Ja, det var ju bara en tidsfråga innan Svea skulle lära sig att ställa sig även i soffan. Imorse hände det, inte bara en utan flera gånger! Dessutom gick det inte att ha henne fritt på golvet igår kväll heller, inte ens fast jag satt bredvid och hade uppsikt. Hon fick den där envisa blicken igen och hade helt och hållet bestämt sig för att hon skulle resa sig mot baslådan till hemmabiosystemet. Spelar ingen roll hur många gånger man säger nej och tar bort henne, hon blir bara mer och mer förbannad och vägrar att lyssna. Slutar med hysterisk gråt och man får lov att bära bort bebisen till en helt annan lekplats för att hon ska glömma vad hon tidigare gett sig fan på att göra. Haha. Pappas envishet och mammas korta stubin, en underbar kombination!
Har fått tag på en lekhage faktiskt, ska åka och hämta den på lördag. Igår var jag helt säker i mitt beslut men under natten/morgonen har jag grubblat över om vi verkligen ska ha en sån. Googlade lite för- och nackdelar och upplevde vildingens galna klättrande på mig under förmiddagen och jag står fast vid mitt beslut. Det kan vara skönt att kunna få laga mat, gå på toa eller nåt annat basic och samtidigt veta att den vilda bebisen inte kan göra illa sig under den tiden. Det kommer ju underlätta enormt mycket också de dagar vi ska åka iväg nånstans. Jag har mina kläder på övervåningen och rent praktiskt är det enklast att jag är den som klär på mig sist efter att ha packat i ordning allt. Vissa tillfällen har jag kunnat spänna fast Svea i babyskyddet och satt det på golvet i vår öppna hall så jag har lite uppsikt samtidigt som jag springer upp för att hämta kläder. Dock accepterar hon inte att bli fastspänd sådär längre och för att slippa starta krig innan vi ens kommit utanför dörren är det bäst att låta bli att göra på det viset.
Känns som att man kommer bli gråhårig i förtid!
fredag 17 oktober 2014
torsdag 16 oktober 2014
Den vilda bebisen
Om nio dagar fyller vår lilla vilding 8 mån, eller 6,5 mån korrigerad ålder. Hon är vildare än vildast och har verkligen noll respekt för ordet "försiktigt". På sjukhuset tog hennes nyfikenhet över totalt och plötsligt började hon både sätta sig upp och ställa sig upp mot sängkanten, allt för att kunna se och vara med så mycket som möjligt. Hon har noll balans men det hindrar inte hennes envisa upptåg. Det senaste är att hon ska klättra på mig till stående eftersom hon får ganska bra grepp om kläder osv. Hon har försökt att ställa sig i soffan också men tack och lov får hon inte tillräckligt bra tag på soffkuddarna.
Saken är den att hon kryper med ganska god fart numera men fortfarande utan respekt för golvets hårdhet. Plötsligt slänger hon sig runt och tjongar i huvudet så det smäller. Lär hon sig av det? Nej! Jag blir galen!! Känner inte för att sitta på barnakuten med en unge med hjärnskakning alternativt som slagit hål i huvudet. Så därmed har jag bestämt att både vadderad hjälm och lekhage är näst ut på inköpslistan! Lekhage som jag skrattat åt. Riktigt hånat. Det är ju bara ett finare ord för BUR! Men med Sveas framfart måste vi ha en sån. Det tog emot att ta beslutet men så får det bli! Hellre en sån bur än att hon brännskadar sig på braskaminen.
onsdag 15 oktober 2014
Surdeg
Många surdegsbakare gillar hur oförutsägbar surdegen är men jag håller inte alls med där. Jag vill veta att varje bröd jag bakar garanterat blir bra så surdegens nyckfullhet går jag inte alls igång på. Lyckades med två fucking awesome bröd imorse och det är jag glad över! Det har varit så många gånger man tycker att surdegen är ordentligt på G men så blir det ändå smått kompakta bröd istället för fluffiga och sega. Jag hetsmatade min deg i flera dagar för att få den i trim nu, skulle ha bakat förra lördagen men då åkte vi ju in till barnakuten och blev kvar nästan en vecka på sjukhuset. Glömde totalt bort min stackars deg som stod i skåpet ovanför kylen och var lite rädd att den skulle ha kolat vippen. Den levde fortfarande om än rätt supersur men jag fick ordning på den igen!
