Heltid

Två veckor gick fort! Fruktansvärt fort! Idag började jag på heltid igen och det med 50 minuters övertid direkt. Kände mig lite ringrostig på vissa saker i början men allt kom skrämmande fort tillbaka igen. Får kalla det arbetsskada när man till och med kommer ihåg leverantörers bankgironummer!

Saknade min lilla babyskrutt massor idag!! Spenderade sen hela kvällen med att busa med henne men det känns ändå som att man missar så mycket under den långa dagen man är borta. Hon är på gång att börja gå, egentligen har hon varit tokstabil att stå hur länge som helst nu men hon är för feg för att släppa möblerna. Idag började det släppa dock och hon vågade gå en hel del medan jag satt på golvet. Mamma duktiga lilla tjej!! Snart blir det jobbigt för pappa som är hemma med vildingen.

Känns skönt att det bara är en tredagars vecka nu och sen påsk, då hinner jag ändå vänja mig lite sakta med att jobba, trots att det är heltid nu. Lyckades bli på lite bättre humör förra veckan trots att jag börjat jobba igen. En hörnplats på kontoret stod tom så jag flyttade mitt pick och pack dit för att få lite miljöombyte, mer ostörd plats och mer space. Fick även höra idag att det planeras för att bygga egna rum till de som vill ha det, jag var snabb att anmäla mig frivillig! Skulle vara så skönt att få jobba lite mer ostört så man lättare kan koncentrera sig när det är som mest stressigt och hjärnan behöver vara på topp.

Söndag

Första jobbveckan gick mot förmodan ganska bra. Bortsett från att jag pajade mitt högra knä igen. Samma knä som tidigare varit skadat men ny skada. Värdelöst!! Hoppas just nu att det bara är en mindre sträckning på leden som går över knäskålen, i så fall ska det bli bra igen bara jag vilar ett par veckor. Gick i trappen på jobbet med tunga kassar och nåt small till i knät. Fick tid hos ortoped redan på fredagen (tackar Trygghansa för det samtidigt som jag bittert förkastar dem för att inte ha några avtal i Västerås). Fick sätta mig och åka till Sthlm efter jobbet i fredags för att ta reda på hur det stod till med knät. Ortopeden verkade bra och förtroendeingivande så trots den långa resvägen kändes det ändå som att det var värt det. Håller tummarna att det blir bra efter vila!

Det har känts lite surrealistiskt att jobba igen, kanske för att det är halvtid och hjärnan inte riktigt förstått heller att man är tillbaka i ekorrhjulet och snurrar. Vissa saker blev jag nästan rädd att jag fortfarande kom ihåg utan att blinka medan andra saker blev jag lite förundrad och samtidigt irriterad att jag glömt. Tar nog inte alltför lång tid innan man är helt tillbaka igen, måste bara vänja mig vid att tänka och använda hjärnan efter ett år med sinnet fullt av bebisproblem och bebisbajs. Aldrig hade jag trott att en så stor del av mitt liv plötsligt skulle kretsa kring bebisbajs! Haha.

Ska bli spännande att se om Svea kommer sakna mig när jag går upp på heltid igen. Hon är så extremt pappig så det kan mycket väl bli att hon "glömmer bort" mamma. Sätter det med citationstecken för givetvis kommer hon ju inte glömma mig på det viset men jag är tveksam till om hon verkligen kommer att sakna mig. Pappa är det bästa som finns i hela världen! Gulligt och självklart liiiiite heartbreaking faktiskt. Det är nog ganska normalt att man vill vara den där tryggaste punkten, den som hon vill till när det är som mest ledsamt. Lämnar S över henne till mig skriker hon som en galning, lämnar jag över henne till S fullkomligen studsar hon ur famnen på mig. Haha. Jag kommer i alla fall sakna ihjäl mig om dagarna! Halvtid fungerade för då visste jag att det bara var få timmar kvar tills jag fick komma hem och nosa på henne. Blir värre sen!

