The light of my life

Min lilla knäppis, lilla baby sniffles!

En vacker dag när hon blivit äldre kommer hon att fråga varför vi bara har fula foton på henne. Haha! Men det är ju just såhär knäpp och galen hon är - hela tiden!! En riktig liten attention seeker. Visst har vi sötchocks-foton på henne också men grimaserna är ju bara för härliga. "Inte skrytbilderna på henne direkt" som mormor så fint sa, men hon är ju flummigt söt ändå! Vår lilla räka förgyller mina dagar lika mycket som hon kan suga energin ur en totalt när hon sätter den sidan till. Det är fantastiskt hur mycket man kan älska sitt barn ändå!!

Tack vare hennes påhitt och energi håller hon mina dystra tankar borta. Jag vet inte om jag egentligen hanterar det här särskilt bra, just nu tror jag nästan att jag begravt känslorna för att slippa ta itu med dem. Inte så jag låtsas som ingenting men jag undviker på nåt undermedvetet sätt att tänka på hur jag egentligen känner. Jag kan till och med diskutera det hela med en saklig logik men jag märker att när jag pratar om det så gör jag det bara genom fakta och inte genom känslor. Var på Kvinnokliniken igår för att göra en till koll, kände mig likgiltig när jag pratade med läkaren men samtidigt stack det till i kroppen när han berättade att gravtestet fortfarande visade positivt för att missfallet ännu inte är fullbordat. Det där magiska plusset ska ju betyda att man lyckats bli gravid så det kändes bara skumt. Vet att det tar ett tag innan hormonnivåerna går ner men jag var bara inte beredd på att höra det.

Det ska bli skönt att göra ett litet avbräck i vardagen den här helgen. S har fått upp ögonen för auktioner och har budat till sig en spegel som måste hämtas i Linköping. Vi passar på att stanna på hotell över natten så vi får lite miljöombyte och framför allt; hotellfrukost!

Hysterisk smärta

Mina två underbara älsklingar! Utan er vore jag inget och med er vid min sida kan vi nog övervinna allt! Smärtan jag har från inflammationen gör att jag inte kan fokusera på nånting alls just, inte ens på hur jag mår och känner för det som händer. Har en tid hos kvinnokliniken på måndag, när jag bokade den var det för att verkligen kolla att det inte finns nåt foster i livmodern. Nu vet jag redan med säkerhet att det är ett missfall, så mycket blod som kommit under gårdagen och dagen idag är det en omöjlighet att nåt levande finns kvar. 

Jag får reda ut tankarna sen när inflammationen lagt sig, klappar nog ihop om jag börjar fundera medan jag kämpar med smärtorna from hell. Citodon biter inte alls men har i alla fall hjälpt mig att kunna sova på natten. Känner mig konstant illamående av både den starka antibiotikan och citodonen. Körtel som är vansinnigt inflammerad sitter på ett väldigt taskigt ställe, kan inte ens ligga ner utan att det gör ont. Vet inte vad jag gjort för ont för att förtjäna detta, antingen eller hade ju räckt mer än väl. Varför både missfall och inflammation?! Känner mig väldigt liten och ynklig nu må jag säga...

Ridå

Som en eller flera kanske uppmärksammat i mitt förra inlägg så var givetvis vår fina julklapp ett syskon till Svea. Jag är idag i v.9+6 och hade tänkt att gå ut med nyheten så fort v.12 passerat. En handfull med personer i min närhet vet redan om det. Nu är det bara så att det som inte får hända är på väg att hända. Jag har haft lite småblödningar och ville kolla upp det samt en infektion som dykt upp på ett jobbigt ställe. Var in till akuten en sväng igårkväll eftersom blödningarna blev värre under eftermiddagen igår. Jag trodde att jag hade förberett mig innan men det kom bara som en kall chock när läkaren berättade att han inte kunde se nåt foster. Han försökte lugna mig att man ibland räknat fel på sista mensen och att det då är mindre gånget än man trott. Tyvärr är det ju inte så, jag har ju redan testat positivt på graviditetstest för över en månad sen och det betyder ledsamt nog att det är missfall på gång.

Att det känns tungt är ju bara förnamnet, vi hade ju allt annat än lätt att bli gravida första gången och det kändes så fantastiskt att vi kunde bli det så snabbt igen. Lyckan var total men blev väldigt kortvarig.

Hoppsan

Såg att det var väldigt längesen jag var in senast. Dagarna och veckorna fullkomligt rusar iväg! Resten av Frankrikevistelsen fortsatte att vara jättebra och resan hem gick långt över förväntan!! Eftersom Svea fick ont i öronen och panikskrek på vägen ner var vi beredda på samma sak när vi åkte hem men skriken uteblev. Hon var lite uttråkad till och från eftersom det inte händer så mycket när man sitter still i närmare 3 timmar men hon var såpass avslappnad att hon till och med tog en redig tupplur i pappas knä. Smärtan i öronen verkade också utebli helt, nedstigningen mot Stockholm gick hur bra som helst och hon rörde inte en min. Matade henne med grötklämmis ändå - just in case.

Trots att vi var helt färdiga efter resande osv bestämde vi oss för att fira nyår hos några av våra nära vänner. Det kändes lite motigt att ta sig iväg men väl på plats var vi glada att vi firade in det nya året i goda vänners sällskap. Vi ansvarade för förrätten och gick loss med en liten buffé av små aptitretare som blev tillräckligt mycket för att alla skulle bli proppmätta redan innan varmrätten serverats. Haha. Tar det som en stor komplimang att alla tyckte om det så mycket att de insisterade på att jag och S borde starta egen restaurang. No way, säger jag bara! Mat är roligt att laga när man bjuder gäster på den, våra vardagar är inte lika extravaganta och jag skulle aldrig palla att jobba med att laga mat dag ut och dag in. Bättre att få glänsa de gånger man vill göra det lite extra bra istället! Svea sov sig igenom hela fyrverkeriet på nyårsnatten. Helt otroligt faktiskt, det smällde precis utanför det öppna fönstret till rummet hon sov i men hon var ändå långt borta i drömmarnas värld.

På nyårsdagen firade vi jul i efterskott med min familj. Julklappar till barnen och vi vuxna fightades om en fin hög av julklappar i julklappsspelet. I år var en pizzasten, en stektermometer, några flaskor öl och trisslotter de hetaste klapparna som alla ville ha. Tack och lov fanns det nån rättvisa i universum och jag lyckades roffa åt mig pizzastenen, stektermometern, en juicepress och vinglas lagom till spelets slut. Victory!!

Ville bara återkomma lite snabbt till det där med julklappar igen. Jag och S fick den allra bästa julklappen i år! Inget pengar kan köpa. ;) Mer om det sen....