För övrigt mår lilla babyskrutt mycket bättre igen! Jag kan fortfarande höra lite väsande emellanåt men hon är superpigg och hostar inte alls mycket längre. Vi har fortfarande problem med att få henne att äta, dock är det ju inget nytt. Kanske att det är lite mer problem nu än innan men vi har ju vanan inne med en matvägrande bebis. Igårkväll hade vi nog en av de konstigaste matningarna ever. Haha. Svea tvärvägrade att äta trots att vi gav henne puré med sked. Förut har det varit så spännande att hon har slukat det bara för att det varit roligt men inte ens det fungerade igår. Hon åt hellre på en av sina badleksaker så vi började med att doppa den i maten (alla sätt är bra utom de dåliga, men vi vet hur sjukt det låter!). Hon fick i sig lite av maten på det viset. S försökte återigen med skeden men hon totalt vägrade! I ren desperation satte han fram tallriken vid hennes haka, egentligen för att kanske få henne att lukta på maten och vilja ha den men det slutade med att hon stoppade kanten på skålen i munnen och försökte äta. Haha. Då kunde vi skyffla mat med skeden in i munnen och hon tuggade och åt samtidigt som hon satt fast med munnen mot skålkanten. Som att hon försökte dricka maten liksom. Så jäkla stört! Hahahaha! Idag gick det lite bättre, lyckades mata i henne en halv portion gröt med blåbär till. Första gången hon ätit upp allt på tallriken och även om det bara var en halv portion jag gjort i ordning från start känner jag mig väldigt nöjd!
För övrigt mår lilla babyskrutt mycket bättre igen! Jag kan fortfarande höra lite väsande emellanåt men hon är superpigg och hostar inte alls mycket längre. Vi har fortfarande problem med att få henne att äta, dock är det ju inget nytt. Kanske att det är lite mer problem nu än innan men vi har ju vanan inne med en matvägrande bebis. Igårkväll hade vi nog en av de konstigaste matningarna ever. Haha. Svea tvärvägrade att äta trots att vi gav henne puré med sked. Förut har det varit så spännande att hon har slukat det bara för att det varit roligt men inte ens det fungerade igår. Hon åt hellre på en av sina badleksaker så vi började med att doppa den i maten (alla sätt är bra utom de dåliga, men vi vet hur sjukt det låter!). Hon fick i sig lite av maten på det viset. S försökte återigen med skeden men hon totalt vägrade! I ren desperation satte han fram tallriken vid hennes haka, egentligen för att kanske få henne att lukta på maten och vilja ha den men det slutade med att hon stoppade kanten på skålen i munnen och försökte äta. Haha. Då kunde vi skyffla mat med skeden in i munnen och hon tuggade och åt samtidigt som hon satt fast med munnen mot skålkanten. Som att hon försökte dricka maten liksom. Så jäkla stört! Hahahaha! Idag gick det lite bättre, lyckades mata i henne en halv portion gröt med blåbär till. Första gången hon ätit upp allt på tallriken och även om det bara var en halv portion jag gjort i ordning från start känner jag mig väldigt nöjd!
torsdag 9 oktober 2014
Permission
Det går inte att beskriva hur underbart det är att få komma hem efter en hel drös av dagar på sjukhuset. Vi fick permission idag vid lunchtid och jag håller verkligen tummar och tår att lilla älsklingen ska må bra nog att vara hemma och fortsätta kurera sig. Tyvärr är hon inte jättemycket bättre i andningen men febern har äntligen släppt och hon verkar inte ha lika ont i halsen längre. Lite mindre slem efter alla koksaltsinhalationer också men det rosslar ordentligt ändå till och från. Väsandet/pipandet sitter fortfarande i och hon andas fortfarande lite väl fort och forcerat, dock en förbättring från tidigare dagar.
Jag är så otroligt stolt över lilla babyskrutt! Sjuk och jävlig med problem att andas, inlagd på sjukhus i en helt främmande och okänd miljö med massvis av okända människor som ska peta på en eller tvinga en andas i en läskig mask, mat genom sond, alla rutiner vi byggt upp totalt raserade och konstant bli väckt medan man sover. Svea har trots allt det varit världens gladaste och charmigaste bebis! Hon har njutit av uppmärksamheten och varit extremt frikostig med sina leenden. Charmat allt från läkare, sjuksköterskor, barnskötare till städpersonalen. Hon har inte visat minsta tecken på oro över allt främmande utan busat på de stunder hon haft lite ork och agerat socialt med allt och alla. Inhalationerna var väldigt obekväma och läskiga men hon gjorde inte ens motstånd! Skrek lite och visade att hon inte gillade det genom att sparka lite med benen men så fort masken tagits bort var hon en liten solstråle igen, villig att le och busa med sköterskan som precis utsatt henne för det hemska. Vår duktiga, duktiga lilla tjej!!!
Behöver nog knappast nämna att vi kommer vara extremt petiga med vilka vi väljer att umgås med under vinterhalvåret. Lilla räkan ska inte behöva gå igenom det här igen! Det har ju inte varit nån picknick för oss föräldrar heller, jag har inte sovit mer än 3-4 timmar varje natt sen en vecka tillbaka och då pratar vi inte 3-4 timmar i sträck. Så klart blir ju allt med mat, inhalationer och hennes eget sömnmönster osynkat så jag har inte haft möjlighet att ens vila om dagarna. Alltid är det nån sköterska som behöver komma in i rummet för att behandla, alternativt städerskan eller doktorn går rond. Natten till idag var nog den natten jag fick sova allra mest, såhär såg det ut (kan tom ha missat nån kontrollrunda i tidsschemat):
20.30 inhalation
20.45 matning
21.00 inhalation
21.30 inhalation
21.45 kontroll av syresättning, andningsfrekvens
22.30 inhalation
22.40 lyckas jag äntligen få en adrenalin-hypad bebis att slockna
23.15 lyckas jag själv äntligen somna
00.00 inhalation
01.00 matning
5.45 inhalation, kontroll
5.50 matning
6.15 lyckas få busig bebis att sova igen
8.35 inhalation, kontroll
8.45 matning
Det är inte underligt att man är trött! Den här natten synkade det bra med Sveas sömn åtminstone, tog bara 5-10 min att få henne somna om efter varje behandling. Ser framemot att få sova i min egen säng i natt med Svea tryggt bredvid i sin egen säng istället för att dela en 80 cm bred säng på sjukhuset.
Jag är så otroligt stolt över lilla babyskrutt! Sjuk och jävlig med problem att andas, inlagd på sjukhus i en helt främmande och okänd miljö med massvis av okända människor som ska peta på en eller tvinga en andas i en läskig mask, mat genom sond, alla rutiner vi byggt upp totalt raserade och konstant bli väckt medan man sover. Svea har trots allt det varit världens gladaste och charmigaste bebis! Hon har njutit av uppmärksamheten och varit extremt frikostig med sina leenden. Charmat allt från läkare, sjuksköterskor, barnskötare till städpersonalen. Hon har inte visat minsta tecken på oro över allt främmande utan busat på de stunder hon haft lite ork och agerat socialt med allt och alla. Inhalationerna var väldigt obekväma och läskiga men hon gjorde inte ens motstånd! Skrek lite och visade att hon inte gillade det genom att sparka lite med benen men så fort masken tagits bort var hon en liten solstråle igen, villig att le och busa med sköterskan som precis utsatt henne för det hemska. Vår duktiga, duktiga lilla tjej!!!
Behöver nog knappast nämna att vi kommer vara extremt petiga med vilka vi väljer att umgås med under vinterhalvåret. Lilla räkan ska inte behöva gå igenom det här igen! Det har ju inte varit nån picknick för oss föräldrar heller, jag har inte sovit mer än 3-4 timmar varje natt sen en vecka tillbaka och då pratar vi inte 3-4 timmar i sträck. Så klart blir ju allt med mat, inhalationer och hennes eget sömnmönster osynkat så jag har inte haft möjlighet att ens vila om dagarna. Alltid är det nån sköterska som behöver komma in i rummet för att behandla, alternativt städerskan eller doktorn går rond. Natten till idag var nog den natten jag fick sova allra mest, såhär såg det ut (kan tom ha missat nån kontrollrunda i tidsschemat):
20.30 inhalation
20.45 matning
21.00 inhalation
21.30 inhalation
21.45 kontroll av syresättning, andningsfrekvens
22.30 inhalation
22.40 lyckas jag äntligen få en adrenalin-hypad bebis att slockna
23.15 lyckas jag själv äntligen somna
00.00 inhalation
01.00 matning
5.45 inhalation, kontroll
5.50 matning
6.15 lyckas få busig bebis att sova igen
8.35 inhalation, kontroll
8.45 matning
Det är inte underligt att man är trött! Den här natten synkade det bra med Sveas sömn åtminstone, tog bara 5-10 min att få henne somna om efter varje behandling. Ser framemot att få sova i min egen säng i natt med Svea tryggt bredvid i sin egen säng istället för att dela en 80 cm bred säng på sjukhuset.
