Yuck!

Min fredag började på ett allt annat än trevligt vis! Jag hade en tid kl 8 på sjukhuset för att göra en glukosbelastning. Jag kom iväg lite sent hemifrån men ändå för att hinna dit i god tid om det inte var för alla nötter som låg och körde i 40 KILOMETER I TIMMEN på 56:an. Alltså.... sånt där får jag krupp på! Klart man ska vara försiktig när det är halt ute men det där är ju överdrifternas överdrift. Alla ligger sen tätt, tätt så ska man köra om måste man se till att hålla tillräcklig fart för att kunna hinna om hela ledet av bilar. Var inne i stan en kvart innan utsatt tid och trodde det skulle vara lugnt, but no! Alla i den här stan skulle visst till sjukhuset vid samma tid!?!! När jag väl lyckats komma fram, parkera och köpt parkeringsbiljett var kl 8.02 så det var med andan i halsen jag halvsprang in på Kemlab. Bommade dock inte min tid tack och lov!

Det är ju kanonbra att göra en glukosbelastning för att utesluta risken för graviddiabetes men jag måste påpeka att det är en form av tortyr! Först få lov att åka dit svältande, sen dricka den där vidriga sockerlösningen som är sötare än sött (finns det nåt sötare skulle jag bli förvånad). Eftersom jag är lite smått sockerberoende har jag ju inte superstora problem att få i mig sött så jag lyckades svepa mina glas hyggligt smidigt. SEN kom illamåendet!! Kände mig alldeles yrslig, svag och illamående, som om att jag precis druckit 3 dl gift av något slag (haha, socker är ju i princip ett gift i och för sig). Fick ligga i ett rum alldeles ensam åtminstone medan jag väntade de där två timmarna. De tog ju blodprov på en direkt när man kom dit och sen är det en LÅNG väntan tills man får ta ett nytt blodprov. Spännande på alla sätt och vis! Jag som är LIVRÄDD för att ta blodprov, som får jätteont av att ligga ned på en hård brits och som uppenbarligen har en kropp som verkligen hatade glukosen.

Vet inte hur lilla pyret i magen tyckte, hon blev alldeles speedad i alla fall... Sugar rush deluxe. Såhär på eftermiddagen mår jag fortfarande illa och känner mig lite konstigt, trots att jag ätit lunch. Hoppas att testresultatet blir till belåtenhet i alla fall!!

Insomnia

Den här veckan har inte alls börjat bra! Kunde av någon anledning inte sova natten mellan söndag och måndag vilket resulterade i zombie på jobbet. Natten till idag var det likadant! Kan inte skylla på foglossningssmärtor eller överaktiv bebis heller den här gången utan det verkar mer sitta i huvudet på mig. Lite tur att jobbdagen blir kort idag då, kommer att sluta strax efter kl 14 för att gå på första föräldragrupp-mötet. Skoj! S är väl kanske inte riktigt lika peppad men eftersom jag vill ha med honom har jag inte talat om att det är frivilligt att gå. Hahahaha.

Hela veckan är fullproppad med baby stuff. Hade rutinkontroll hos barnmorskan igår, föräldragruppen idag och på fredag ska jag till sjukhuset och göra glukosbelastning. Hoppas att det visar ett bra resultat, jag känner inte för att åka på graviddiabetes. Barnmorskan gjorde ett stick i fingret igår för att kolla blodsockret men det var ju inte så bra timing att göra det precis innan lunch direkt. Kände redan innan hon stack att jag hade riktigt lågt blodsocker för jag vad döhungrig och kände mig darrig och svimfärdig! Läste nånstans att man innan måltid ska ligga på ca 4-6 och jag låg på 3,5, ett inte alltför tillförlitligt resultat med andra ord.

För att byta ämne helt... Både golv och tapeter till barnkammaren har anlänt så nu blir det till att spackla/slipa snabbt så vi kan få ordning på rummet!!

Needy

Jag tror att det är hormonerna som spökar ordentligt nu igen, den senaste veckan har jag varit extremt överkänslig och känner mig alldeles galet needy. Hade det varit möjligt så hade jag nog krupit in innanför skinnet på S och stannat där, för att få vara så nära honom det bara går. Skulle helst tillbringa hela mina dagar med att bara ligga och krama och sniffa på honom men tyvärr har jag ju ett jobb att sköta (han med). Jag har smått börjat förbereda lite informativa lappar inför min mammaledighet, det är fler saker än jag riktigt tänkt på som endast jag har koll på. Är redan uppe i x antal sidor med information som förhoppningsvis är tillräckligt idiotsäkert för att de ska fixa det utan problem.

Känns lite skumt att börja tänka på det här redan men det är ju inte mer än ca 2 månader kvar till bf, den tiden kommer nog gå galet fort! Vill ju helst känna mig klar med allt så jag inte lämnar några frågetecken efter mig. Man vet ju aldrig när den lilla tösabiten bestämmer sig för att komma heller, jag har en liten tanke att jobba åtminstone till och med 7 mars men jag har redan flaggat för att jag kanske går hem redan 1 mars, mindre än 1,5 månad tills dess faktiskt. Lilltjejen får jättegärna komma redan i mars men helst efter att jag fått vara hemma nån vecka minst och förberett mig mentalt. Hon är ju beräknad 4 april men jag tänker vara redo långt innan det ifall hon gör som jag gjorde och dyker upp mer än 3 veckor för tidigt.

På tal om hormoner förresten... Jag kan numera:
* Gråta på beställning
* Gråta utan beställning
* Gråta av att kolla på tv (även om det är fjantiga program)
* Gråta utan anledning i bilen
* Gråta om S säger fel saker (ska tilläggas att precis vad som helst kan vara "fel" saker)

Gravid

Det känns verkligen helt sjukt att lämna in en ledighetsansökan på jobbet för föräldraledighet och att börja planera när jag ska gå hem/hur länge jag ska vara hemma osv. Underligt kanske är mer rätt ord visserligen. Det råder ju ingen tvekan i mitt sinne att jag har en liten parvel som växer där i min mage men samtidigt känns det så overkligt! 

Känns som att jag har varit (åtminstone låtit) lite för negativ på sistone. Det blir lätt att vardagen handlar om alla diverse smärtor som uppkommer, svårigheten att ta sig fram och röra sig, sömnbristen mm mm. Vill väl mest bara påpeka att det inte alls är så negativt som det låter. Klart det är riktigt kämpigt när kroppen smärtar men att vara gravid är bland det bästa som har hänt mig! Känslan när lilla tösabiten rumlar runt där i magen medan man ligger i soffan framför tv:n är oslagbar på många sätt. Helt sjukt att det bor en liten människa där i min mage!! För första gången i mitt liv älskar jag min stora och runda mage istället för att förakta den, den innehåller ju vår alldeles egna skatt. 

Fick förresten reda på att jag har ett submuköst myom (en muskelknut) i min livmoder när vi var på tillväxtkontrollen i Linköping. Det var inte alltför stort men enligt läkaren kunde det ändå ha inverkan på förmågan att bli gravid. Det skulle alltså kunna vara en anledning till varför det tog oss 1,5 år att bli gravida. Det kan även ha inverkan på framtida planerade graviditeter. Det känns bra att vi bokade in det där ultraljudet hos en riktig specialist, nog för att det var för lilla plutten i magens skull, ville ju veta att hon var frisk osv men jättebra att få reda på det här också. Myomet kommer tydligen att växa under graviditeten men sedan bli mindre igen, kan ju dock vara bra att ha koll på, speciellt om vi får svårigheter om/när vi vill skaffa ett syskon till vår första sötnos. 

God fortsättning!

Ja, den där ledigheten gick ju snabbt! Tjoff, så var den borta!!

Det känns ju lite sådär lagom typiskt att jag 3-4 dagar innan det var dags att jobba igen började sova riktigt, riktigt illa. Sådär så man känner sig ordentligt kraschad och får kämpa sig igenom första arbetsveckan. Har det inte varit värkande ben och armar så har det varit ömma fogar, en galen bebis som sparkar sönder mitt innanmäte eller nåt annat spännande. Tror även att det är kört att sova en hel natt igenom igen, nu börjar det trycka på urinblåsan och jag förstår bättre än nånsin känslan folk har beskrivit som "kissnödig precis hela tiden".

Jul och nyår var både lugna och bra! Kändes lite konstigt att inte åka iväg till Frankrike den här gången och därmed fira nyårsafton hemma. Hade inga planer alls och kände inte för att göra upp några planer heller tills lite vänner bjöd in sig själva hos oss och vi i vår tur bjöd in grannarna som först velat ha med oss ut på restaurang.

Känns skönt att ha varit ledig i så många dagar ändå, projekt barnkammare står ju högt på att-göra-listan och eftersom jag inte kan vara alltför aktiv utan att få smärtor så har det varit bra att kunna ta det lite i taget. Nu är tapeter och golv även beställda (efter väldigt många om och men!). I princip allt är förberett bara lite spackel och slipning kvar.