Söndag

Första jobbveckan gick mot förmodan ganska bra. Bortsett från att jag pajade mitt högra knä igen. Samma knä som tidigare varit skadat men ny skada. Värdelöst!! Hoppas just nu att det bara är en mindre sträckning på leden som går över knäskålen, i så fall ska det bli bra igen bara jag vilar ett par veckor. Gick i trappen på jobbet med tunga kassar och nåt small till i knät. Fick tid hos ortoped redan på fredagen (tackar Trygghansa för det samtidigt som jag bittert förkastar dem för att inte ha några avtal i Västerås). Fick sätta mig och åka till Sthlm efter jobbet i fredags för att ta reda på hur det stod till med knät. Ortopeden verkade bra och förtroendeingivande så trots den långa resvägen kändes det ändå som att det var värt det. Håller tummarna att det blir bra efter vila!

Det har känts lite surrealistiskt att jobba igen, kanske för att det är halvtid och hjärnan inte riktigt förstått heller att man är tillbaka i ekorrhjulet och snurrar. Vissa saker blev jag nästan rädd att jag fortfarande kom ihåg utan att blinka medan andra saker blev jag lite förundrad och samtidigt irriterad att jag glömt. Tar nog inte alltför lång tid innan man är helt tillbaka igen, måste bara vänja mig vid att tänka och använda hjärnan efter ett år med sinnet fullt av bebisproblem och bebisbajs. Aldrig hade jag trott att en så stor del av mitt liv plötsligt skulle kretsa kring bebisbajs! Haha.

Ska bli spännande att se om Svea kommer sakna mig när jag går upp på heltid igen. Hon är så extremt pappig så det kan mycket väl bli att hon "glömmer bort" mamma. Sätter det med citationstecken för givetvis kommer hon ju inte glömma mig på det viset men jag är tveksam till om hon verkligen kommer att sakna mig. Pappa är det bästa som finns i hela världen! Gulligt och självklart liiiiite heartbreaking faktiskt. Det är nog ganska normalt att man vill vara den där tryggaste punkten, den som hon vill till när det är som mest ledsamt. Lämnar S över henne till mig skriker hon som en galning, lämnar jag över henne till S fullkomligen studsar hon ur famnen på mig. Haha. Jag kommer i alla fall sakna ihjäl mig om dagarna! Halvtid fungerade för då visste jag att det bara var få timmar kvar tills jag fick komma hem och nosa på henne. Blir värre sen!