Julafton

Julafton är en helt vanlig dag i Frankrike, de firar nämligen julen den 25:e. Så idag har vi spenderat vår dag nere på stan, shoppandes! Babyskrutt fick en massa söta kläder, S fick tre par jeans och tre tröjor och jag fick två klänningar och en blus. Höll på att glömma! Jag fick en mysig pyjamas också! Jag och S har redan kommit överens om att vi inte köper julklappar till varann i år, tanken är att vi ska köpa nåt till oss gemensamt istället. Förra året blev det hemmabiosystem, i år kanske en tv till sovrummet! Ärligt talat så känner jag mig inte ledsen över avsaknaden av julklappar, jag fick ju en hel hög med kläder nu! Jag måste faktiskt säga att jag kanske är smått bortskämd, S är alltid så generös!! Jag har ju inte riktigt samma ekonomiska status som honom ens när jag jobbar och det känns så skönt att han är en stabil stöttepelare som ställer upp både när det kniper och även när det bara handlar om nåt man så gärna vill ha.

Egentligen var vi hembjudna till S bror på julfirande imorgon men de har haft magsjukan hemma med kräkor senast natten till idag. Det betyder tyvärr att vi inte sätter en fot i närheten av dem på flera dagar nu och därför får stanna kvar hos S föräldrar medan de ändå åker dit och firar. Eftersom det blev så nu firade vi smått jul idag här ändå, hans föräldrar hade köpt ett jättesött halsband till mig och vackra champagneglas till oss båda. Vi fick även en riktig lyxmiddag med fylld hummer till förrätt, fasan med pommes duchesse till varmrätt och farligt goda Paris-Brest bakelser till efterrätt. Jag fick lite julafton idag tillslut!! Känns lite skumt annars faktiskt när man ser fb och instagram fulla av ens släkt och vänner som firar idag.

Lite hemlängtan måste jag erkänna att jag har trots att vi har det oförskämt bra här. Ska bli kul att träffa nyaste tillskottet i familjen också som kikade ut i söndags. Faster till ytterligare en liten tös!

Jul i Frankrike

Lilla babyskrutt får fira sin första jul i Frankrike. Hela julfirandet blir väldigt utspritt i år! Igår, alltså den 21/12 firade vi julen med S släkt. Den 25/12 blir det jullunch hos S bror med hans brors flickväns släkt och slutligen firar vi jul med min släkt den 1/1. Däremellan ska vi försöka vila och ta det lugnt, vilket fungerar ganska bra här i Frankrike eftersom vi blir ordentligt uppassade på. Svea anpassar sig väldigt fort efter nya miljöer och har inga problem med att vi inte befinner oss hemma. Hon var livrädd för hundar innan vi åkte men redan andra dagen var hunden mer rolig än läskig! 

Innan vi åkte var jag rädd att jag skulle glömma att ta med nåt viktigt men det verkar som att vi fick med allt som vi behövde. Det blev en skaplig packning på oss tre med barnvagn och bilstol också med i bagaget. Svea var uttråkad på flyget men mestadels glad (tack och lov hade jag laddat ner babblarna på mobilen innan). Det blev dock värre när planet började närma sig Paris och gick ner i höjd. Stackars Svea fick panik av smärtan i öronen så hon grät hejdlöst under hela inflygningen. Tur vi hade toleranta personer precis framför oss, de tog det hela med ro och försökte till och med prata med henne så hon skulle bli lite gladare.

En sak jag känner att jag absolut behöver blogga om vid ett senare tillfälle då jag har lite mer ro (vi ska strax äta igen) är alla skillnader i barnuppfostran och framför allt vad man matar bebisar med här i Frankrike. Jag kände mig lätt bestört över att Sveas 9 månader gamla kusin blev matad med tårta under firandet igår. De tycker att jag är en strikt fascist som inte ger mitt stackars barn SOCKER, jag tycker de är galningar som börjar med socker så tidigt! Sveas farmor var så snäll och köpte bebiskex åt henne men det blev tvärstopp innan förpackningen ens öppnats då jag fick nys om att det var socker i dem. Kollade i butiken idag och de har socker i hur mycket som helst! Dessutom har deras motsvarighet till välling smaker som vanilj, karamell och choklad!! Våra länder må ligga relativt nära varann geografiskt men när det kommer till bebis/bebisvård/uppfostran och bebismat är det mer to the moon and back!!!! Jag är glad att jag har S på min sida trots att han också uppfostrats på det sättet en gång i tiden.

