i skolan.
Älsklingen körde till Sälen idag i jobbet, fick ett mms som visade att det redan är en massa snö där. Det såg faktiskt riktigt mysigt ut! Jag är ingen snö-fantast, men det går inte att komma ifrån att det är lite härligt med allt det vita.
Kissarna har börjat byta till vinterkappan, Smulan är riktigt burrig nu;