Trött och panikslagen

Hur kan en vecka vara extremt mycket för lång samtidigt som den är alldeles för kort!?

Längtar efter fredag och klockan segar sig fram ordentligt.. Finns knappt nåt värre än att vara såhär trött på jobbet och inte ens fast jag kör nedräkning i olika etapper (nedräkning till fika, nedräkning till lunch osv) så känns dagen överväldigande jobbig. Tiger började härja med mig redan innan kl fyra imorse och efter att ha slängt ner honom från sängen säkert ett tiotal gånger insåg jag bittert att det inte skulle bli nån mer sömn den morgonen.

Jobbdagarna sniglar sig fram, veckan rusar fram i hemsk fart. Jag har svårt att fokusera eftersom jag vet att jag har mycket kvar att göra i min lägenhet, alldeles för mycket. Känner egentligen inte för att packa en pinal till, men jag har ju inte så mycket val tyvärr. Imorgonkväll ska vi tömma ur det sista och tills dess måste allt vara klart. Vet inte om jag ens kommer kunna njuta så mycket av en hel shoppingdag på Gekås/Ullared på fredag, risken är att jag bara är ett trött kolli som bara hänger på min vagn för att ens orka stå upp.

Köpte klösbräda igår till katterna, vet inte hur jag ens kunde i min vildaste fantasi tro att Tiger skulle föredra den framför att vara dryg mot mig. Det kommer nog tyvärr ta sin lilla tid innan han bosätter sig på den. Kattskrället borde vara mer tacksam, speciellt om han visste vilken pärs det var att hitta en klösbräda som han får plats på! Vet inte hur tillverkarna tänker, men tydligen är det bara små katter som använder klösbräda, eller så får man bara ha små katter. Min klump är ju för stor för de flesta av dem eftersom de har SMÅ hyllplan för katterna att ligga på. Efter många om och men och ett förbaskat farande runt halva stan så hittade jag en som kändes okej. De flesta var ju alldeles för skrangliga också, skulle tippa omkull när min kossa till katt hoppar upp med lite fart. Dags för Tiger att visa lite mer uppskattning och låta mig sova om nätterna/morgnarna nu!!

Blää.. tisdag....

Hur det nu kan komma sig men så är det ju åter tisdag och jag är trött igen! Kanske aldrig slutade vara trött men tisdagar är och kommer alltid vara den mest pestdrabbade dagen i veckan. Ska åka och köpa en klösbräda till råttorna (de kallas råttor när de är dryga) och förhoppningsvis kommer den bli en ny favoritplats att ligga på och inte jag. Tiger är ju fortfarande lite stressad över ny bostad så han är extra needy = ska ligga på mig när jag försöker sova om nätterna. Inte det lättaste ska jag tala om! 6,5 kg katt som dessutom vill tugga i sig ens hår, slicka/bita i ansiktet eller vart han kommer åt och för nån natt sen var det även peta med tassen i ansiktet tills man vaknade och hade lust att spika upp katten på väggen!

Det är nog tur för honom att han är min lilla bebis och inte fattar så mycket. Den där tomma blicken han har där det mer eller mindre står "tilt" i ögonen på honom gör att man tycker synd om kissen som inte blivit begåvad med en hjärna av normal size (inte ens för en katt). Som min kära mor sa häromdagen; Man kan inte få allt, det är mycket katt men då fick det bli brist på hjärna istället. Tiger är väldigt mycket katt och väldigt lite hjärnverksamhet, hade jag vetat att han skulle bli smartare om jag bantade ner honom så hade det skett för flera år sen. Men det är bara att gilla läget, en osmart katt kan vara oerhört roande iaf! Får fokusera på det...

Flyttkaos!

Andra helgen i rad nu som bara försvinner spårlöst utan en tillstymmelse av lugn, ro och njutning. Har slitit som ett djur i lägenheten och kan verkligen inte fatta hur mycket som kan få plats på 63 kvm?!?! Stressen hänger över mig som ett stort svart moln och jag vill inget annat än att bara ha det här överstökat nu!

Hade väl lite positiva moments i helgen iaf. Dels kunde man faktiskt se lite resultat av allt slit, nu är det inte alls lika mycket som ligger löst och behöver packas. Vet inte om jag ska kategorisera flytten av katterna till S lägenhet som en del av det positiva, de har mest varit dryga ända sen de kom dit och det har resulterat i noll sömn.. Men jag är glad att de fått komma till nya hemmet nu, mitt samvete har varit fruktansvärt dåligt att ha lämnat dem ensamma i min lägenhet i flera dagar efter flytten. De är lite lätt stressade än i den nya miljön men det verkar bli bättre för varje dag, så om en vecka kanske man får sova en hel natt igenom igen!

