En vacker dag när hon blivit äldre kommer hon att fråga varför vi bara har fula foton på henne. Haha! Men det är ju just såhär knäpp och galen hon är - hela tiden!! En riktig liten attention seeker. Visst har vi sötchocks-foton på henne också men grimaserna är ju bara för härliga. "Inte skrytbilderna på henne direkt" som mormor så fint sa, men hon är ju flummigt söt ändå! Vår lilla räka förgyller mina dagar lika mycket som hon kan suga energin ur en totalt när hon sätter den sidan till. Det är fantastiskt hur mycket man kan älska sitt barn ändå!!
Tack vare hennes påhitt och energi håller hon mina dystra tankar borta. Jag vet inte om jag egentligen hanterar det här särskilt bra, just nu tror jag nästan att jag begravt känslorna för att slippa ta itu med dem. Inte så jag låtsas som ingenting men jag undviker på nåt undermedvetet sätt att tänka på hur jag egentligen känner. Jag kan till och med diskutera det hela med en saklig logik men jag märker att när jag pratar om det så gör jag det bara genom fakta och inte genom känslor. Var på Kvinnokliniken igår för att göra en till koll, kände mig likgiltig när jag pratade med läkaren men samtidigt stack det till i kroppen när han berättade att gravtestet fortfarande visade positivt för att missfallet ännu inte är fullbordat. Det där magiska plusset ska ju betyda att man lyckats bli gravid så det kändes bara skumt. Vet att det tar ett tag innan hormonnivåerna går ner men jag var bara inte beredd på att höra det.
Det ska bli skönt att göra ett litet avbräck i vardagen den här helgen. S har fått upp ögonen för auktioner och har budat till sig en spegel som måste hämtas i Linköping. Vi passar på att stanna på hotell över natten så vi får lite miljöombyte och framför allt; hotellfrukost!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar