Det är tamefan inte sant!!

Imorse när jag kommer ut till bilen upptäcker jag att passagerardörren inte är låst. Hinner bara tänka "vad i helvete" och så upptäcker jag att förardörren inte är det heller och att hela bilen är länsad på allt som fanns i den. Fy faaaaaaaan för människor som gör sånt där! Jag är så arg att jag inte finner ord och den/de som gjort det ska vara äckligt glada och tacksamma att jag inte vet vilken/vilka den/de är! Ska införskaffa ett basebollsträ i titan och börja övernatta i min bil tror jag bestämt.. Alternativt koppla på starkström på den så den som ens rör bilhelvetet får sig en ordentlig åktur! Grrrrrr..

De har verkligen tagit allt! Mina brända skivor,vanliga skivor, mina solglasögon, mina cd-fodral som satt på solskydden samt ett av solskydden (det andra har de kvaddat fästet på), en filt, allt som fanns i handskfacket, mina högtalare, ja rubbet.. De har tagit saker som inte ens har nåt värde och det gör mig så vansinnigt förbannad! Antar att min bil valdes eftersom den är gammal och superenkel (har jag hört) att bryta sig in i. Får tacka min lyckliga stjärna att de inte sabbat låsen eller smashat en ruta för mig men det är svårt att vara tacksam i det här läget. Hur tänker man när man stjäl saker som inte ens går att sälja?! Saker som inte ens är intressanta för eget bruk?!?!?!?!?! Jag lackar ur totalt!!!

Inte nog med att jag blivit av med en massa saker, själva grejen är ju att jag känner mig så otroligt kränkt av att de varit och rotat bland mina saker. Hur mycket otur kan en människa ha egentligen?! Det här är andra inbrottet i bilen och jag hade ju bara för ett halvår sen inbrott i mitt källarförråd också.. Jäkligt ovärt att jag endast har trafikförsäkring på bilskrället också, vilket betyder att jag får anmäla de saknade grejerna på hemförsäkringen. Hemförsäkringen ger som mest tillbaka 3000:- och sen är det ju självrisk på 1500:-, betyder att jag som mest kan få ut 1500:- om jag har tur då.. men det täcker ju inte allt.. Fuck this day!

...

Jag förstår inte alls skillnaden på natten till idag från natten till lördag. I fredagsnatt sov jag hur bra som helst, vaknade i ganska lagom tid vid 10 igår och kände mig någorlunda pigg för första gången på länge. Inatt har jag knappt sovit en blund! Vaknat i omgångar, drömt skumma drömmar osv osv. Gav upp vid 8.40 och gick upp men just nu lutar det mot att krypa ner i sängen snart igen, känner mig som ett vrak!

Hade en väldigt soft lördag igår måste jag säga.. Febern var nere i 37.5 och skillnaden mot tidigare i veckan kändes verkligen! Dock var jag ju inte så full av energi att jag varken orkade eller kände för att ta tag i en massa saker, så det blev mest Wii spelande och lite slösurfande på Facebook. När tillslut sömntutan S vaknade vid en sisådär 13-tiden var jag lite lagom dampig och ville göra nåt. Skulle ju egentligen ha hjälpt honom tapetsera igår och han skulle ju gå upp i tid var det sagt.. haha.. Tror det var mitt sms som väckte honom, hur man nu kan sova så länge. Jagade på honom lite men det gick sådär, inte förrän vid 16-tiden var han på G ut mot Erikslund för att köpa de sista grejerna som behövdes för att slänga upp de där tapeterna. Hängde med till Bauhaus en sväng och när vi kom tillbaka var det ju kanske lite i senaste laget att sätta igång med ett sånt projekt. Den friska luften gjorde susen för mig iaf och jag gick hem för att dammsuga och plocka undan lite.

Senare på kvällen mötte jag upp S igen för att äta middag ihop. Spicy Hot är alltid funkis, jag har såna cravings efter jordnötssås för tillfället att jag inte alls är särskilt omöjlig på att gå dit. Riktigt nice att bara äta middag i lugn och ro och sen avrunda med en filmkväll. Får se om det blir nå tapetserat idag, har inte bestämt mig än vilken tid jag ska börja jaga upp honom ur sängen. Som jag skrev nyss så är jag ju själv bra nära att krypa ner där igen för att få sova lite mer... Haha..

Sömngångare..

Jag kan inte fatta att det ens är möjligt att sova så mycket! Oavsett fast man är sjuk så borde det ändå vara fysiskt omöjligt!! Åkte hem vid lunchtid igår eftersom jag kände att febern bara blev värre. Sov hela eftermiddagen och nästan hela kvällen, var ändå i säng runt 23-tiden och tvärslocknade direkt. Sov mig igenom mobil-larm imorse och vaknade efter kl 12 någon gång, vaken i ca tre timmar och sen däckade jag i tre timmar igen. Alldeles nyvaken nu och det känns som att jag skulle kunna somna om närsomhelst..

Har världens ångest över att jag kommer missa franskakursen ikväll, jag vill ju så gärna gå på den!!!

Fucking Feberhelvete...

Jag är så galet bitter idag att jag inte vet vart jag ska ta vägen! Var ordentligt trött igår, kände mig hängig och inte alls med i matchen men trodde att det var pga utekvällen i lördags. Så var det ju inte naturligtvis! Började ana oråd på kvällen när jag ena sekunden frös så jag skakade och i nästa stund var så varm att jag höll på att avlida. Feber ffs! Jag vill inte!!

Sitter på jobbet och försöker härda ut några timmar till, vill få klart lite saker så det inte är nåt som ligger på mitt bord.. Tänker ta ut lite komp sen och åka hem och vila i förhoppning att kunna fortsätta jobba resten av veckan också.

Det suger verkligen!!!

Kunde ju ana att även denna tisdag skulle bli skit, det är ytterst sällan en tisdag lyckas vara bra eller ens okej!

Skor!!!

Att jag har seriösa problem gällande en viss skomani är inget nytt.. haha.. Senaste tillskottet i samlingen av jag-vet-inte-hur-många-skor är dessa underbara:

Ååååååh vad jag älskar dem!! Nästan så jag tom kan tänka mig att det blir kallare och lite snö så jag får börja använda dem på stört!

En solig söndagsmorgon!!

Okej, jag kan väl inte direkt påstå att jag njöt av att vakna med solen rakt i ögonen alldeles galet tidigt på morgonen, men vilken fin höstdag vi verkar få idag!!

Jag har varit riktigt dålig på att blogga igen, måste försöka skärpa mig med det! Det är ju lite som en dagbok för min egen del också så jag ens ska ha en suck att komma ihåg vad som hänt.
I sin tur så har det väl inte hänt särskilt mycket just den här veckan dock.. Jag kämpar på med franskan på onsdagar och hoppas att poletten ska trilla ner nån gång så det lossnar för det språket är ju nästintill omöjligt har jag märkt! Men det är skoj som attan!! Har även anmält mig på en tyskakurs på högskolan till vårterminen, hoppas jag kommer in på den! Det är en salig röra i min skalle med alla språk som det är och lägger vi på tyskan så jag lär jag väl bli ännu mer snurrig!

Igår hade Fia sin födelsedagsfest/inflyttningsfest.. Tanken från början var att gå dit och socialisera lite för att sen kila hem och bara ta en till lugn lördagskväll, precis som förra veckan var toklugn.. Men det där ändrades ju ganska snabbt eftersom hela crazy tjejgänget skulle ut, sånt kan man inte missa! Mönki var i sitt esse som vanligt och då har man sällan tråkigt!! Hahaha.. Tessan och Fia härjade på riktigt duktigt också, vi hade en riktigt bra och kul kväll. Inte alls så seg idag, känner mig lite mör bara men inte så bakis som jag brukar kunna bli.

Den här helgen blev inte alls som planerat! Egentligen skulle det ha tapetserats hela dagen hos S igår men han var så fruktansvärt bakis att han inte ens kunde komma utanför dörren för att åka och hämta tapeterna. Hahahaha.. Det är inte lätt när man blivit totalt supen under bordet av en galen schweizare. Idag var tanken att det skulle röjas i mitt förråd. Behöver jag nämna att jag inte känner mig särskilt ledsen över att det inte blir av?! :P

Någonstans mellan hopp och förtvivlan..

Man kan säga att jag är ganska förvirrad för tillfället, jag vet inte vad jag ska tro, vad jag ska tycka eller hur jag ska eller borde känna. Fortsätter låta det vara for now, men det ligger och gnager i mig hela tiden. Finns inget som säger att det är rätt att bara sticka huvudet i sanden, bara att det känns lättare att hantera allt genom att göra så.

Idag förbereder jag mig för att "go to hell".. haha... lite så farligt som det låter, men mitt källarförråd kallas numera för just ett rent helvete. Inte så rent dock.. Jag har dragit på det i både månader och år för att slippa ta tag i det, men nu blir jag mer eller mindre tvingad. Inte pga några speciella omständigheter utan av en viss person som tycker att det är dags att jag gör ett ryck där och nu med hans hjälp. Ungefär som tjänster och gentjänster, men jag har redan gjort klart att jag kan hjälpa honom med tapetsering av hans vardagsrum UTAN någon form av gentjänst.. allra helst vill jag ju bara fortsätta "glömma" bort att jag ens har det där förrådet att ta itu med. Det har ju varit en röra från början men efter inbrottet när nån eller några vänt upp och ner på varje kartong så allt ligger utspritt så är det mer ett helvete än någonsin. Han gav sig dock inte, utan nu måste jag verkligen bita ihop och försöka hitta lite extra energi till det hela. Idag blir det mest en damage control, kolla vad som kommer behöva göras, om det behövs fler kartonger osv osv. Tror dagen D blir på söndag sen... USCH!!!!! Att ett förråd kan ge sån ångest..

För övrigt har jag inte så mycket att skriva om slutet på förra veckan och helgen som var.. Har inte gjort nåt speciellt utan mest varit trött och omotiverad.

En lite jobbig grej förra veckan var när jag fick höra att min älskade pappa blivit inskriven på sjukhus. När man får såna nyheter stannar allt bara upp och man vågar knappt andas ens. Läget har aldrig varit såpass allvarligt att de fruktat för hans liv eller nåt, men jag tycker ändå det är skrämmande när någon nära måste ligga på sjukhus, oavsett anledningen till det. Han har nån infektion i kroppen och de konstaterade att hans blodsocker låg skyhögt. Tyvärr är det nog så att han har fått typ 2 diabetes och efter att ha legat på sjukhus i en vecka nu får han fortfarande inte komma hem riktigt än. De håller på och kollar ut medicinering osv och allt det där ska funka innan han skrivs ut. Stackars pappa!!! :(

Halvvägs genom veckan..

Två arbetsdagar kvar den här veckan och det känns skönt att det ändå gått såpass fort! Jag har varit hysteriskt trött efter helgen som var, min livlina på jobbet har bestått av x antal Burn energidrycker..

Förberedelserna inför min fest tog verkligen kål på mig! Visst förstod jag redan innan att det skulle bli en kamp mot klockan att fixa en fest för 40 personer med mat och allt, men det var värre än jag någonsin kunnat föreställa mig. Skötte all matshopping på torsdagen, var ganska nöjd med att det "endast" tog 1 ½ timme på Maxi för att fylla vagnen med allt jag behövde. I fredags slutade jag riktigt tidigt för att kunna sätta igång med förberedelserna, men det tog ändå halva natten. Fick hjälp av systeryster till efter kl 21 och sen kom nästa person och avlöste henne. 01.30 var jag så trött att ögonen gick i kors, fick lov att ge upp då helt enkelt. Upp igen kl 8.30 och fortsatte laga mat så köket glödde.. Jag var sen till lokalen pga allt fix, hade världens migränattack på gång och stressen var nånstans uppe i nivå med universums bortersta galax. Vi lyckades styra ihop allt iaf och jag är jättenöjd med festen!! Så kul att så många kom och trots att jag inte hunnit provsmaka maten (som jag för övrigt i det mesta improviserat ihop) verkade det falla folk i smaken.. Själv var jag lite missnöjd med receptet på den kalla fläskfilén, jag borde inte följt det...

Vi var några som festade på till efter 3 på natten och det var ordentligt röj vi hade!!

Tack igen verkligen för presenterna och att ni kom för att fira mig!

Upp och ner och upp igen..

Vet att jag nämnde det där tidigare med att få whiplashskador av känslornas berg-o-dalbana. Här svänger det rejält! Jag är ordentligt förvirrad, lite skraj och vågar inte riktigt tänka så mycket. Varför ska allt bli så komplicerat så fort man blandar in det motsatta könet i sitt liv?!

Vet vad han har sagt.. det ligger i mitt bakhuvud, men jag får inte ihop det med hur han beter sig.. vågar inte fråga rakt ut eftersom jag lever i min lilla happy bubble efter helgen som var. Ett nytt sätt att köra med denial skulle jag tro, men det lockar mer än att må sådär riktigt dåligt.. Frågan är ju bara om/när den slutliga smällen kommer, hur jag kommer kunna tackla det då efter att totalt ha sopat allt under mattan?!? Vågar inte hoppas på att det hela löser sig som jag vill att det ska göra, förhoppningar är farliga eftersom de ofta slutar i besvikelse. Då är det bättre att bara stänga av helt och go with the flow, det som händer det händer och jag kan inte göra så mycket annat än vara mig själv och förlita mig på min förmåga att reparera mitt brustna hjärta om det nu kommer till att bli så.

Återkommer med helgens bravader, hade ju min 30-års fest i lördags och den var verkligen toppen!!

Bakslag..

Denial är inget pålitligt tillvägagångssätt.. Igår åkte jag på ett riktigt bakslag och mådde återigen mycket dåligt pga omständigheterna som råder. Kände mig så liten, ynklig och sorgsen över att allt är som det är.. varför kan man inte bara få vara lycklig?!

Gör ett nytt försök på denial idag, har alldeles för mycket att göra för att gräva ner mig just nu. Fullt upp på jobbet och idag måste jag förbereda all maten inför festen imorgon. Tänker inte ha några dystra tankar på min födelsedagsfest, den kommer bli toppen! Vad som händer efter den får vänta, det är ett senare bekymmer.

Nu är det dags att sätta fart på riktigt, målet idag är att kunna sluta jobba kl 14 så jag hinner göra klart allt idag utan att behöva hålla på ända in på natten. Skulle verkligen behöva en god natts sömn så jag vaknar upp full med energi imorgon!