Vresig deluxe

Den här veckan har det varit en ordentlig utmaning att vara på jobbet. Jag har nått nya nivåer av irritation och jag har hormonerna att tacka för allting! Den här veckan fixar jag verkligen inte att folk ens pratar med mig, oavsett vad de pratar om. Jag vill bara att de ska låta mig vara! Värst är väl på morgonen när man redan gör sitt bästa för att vakna till liv och så droppar en kollega in vid 7-tiden och bara maler och maler om en massa tjafs som jag inte orkar lyssna på!! Jag skiter fullkomligen i huruvida det var 2 plusgrader när hen gick till jobbet eller att de håller på att bygga på nåt ställe hen passerar. Låt mig bara vara, prata inte med mig!!!!!

Jag kanske ska införskaffa ett flaggsystem på mitt bord? Röd flagg - gör ditt bästa att undvika mig, prata endast med mig om det är absolut nödvändigt. Svart flagg - tänk inte ens tanken på att försöka kommunicera med mig!

Det har varit svart flagg ända fram tills idag, som det känns just nu kanske jag kan ändra till röd flagg men det kan ju även bero på att folk endast sagt godmorgon (och inget annat) till mig när de kommit till jobbet. Kan tänka mig att det kan komma att ändras till svart flagg igen, jag är nog minst sagt lättirriterad idag. Vaknade med jordens halsbränna mitt i natten så jag är allt annat än pigg! Har Novalucol utspritt precis överallt i huset och på jobbet, man vet ju aldrig när man kan behöva dem.. tydligen...

Jag är glad att jag har världens sötaste och finaste sambo som daltar med mig i alla fall. När jag var som mest ursinnig i tisdags fick jag ett sms av honom där han hade lite frågor och även passade på att höra hur det var med mig. Berättade att jag var nära ett anfall pga aggressioner, att jag inte tålde en endaste person i min närhet! Då får jag tillbaka att han ser framemot att träffa mig hemma sen och att han älskar mig. Gråten var inte alltför långt bort i den sekunden! Haha..

Hormonal bitch - det är jag det....

Den här veckan har varit ganska händelsefattig, det enda jag haft fullt upp med är jobb. Försöker verkligen att inte stressa eftersom det varken är bra för mig eller den lilla räkan inuti mig, men ibland är det svårt. Kan i alla fall glädja mig med att vi kommer att få in en praktikant i början på december från samma utbildning jag gick för några år sen. Hon kommer att få ta hand om den ekonomiska biten av mitt jobb så att hon får lära sig och samtidigt får jag avlastning! Win win! Då kommer jag kunna koncentrera mig på andra delar av mitt jobb som blivit lidande pga att det ekonomiska i företaget givetvis alltid går i första hand. Nu kommer jag kunna fokusera lite mer på en annons som ska göras till början på nästa vecka, vår broschyr som måste ändras/fräschas upp igen och vår hemsida som hittills kommit i sista hand. Jag har ett litet mål att hinna med att få vår hemsida publicerad på svenska också innan jag går på mammaledighet. 

Haha.. mammaledighet.. det känns så främmande liksom! Tror inte riktigt att polletten har trillat ner än, varken för mig eller S. Vi ska ju faktiskt bli föräldrar!! Det är en big deal! Nu har vi visserligen 18-19 veckor till att komma underfund med det hela men det känns bara så overkligt ändå. Längtar tills vi får lära känna vår obstinata lilla sötnos! Just nu passar jag bara på att njuta av att jag känner den lilla virvelvinden därinne mellan varven. 

Det enda som känns lite jobbigt just nu är att jag inte alls kan hjälpa till särskilt mycket med alla sysslorna huset bär med sig. Hade hoppats på att jag inte haft så ont redan såhär tidigt men min kropp tyckte tydligen annorlunda. Jag har redan fått känna på ordentligt vad foglossning innebär. Eftersom jag inte kan böja mig ner, har svårt att gå i trappor och inte är särskilt mobil alls får S lov att göra i princip allting. Han är ute och sliter i trädgården nu och fixar i ordning den inför vintern medan jag sitter inne och inte gör någon nytta alls. Mycket som ligger på hans axlar just nu! 

Aggression AB

PMS är ju en picknick i parken om man jämför med de humörsvängningarna lite graviditetshormoner ställer till med! Jag var nog knappast trevligheten själv när vi gjorde vår lilla tripp till Gekås i Ullared. Varken för mina vänner eller för min stackars sambo som får ta de flesta smällarna när ilskan blir okontrollerbar. Scheisse, det är verkligen apjobbigt att vara så elak, speciellt när man känner att man inte har någon anledning. Många tusenlappar och tomma bankkonton senare lyckades vi i alla fall skaffa det som stod på inköpslistan och lite (läs: mycket) till.

Igår hade vi vår "halv åtta hos mig" middag för familjen. Sen ett långt tag tillbaka turas vi om att laga middag till varann, dels för att se till att umgås lite mer och dels för att det är roligt att anstränga sig lite extra när man gör det till ett jippo sådär. Hittills har vi kört på valfria teman, lottade teman och den här omgången blir första som vi faktiskt tävlar om pengar i en pott och sätter betyg på varandras middagar. Överambitiös är ett ord som kan beskriva mig väldigt bra i många sammanhang, speciellt i det här sammanhanget. Men överambitiös i kombination med stress, för litet kök och gravidhormoner är inte att leka med! Stackars S gjorde sitt bästa för att försöka hjälpa mig med middagen men jag fräste mest omkring för att jag tyckte han var i vägen. Sen fräste jag för att han inte läste mina tankar eller för att minsta lilla sak inte gick precis som jag ville. Han har det inte lätt stackarn! Jag är imponerad över att han ändå kan hålla sig så lugn och bara låta det glida förbi, själv hade jag nog fått ett anfall om någon morrade sådär åt mig helt obefogat. Middagen blev bra tillslut, alla verkade nöjda, förutom jag. Det där med att äta maten jag lagat, speciellt när jag befunnit mig i lukten till den i några timmar gör att det bara vänder sig i magen. Alla sa att det var jättegott och tallrikarna blev soprena. Förutom min då, jag lämnade i princip allt. Haha. Förrätten och efterrätten slank ner i alla fall.

Sen nån vecka tillbaka har jag varit lite osäker på om jag känt den lilla räkan därinne eller om det varit nåt annat jag känt. Igår var jag i princip säker på att det röjdes omkring i magen och idag kan jag säga att jag är helt bombsäker! Det har varit full rulle, tror bestämt att räkan håller på att möblera om därinne, alternativt leker virvelvind. S sa att jag ska vara glad att lilla räkan inte har tänder än, jag kanske skulle bli biten då! Hahahaha. Otroligt häftig och samtidigt konstig känsla!!

3d/4d ultraljud

Jag har gått och funderat på det länge och igår slog jag slag i saken - jag har bokat in oss på ett 3d/4d ultraljud precis innan jul! Redan innan vårt RUL har jag känt starkt att jag vill göra det, dels för att få lite fina bilder och en liten filmsnutt men även för att kolla så att allt står rätt till med tillväxten för vår lilla och även ta reda på om räkan är en flicka eller pojke.

Lite tråkigt att Tittut i Stockholm har stängt, verkar som att det beror på personalbrist. Vågar inte sitta och vänta på att de eventuellt har öppnat igen i början på januari så jag bokade in oss på Crocus i Linköping. Lite långt att åka närmare 19 mil kanske men jag känner att det är klart värt det!! Lätt värt pengarna också! I Frankrike har de tre ultraljud inplanerade under en graviditet, ett ganska tidigt runt v.12 (så man får se att man verkligen har nåt i magen), ett mellan vecka 18-20 och ett senare för att kolla tillväxten.
S föräldrar och bror/brors flickvän (som också är gravid) tyckte det var helskumt att vi endast gör ett RUL här i Sverige. Jag är nästan beredd att hålla med, nu har jag ju pga omständigheter gjort ultraljud både i v.6 och i v.10 så jag har vetat att det fanns något som härjade i min mage men jag skulle nog ha varit extremt nojjig och rädd om jag behövt vänta ända till v.18 för att få se svart på vitt att det verkligen finns nåt därinne med ett hjärta som slår.

Jag längtar till 19 december nu!! Måste fylla upp november med roliga aktiviteter så jag klarar av väntan, känner mig värre än ett barn på julaftonsmorgonen! Imorgon blir det åtminstone shop til I drop, målet är att fylla babyrummet med massor av nyttoprylar! Måste säga att det är prima att systeryster har järnkoll på det mesta efter att ha fått sina två änglar, hon har coachat mig i vad som är bra att köpa på Gekås och vad jag lika gärna kan köpa här på plats. Näst ut är att vi ska ses nån dag och gå igenom det där med föräldraledighet (vet inte om jag är trög men hur mycket jag än läser på om det så fattar jag tamefan nada!). Har aldrig sett mig som dum i huvudet men i det här läget känner jag mig totalt blåst ärligt talat!

Gekås

På onsdag bär det av till Ullared för att hamstra babysaker och julklappar till alla syskonbarn. Jag måste skriva min inköpslista senast imorgon så jag inte missar nåt!! Det enda jag är orolig för just nu är hur jag ska klara 8-9 timmars shopping med foglossningen from hell. Det tog mig två timmar att handla inför helgen på Maxi i fredags och efter det var jag nära på att inte ens kunna ta mig ur bilen när jag kom hem. Kanske lite tur att vi bokat stuga och sover kvar, då har jag dagen efter också på mig ifall jag inte hinner allt första dagen pga att jag måste sätta mig och vila mellan varven.

Helgen var ganska lugn, gjorde inte många knop förutom en middag till mina två barndomsvänner Åsa och Jonna i lördags. Vi turas om att bjuda varann på middag ungefär varannan månad för att hitta tid till att umgås, för att göra det hela lite roligare kör vi på olika teman som vi i förväg lottat ut. Jag hade medelhavet och huvudrätten skulle bestå av kyckling. Där var det ju redan lite problem för jag har extremt svårt för kyckling sen flera veckor tillbaka! Beslöt mig tillslut för att göra en massa smårätter från hela medelhavet så det blev en blandning mellan tapas, meze och antipasto. Började kl 8 på lördagsmorgonen och blev väl 17 smårätter senare klar ungefär vid 19-tiden på kvällen. Puh!! Det var värt allt slit i alla fall, de tyckte middagen var toppen! Själv kunde jag knappt äta vad jag hade lagat trots att det luktade och verkade så gott medan jag höll på. Har märkt att jag knappt kan äta nånting av det jag själv lagar nuförtiden.