Känner mig lite deppad över ett hus som jag mer än allt annat ville ha, det var visning igår men blev ingen titt på det eftersom det var tvärstopp från S sida. Har en hel del att diskutera igenom nu för vi har lite olika tankar och funderingar om det hela. Bara att bromsa ner hela processen lite och spara pengar under tiden, så hittar vi nog vårat drömboende sen så småningom. Måste ändå fokusera på att få ur det sista ur lägenheten så den kan städas.

Kämpa, kämpa...

Wiiihoo!!

Lånelöfte - check!

SEB är en BRA bank!! Beräkningarna vi har gått igenom när vi sökt lånelöfte har inneburit att behålla S lägenhet eftersom vi är tveksamma till att det skulle vara värt att sälja den just nu. Läget är inte det bästa och det känns riktigt hemskt att ev behöva sälja den med förlust. Trots lägenhet, mitt studielån och mitt billån får vi igenom ett riktigt bra lån hos SEB som även betyder att vi inte behöver ha en krona i kontantinsats om vi inte vill.

Känns som att mötet med Swedbank idag inte kommer att ge så mycket, tror knappast de har något bättre att komma med.

Har idag sett ett hus som jag skulle kunna döda för att få! Tyvärr ligger det utanför vår prisram med 95 000 och jag är lite smått tveksam till att det kommer gå att pruta ner det. Hoppas jag kan lyckas fånga S intresse iaf och åka dit och kika på söndag!!

Ge mig energi!!

Hade vi verkligen helg nyss?! Jag missade den totalt.. :(
Packa, bära, flytta.. fram och tillbaka ut på landet.. Så såg min helg ut. Tack vare alldeles underbara vänner har vi iaf lyckats tömma lägenheten på möbler, hade aldrig klarat det utan dem! Tack och tack igen!!!!! Nu återstår bara allt smått trams och det känns som att det kommer ta tid att få ordning på allt. Tur att jag varit ute i god tid iaf så jag har tid på mig att fixa det.

Totalt orkes- och energilös nu... Har sovit dåligt i nästan en vecka också, säkert pga stress. Sov lite bättre inatt men det måste nog vara för att jag är så trasig att jag inte ens hade energi kvar till att ligga sömnlös. Hade möte med SEB igår och inväntar svar från dem angående lånelöftet, mötet med dem kändes mycket bättre än det vi hade med Handelsbanken tidigare. Ska till Swedbank imorgon, men de hör inte till favoriterna så det är mest för att se om de har nåt annat att säga än de övriga bankerna.

Direkt efter bankmötet var vi och "tillsammans-shoppade" på Ikea för första gången! Vi har ju varit där och shoppat tidigare men nu var det inte "han och jag" utan "vi"! Jag är väl lite corny men det kändes faktiskt lite extra speciellt att strosa omkring där hand i hand igårkväll. Vi blev ett skrivbord rikare och nu ska det bara monteras ihop, får se när det blir tid över till det. Ska jobba över idag, antagligen till sena kvällen och han gör nog detsamma som det lät.

Får se hur lång tid det tar innan jag vant mig vid att säga "hem" om hans lägenhet sen, än så länge känns det lite konstigt allting. Kanske beror mycket på att jag inte fått dit alla mina grejer än också, däribland katterna. Men det tar nog ett litet tag att boa in sig.. Har aldrig tidigare flyttat in hos någon, man känner sig nästan lite som en inkräktare på nåt konstigt vis. Ska iaf försöka att hålla lite låg profil och inte sätta igång och röja om som jag vill ha det på en gång. Det kommer sen! ;)

Äntligen, äntligen fredag!

Vet inte om det är pga omställningen från att sluta med kolhydrater eller om det fortfarande beror på att jag sovit illa pga knät, men jag har varit hysteriskt trött hela den här veckan! I förrgår somnade jag på soffan direkt efter jobbet, sov två timmar, var ändå i säng innan kl 22 och tokslocknade direkt.

Har en dejt med min soffa i eftermiddag också känner jag men ska ställa larm så jag inte sover bort halva kvällen. Tänkte nämligen börja montera isär en del möbler så de lätt kan flyttas i helgen. Lätt och lätt.. Känns som att jag borde vara mer försiktig med knät och inte springa upp och ner för trappen med en massa saker, men jag har ju inte riktigt nåt val. Måste försöka dra i lite trådar för att få hjälp annars kan jag nog garantera smärtor innan helgen är slut.

Fredagskvällen blir nog inte mycket mer spännande än så och helgen skulle jag tro bara blir ett enda slit. Bara att bita ihop och fundera över bättre tider.. Har ju en tripp till Ullared på gång om två veckor och även lite festande den helgen såvida jag blivit klar med flyttstädningen. Jag ska åtminstone på fest, vare sig jag dricker eller ej..

Kämpa kämpa! Snart sambo ju och det måste väl firas sen?!

Full fart framåt!

Det står helt still med husletandet, eller nej, det blir fel att skriva så. Vi letar för fullt som galningar men det har ännu inte dykt upp nåt av direkt intresse. Hittills kikat på tre hus men inget av dem har känts sådär "WOW". Det är ju mycket pengar som ska spenderas och då vill man nog att det ska kännas bra och inte som nån form av kompromiss av vad vi verkligen skulle trivas med. Ett av husen var jag riktigt frälst i, men det var lite litet och jag skulle nog helst vilja se priset gå ner innan det ska kännas riktigt intressant.

Börjar redan känna mig lite stressad över min lägenhet. Mest egentligen för att jag inte har nån riktig kontroll på saker och ting och som den kontrollmänniska jag är så tär det verkligen på mig. Ska sätta mig ner med S ikväll tänkte jag och se till att få gå igenom vad som ska flyttas i helgen, vad som ska till honom och vad som ska ut till landet. Då kanske jag kan slappna av lite mer och känna att jag har koll på läget.

Ett till stort stressmoment just nu (fast där får jag skylla mig själv att jag stressar upp mig) är att vi ska fira julen tillsammans hos hans familj i Frankrike i år. Jag har ju aldrig träffat dem och håller på att krypa ur skinnet av nervositet! Det gör ju inte saken varken lättare eller bättre att jag inte pratar franska och de inte pratar engelska. Oh, the horror!! Är ju exalterad och glad över att äntligen få träffa dem, men samtidigt skrämmer det skiten ur mig totalt. Hur ska man kunna göra ett intryck när man inte ens kan prata med människorna?!

Ost!!

Efter Las Vegas resan för ca 1,5 år sen var jag tvungen att köra en ordentlig ost-detox eftersom jag blivit totalt beroende av ost. Inte så konstigt med tanke på hur matkulturen där ser ut, även om man beställde in en sallad fick man den fullproppad med en massa ost.
Anywho, jag lyckades ganska bra att återgå till det normala igen efter ett par om och men och har kunnat hålla ett hyggligt förhållningssätt till ost... tills nu..

Just nu är jag på väg in i ett nytt ostberoende!! Mer frivilligt sådant på sätt och vis dock.. LCHF tillåter ju att man äter en massa feta ostar och för att bedöva sockerabstinensen går jag all in på OST nu! Port Salut är en av de största favoriterna för ögonblicket och till min glädje hade Willys ett riktigt bra pris på den när jag var och handlade lite där igår.

Undrar hur det kan komma sig att man kan bli så beroende av ost?! Jag har kylen hemma proppad med två stora bitar Port Salut, en hel brie, getost och riven ost.. ostmaniac deluxe!

Provade förresten Max Delifresh low carb hamburgaren idag.. jag är inget stort fan av Max och det måste jag faktiskt säga att jag står fast vid! Deras hamburgerkött är inge gott.. Men tanken på en sån hamburgare är riktigt bra! Istället för bröd får man den invirad i två stora blad med isbergssallad och med lite extra smält cheddarost på var den nästan god! Den hade varit god om de haft annat kött vill jag bara tillägga..

Har för övrigt bestämt mig för att endast väga mig en gång i veckan, tror det är bäst så man inte blir alldeles manisk på att hålla koll på vikten. Det är ju inte bara den man ska gå efter i vilket fall och beroende på hur mycket vätska man har i kroppen så kan ju vikten pendla lite från dag till dag. Måndag morgon blir nästa invägning.. Kör bara kör!

-5 kg

Säga vad man vill om dieter, jag gillar dem inte! Men nu har jag ändå gett mig tusan på att ge LCHF en chans.. Low Carb High Fat.. En av anledningarna till att jag testar det här nu är för att stabilisera mitt blodsocker och därmed sockerberoende. Att äta nyttigt och hålla koll på hur mycket kalorier man stoppar i sig en dag är inte så jobbigt bara man planerar, men jag har hela tiden åkt på ordentliga set backs när suget efter socker blivit alltför stort. Totalt beroende av Cola bland annat!

LCHF är ju ganska extrem i sig eftersom man utesluter kolhydrater i princip helt. Men jag tror att jag behöver det för att göra nån form av sockerdetox. Genom att äta fet mat går man aldrig hungrig heller så det tar bort mycket fokus på att man "bantar". Oftast är det ju psyket som ställer till det värst, så fort man förbjuder sig att äta nånting kan man inte tänka på annat än just det. Första veckan har varit tuff, längtan efter socker är hemsk ibland men genom att låta mig själv äta lite mörk choklad när det blir som värst så har jag lyckats avvärja det värsta suget. Fick en Sodastream när jag fyllde år och genom att bubbla lite vatten som man smaksätter så går det hyggligt att överleva bristen på cola.

Något jag har märkt under den första veckan med LCHF är att man inte alls äter lika mycket som innan, fettet och proteinerna mättar ju både snabbt och länge så jag har inte ens varit hungrig mellan måltiderna. Jag tror ju inte det här är en diet att följa hela livet, men jag tänker köra den tills jag känner att jag bemästrar kolhydratberoendet. Resultatet efter första veckan är häpnadsväckande, jag har ju inte gjort annat än ätit tycker jag! -5 kg på vågen och jag har inte en dag känt att jag behövt gå hungrig eller försaka särskilt mycket. Jag får ju äta allt det goda!!

Aftermath

Redan inne på lördag morgon, eller förmiddag för dem som vill..

Smärtan jag har haft i mitt knä har varit fullkomligt vidrig och jag har inte ens kunnat halta omkring härhemma utan kryckor som hjälpmedel för att ta mig runt. Hade aldrig kunnat föreställa mig att en kortisonspruta skulle bli orsak till att stanna hemma från jobbet även torsdag och fredag. Totalt värdelöst!! Känner mig totalt kraschad också eftersom jag i princip inte kunnat sova en endaste natt, trots kuddar under benet osv så har jag vaknat av smärta varje gång jag rört mig lite. Natten till idag var något lite bättre och jag kan äntligen se att jag faktiskt har en knäskål! Woohoo!! Nu är det i princip bara svullet där han satte sprutan.

Lyckades halta utan kryckor idag så äntligen känner jag att det börjar bli bättre! Kan fortfarande inte sätta nån tyngd på benet och inte varken böja det eller räta ut det helt, men även de små framstegen tas emot tacksamt just nu!!

Hoppas på en bra helg trots knäbesvär och mitt vidriga "klaga/tycka synd om mig" humör..

Aj som fan!

Jag var till knäspecialisten igår igen eftersom två veckors tuggande av antiinflammatoriskt inte har hjälpt som önskat mot mina onda knän. Efter första veckan jag började med Pronaxen kändes det lite bättre men sen blev det snabbt lika illa som det var innan igen. Högra knät var totalt svullet hela helgen och var det fortfarande när jag hade min inbokade tid igår. Det var ju lite ett sånt här läge jag fasade för eftersom läkaren sa att nästa steg skulle bli kortisonspruta direkt in i knät.

Jag är LIVRÄDD för sprutor! Blotta tanken på att få en spruta rätt in i ett inflammerat område som redan gör jätteont när man bara petar på det gav mig rysningar ända in i benmärgen. Jag borde ju varit förberedd på att det skulle bli så och borde börjat träna mentalt för det scenariot, men kanske nånstans inom mig hoppades jag att det var inbillning att knät fortfarande var dåligt. Fick smärtsamt veta att så inte var fallet, när han tryckte på utvalda punkter på knät där han förstod att jag hade ont så skrek jag rakt ut av smärta!

Det tog honom kanske 15 sekunder att gå och hämta nålen till sprutan och under den korta tiden var jag redan så uppjagad när han kom tillbaka att hela min kropp skakade okontrollerat. Svårt att beskriva hur det känns när man är sådär rädd, men jag kunde knappt prata för att jag skakade så mycket. Ganska löjlig man är egentligen för sen var ju inte sticket så farligt som man målat upp bilden av det, men det var ordentligt obehagligt när han gröpade runt nålen i knät för att sprida ut kortisonet. Sen var det bara att traska hem igen och nu ska jag vänta en månad för att se om det blir bättre. Blir det inte det så blir det antingen röntgen eller att han går in med kamera i knät för att kolla. Usch för kamera!! Tyckte nålen i knät var illa nog, hur ska jag reagera om de ska göra ett snitt och stoppa i en kamera!?

Smärtan idag är obeskrivlig! Jag sov ingenting på hela natten pga att knät värkte och smärtade nå enormt. Smärtan hänger kvar fortfarande och i ärlighetens namn vet jag inte hur jag bar mig åt när jag ändå lyckades ta mig till jobbet imorse. Började morgonen med att gråta i 45 minuter för att det gjorde så ont att bara ta sig från sängen till soffan och har väl haft en sisådär 3-4 gråtattacker på jobbet innan jag tillslut blev hemskjutsad av snälla Åsa som även skickat med mig sina kryckor.

Hoppas det är bättre imorgon...