tisdag 7 oktober 2014
Sjukhusliv
Sen i lördagskväll bor vi på avdelning 64 på sjukhuset. Stackars lilla babyskrutt blev mycket sämre under lördagen och gick från rosslande andning till väsande och pipande. Man såg hur hon verkligen fick kämpa med att andas. Ringde 1177 och de tyckte vi skulle åka in till barnakuten. Väl där fick hon två inhalationer med koksalt men det gjorde inte saken bättre så hon skrevs in.
Sjukhuset har därmed varit mitt hem sen i lördags. S fick inte sova kvar så jag fick sjuk och jävlig stanna kvar ensam. Blev inte mycket sömn den första natten och inte nätterna efter det heller kan jag tala om. Svea får inhalationer med jämna mellanrum, allt från koksalt till ventolin till pulmicort till adrenalin. Inget har gett särskilt mycket resultat än. Febern pendlar upp och ner och även fast hon är pigg och glad mellan varven så märker man att det inte alls är en bebis på topp. Hon sover mer och klart hon även är ledsen en del när det gör ont i halsen eller när hostandet gör att hon får svårt att få luft. Stackars lilla hjärtat!
Vi har ju det där klassiska problemet med mat också. Det ska inte mycket till innan lilla älsklingen börjar matvägra så nu sitter det en sond på plats som säkrar att hon får i sig den vätska och näring hon behöver. Mammahjärtat blödde ordentligt när de satte sonden. Stackars, stackars barn!
Just nu väntar vi bara på en förbättring så vi så småningom får åka hem igen. De har inte tagit prover för det men RS-virus är vad som misstänks. :(
Sjukhuset har därmed varit mitt hem sen i lördags. S fick inte sova kvar så jag fick sjuk och jävlig stanna kvar ensam. Blev inte mycket sömn den första natten och inte nätterna efter det heller kan jag tala om. Svea får inhalationer med jämna mellanrum, allt från koksalt till ventolin till pulmicort till adrenalin. Inget har gett särskilt mycket resultat än. Febern pendlar upp och ner och även fast hon är pigg och glad mellan varven så märker man att det inte alls är en bebis på topp. Hon sover mer och klart hon även är ledsen en del när det gör ont i halsen eller när hostandet gör att hon får svårt att få luft. Stackars lilla hjärtat!
Vi har ju det där klassiska problemet med mat också. Det ska inte mycket till innan lilla älsklingen börjar matvägra så nu sitter det en sond på plats som säkrar att hon får i sig den vätska och näring hon behöver. Mammahjärtat blödde ordentligt när de satte sonden. Stackars, stackars barn!
Just nu väntar vi bara på en förbättring så vi så småningom får åka hem igen. De har inte tagit prover för det men RS-virus är vad som misstänks. :(
torsdag 2 oktober 2014
Sjukstuga
Så var den här. Förkylningen from hell. Hittills har den slagit hårdast mot mig och jag hoppas verkligen att det förblir så. Svea har börjat rossla, hosta och nysa men är inte snuvig än så länge. Håller tummar och tår att hon slipper bli sjukare än så! Själv hostar jag lungorna ur mig, snörvlar konstant och ser ingenting för alla litervis av tårar som envisas med att forsa ur de rödsprängda ögonen. Underbart.
Jag proppar sen några dagar i mig en häxblandning av Sinova, Kan Jang, Bisolvon, Alvedon, Bricanyl och Otrivin. Dock utan märkbart resultat än så länge. Snuvan började redan i måndags men jag hoppades in i det sista att det skulle bli av den lindriga arten. Värdelöst att vara sjuk!!! Kan man känna sig mer ynklig?!
Jag proppar sen några dagar i mig en häxblandning av Sinova, Kan Jang, Bisolvon, Alvedon, Bricanyl och Otrivin. Dock utan märkbart resultat än så länge. Snuvan började redan i måndags men jag hoppades in i det sista att det skulle bli av den lindriga arten. Värdelöst att vara sjuk!!! Kan man känna sig mer ynklig?!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)