Första dagen

Jag överlevde första arbetsdagen. Inte den längsta arbetsdagen dock, halvtid går nästan löjligt fort. Det känns som att det var ett bra val i alla fall att börja med en mjukstart, speciellt eftersom jag knappt jobbat en endaste 8-timmars dag sen flera år tillbaka. Alltid blev det nån halvtimme, timme extra. Varje dag. Kan tänka mig att det snabbt kommer bli så igen så jag ska försöka ta det lugnt och bara gilla läget de här första två veckorna.

Det kändes skönt att komma hem till en glad liten babyskrutt!! Hon har börjat göra ett slags överdrivet leende och missbrukar det totalt, man kan inte annat än skratta och le när man ser henne köra sitt race. Fick skratta ordentligt när hon åt sin lunch också för hon envisades med att bita tag i skeden när S matade henne så hon satt med den fast i munnen, pekandes rakt upp över näsan. Haha.

Som jag sa till de på jobbet så kommer de kännas konstigt nu i flera veckor kan jag tro. Man är ju liksom van vid att ha med barn, vagn och en redig packning. Van vid att vi mer eller mindre varit ett istället för två i över ett år. Kanske pallnitar jag på 56:an med hjärtat i halsgropen för att jag plötsligt tror att jag glömt Svea nånstans! Det kändes mäkta underligt att gå upp ensam på morgonen och göra mig i ordning utan någon som försöker ta min mobil/sminkborstar/spegel/sminkväska/annat man inte får röra.

Sista veckan

Nu är den här - sista veckan på mammaledigheten.

Det är bara att försöka uppskatta den extra mycket och försöka begrava ångesten inför nästa vecka. Det kommer givetvis kännas konstigt att inte spendera hela dagarna med babyskrutt men det är inte pga det som den värsta ångesten beror på. Känns sådär också att inte ha nån ordentlig semester i sommar (jovisst, jag har ju redan varit hemma över ett år men sommaren är fortfarande sommaren och då vill man allt annat än jobba). Nu är ju Svea såpass stor också att hon kommer att uppskatta en massa aktiviteter under sommaren, förra året var det ju mest bara jobbigt med värmen för henne. Nu kommer hon att älska att åka till både Kungsbyn och Parken Zoo, åka till stranden och plaska med vatten etc etc.

Eventuellt blir det en liten minisemester till finska landet över midsommar för att hälsa på släkten där. Har inte varit där sen 2006 så det skulle vara kul! Efter det kommer S föräldrar hit och hälsar på. Gissar att vi siktar på en sväng till Kolmården med dem. Ååh, vad jag längtar efter sommar NU!

Vilket hopp

Såg att det var evigheters evigheter sen jag bloggade senast. Det börjar ju närma sig slutet på mammaledigheten och vi har haft fullspäckat schema de senaste veckorna. Bad på Lögarängen har varit extremt populärt, Svea älskar barnpoolen där! Bara 1,5 vecka kvar tills jag börjar jobba och ångesten är ett faktum pga många orsaker. Har lite nya planer på gång men låter bli att prata alltför mycket om det än så länge. Nej, jag är inte gravid igen. Längtar till den dagen dock.

Svea har hunnit fylla 1 år också! Det är helt galet, vart tog tiden vägen?! Vår lilla skrutt har blivit en större liten skrutt. Kan inte säga att hon är stor dock, på 1-års besiktningen på BVC igår vägde hon in på 7895 gram. Haha. Flugviktaren!! Vi har inte samma problem med matvägran längre men hon äter inte särskilt stora mängder och är väldigt aktiv och rörlig så det är inte mycket som stannar på den där lilla kroppen. Hon är frisk och välmående med lite knubbiga lår åtminstone så vi får godta det helt enkelt även om det vore bra om hon tjockade på sig lite. "Lite extra smör på hennes smörgåsar är ingen dålig idé" sa doktorn.

Födelsedagskalasen (två stycken närmare bestämt) för Svea var väldigt lyckade, hon var i sjunde himlen av all uppmärksamhet. Det var inte presenterna eller pannkakstårtan som var det bästa utan alla människor som kom och fokuserade på henne! Kalasen i sig var bästa födelsedagspresenterna för lilla Svea som fullkomligen njöt av att spexa inför alla som tittade. Haha.