But why!?

Man ska verkligen inte ropa hej. Ersättning var bara för mycket för Sveas lilla mage och nu är vi efter senaste mega-kräkorna under kvällen tillbaka på ruta 1 igen. Stackars, stackars lilla barn! Hopplösheten är ett faktum, ska ringa BVC imorgon och fråga om råd hur vi ska gå tillväga. Hon rasar ju i vikt och eftersom hon inte var särskilt stor eller rund från början så börjar det bli ganska kritiskt! Egentligen vet jag nog att varken BVC eller 1177 har nåt vettigt att komma med, man verkar stå ensam på denna jord när det handlar om bebisproblem eller sjukdomar. Inte lätt att vara kontrollfreak och mamma samtidigt, det är en dans som inte fungerar på något sätt alls!

I det här läget bannar jag mig själv gång på gång, varför spritade jag inte leksakerna på öppna förskolan innan Svea fick leka med dem?! Visst, jag kanske verkar vara hysterisk och överbeskyddande om jag gör det men jag kan fan ta den smällen bara mitt lilla pyre får vara frisk! Vet att man inte kan skydda dem från allt men såna enkla medel kan ändå räcka god väg. Vi kan ju inte låsa in oss och sluta träffa omvärlden så fort det blir vinter!

Jag vet inte vad vi har gjort för att reta upp Murphy såpass mycket...

Magsjukan from hell

Vår stackars, stackars lilla älskling har haft det ordentligt jobbigt med magsjukan i över en veckas tid nu. Hon har rasat ner under 7 kg i vikt och vi känner inte ens igen vår annars så aktiva bebis. Hon har legat still och orkeslös hela veckan, apatisk och ointresserad av både oss och sina leksaker. Vi gjorde flera försök till att få i henne lite välling eller ersättning men så fort hon fick i sig några milliliter kräktes hon direkt. Hennes diet har därmed bestått av enbart vätskeersättning, 5-10 ml var 3,5 minut konstant hela dagarna. Var in en sväng till barnakuten eftersom hon varit så loj men de höll oss bara där i flera timmar för att se att vi kunde få i henne tillräckligt med vätskeersättning. Det värsta av allt har nog ändå varit att hon inte kunnat få nåt att äta när hon varit hungrig. Hon är ju för liten att förstå varför hon inte får mat när magen kurrar och den desperata gråten efter mer att dricka har verkligen krossat mammahjärtat.

Tack och lov verkar hon få behålla lite mjölkfri välling och ersättning idag och vi hoppas att vi kan öka på matandet ordentligt men försiktigt redan imorgon så hon snart är på benen igen. Hon är lite piggare idag men man märker att orken och energin inte finns där, hon vill leka men orkar helt enkelt inte.

Jag trodde att RS skulle vara det värsta hon kunde åka på men det visade sig att en vanlig magsjuka kunde vara så mycket värre än ens värsta mardrömmar.

Bilder från dopet

Dop och magsjuka

Sveas dop blev en väldigt vacker tillställning och jag tänker tillbaka på den med värme i hjärtat! Så glad över alla som kom och ville dela dagen med oss och så glad att jag lyckades knyta ihop säcken och fixa klart klänningen, mat och fika (även till diverse allergiker, både mjölkfritt och glutenfritt stod på schemat). Prästen var toppen och jag blev av någon anledning alldeles gråtmild till och från. Haha. Till viss del får jag skylla på min mellanstadielärare som var bjuden till dopet och satt där och grät under hela ceremonin. Haha, hon är bara för fin! Helt fantastiskt faktiskt att de flesta från vår klass i mellanstadiet fortfarande har kontakt med henne, men hon är verkligen speciell. Vi var hennes alldeles första klass efter att hon gått ut skolan och vi alla grät på skolavslutningen i 6:an när vi var tvungna att skiljas från henne. Men nu kommer jag lite på sidospår från vad jag tänkt skriva om märker jag. Haha.

Ja, nu var det ju såhär också:

Onsdagen, alltså tre dagar innan dopet var jag och lilla babyskrutt på öppna förskolan på ett föräldragruppsmöte. Utan att veta det där och då blev vi och flera av de andra smittade av magsjuka. På fredagsmorgonen kräktes Svea och både jag och S svalde hårt och tittade på varann. Vi diskuterade och analyserade vad det kan ha berott på och beslöt oss för att vänta helt enkelt. Nu var det såpass illa att jag inte hade förberett varken smörgåstårtor eller fika i förväg för jag ville att allt skulle vara pinfärskt på lördagen, dvs allt skulle förberedas under fredagen! S tog ledigt från jobbet för att vara lekdejt med lilla räkan och jag hade tänkt slita i köket från morgon till kväll. Dagen gick, babyskrutt mådde hur bra som helst. Hon lekte, härjade och åt på som vanligt. Jag beslöt mig för att baka kanelbullarna, jag tänkte att i värsta fall skulle de frysas in om vi skulle bli tvungna att ställa in dopet. Sagt och gjort, minst 10 par vinylhandskar gick åt samt en hel massa tvål, vatten och handsprit. Jag ville ju inte äventyra någon smitta om det nu var så att det var magsjuka. Sent på eftermiddagen var Svea fortfarande frisk och kry så jag påbörjade projekt tårtor och åka till lokal för att duka upp och göra fint. Ville inte ta med S och Svea så jag bad grannen om hjälp. Vår bästa granne, vår räddare i nöden!! De är helt fantastiska! Jag vet att jag har tjatat om det förut men de är verkligen bara helt fantastiska! Mari ställde in att gå på en pjäs för att hjälpa mig och kom hem på stört för att åka till lokalen. Lagom tills hon kom hem var jag klar med tårtorna så vi kunde ta med dem till kylarna på plats direkt. Vi pyntade och fixade, vilket tog längre tid än jag trott! Kanske för att vi dukade upp 50 platser med vikta servetter, dekorationer hängandes på varje servett osv. Haha. Kom hem och satte igång med smörgåstårtorna närmare 22-tiden! Vi blev klara med dem strax innan 00.00 och åkte till lokalen ytterligare en gång, för att lämna smörgåstårtorna och för att göra klart det sista med dekorationerna. Hemma 00.30 och lyckades somna kl 1.00. Klockan 2.30 började Svea skrika och sen kom det en kräka. Började ana oråd, hon brukar ju inte kräkas och det där var andra gången nu. På morgonen mådde hon hur bra som helst igen och kanske hade lite mindre aptit men visade inte minsta tillstymmelse att må dåligt. Vi tog beslutet att genomföra dopet, men åtminstone förvarna alla att hålla lagom avstånd till oss. Just in case.

Dopet var som sagt fantastiskt fint, festen efteråt var detsamma. Även om man alltid känner sig nästan mest stressad när man är värd/värdinna så passade jag ändå på att njuta över att vi fick till det och att vi var omringade av så mycket fina människor. Svea var på topp hela dagen och hela kvällen. Men så kom natten.

All hell broke loose!! Svea kaskadkräktes hela natten och samtidigt som hon började så började även S. Jag satt mest hela natten och höll om henne, torkade kräkor, bytte kläder osv. Jag mådde fortfarande bra utan några tecken på sjukdom och kände mig länge glad över det. Tills kl 17.30 på söndagkvällen. Där vände det tvärt och jag blev akut magsjuk jag med. Tack och lov hade S fått vila precis hela dagen så han lagom var hyggligt människa igen och kunde ta hand om Svea. 

Dopet var underbart, eftersmaken har dock varit väldigt bitter med många insjuknade av våra gäster.