Aggression AB

PMS är ju en picknick i parken om man jämför med de humörsvängningarna lite graviditetshormoner ställer till med! Jag var nog knappast trevligheten själv när vi gjorde vår lilla tripp till Gekås i Ullared. Varken för mina vänner eller för min stackars sambo som får ta de flesta smällarna när ilskan blir okontrollerbar. Scheisse, det är verkligen apjobbigt att vara så elak, speciellt när man känner att man inte har någon anledning. Många tusenlappar och tomma bankkonton senare lyckades vi i alla fall skaffa det som stod på inköpslistan och lite (läs: mycket) till.

Igår hade vi vår "halv åtta hos mig" middag för familjen. Sen ett långt tag tillbaka turas vi om att laga middag till varann, dels för att se till att umgås lite mer och dels för att det är roligt att anstränga sig lite extra när man gör det till ett jippo sådär. Hittills har vi kört på valfria teman, lottade teman och den här omgången blir första som vi faktiskt tävlar om pengar i en pott och sätter betyg på varandras middagar. Överambitiös är ett ord som kan beskriva mig väldigt bra i många sammanhang, speciellt i det här sammanhanget. Men överambitiös i kombination med stress, för litet kök och gravidhormoner är inte att leka med! Stackars S gjorde sitt bästa för att försöka hjälpa mig med middagen men jag fräste mest omkring för att jag tyckte han var i vägen. Sen fräste jag för att han inte läste mina tankar eller för att minsta lilla sak inte gick precis som jag ville. Han har det inte lätt stackarn! Jag är imponerad över att han ändå kan hålla sig så lugn och bara låta det glida förbi, själv hade jag nog fått ett anfall om någon morrade sådär åt mig helt obefogat. Middagen blev bra tillslut, alla verkade nöjda, förutom jag. Det där med att äta maten jag lagat, speciellt när jag befunnit mig i lukten till den i några timmar gör att det bara vänder sig i magen. Alla sa att det var jättegott och tallrikarna blev soprena. Förutom min då, jag lämnade i princip allt. Haha. Förrätten och efterrätten slank ner i alla fall.

Sen nån vecka tillbaka har jag varit lite osäker på om jag känt den lilla räkan därinne eller om det varit nåt annat jag känt. Igår var jag i princip säker på att det röjdes omkring i magen och idag kan jag säga att jag är helt bombsäker! Det har varit full rulle, tror bestämt att räkan håller på att möblera om därinne, alternativt leker virvelvind. S sa att jag ska vara glad att lilla räkan inte har tänder än, jag kanske skulle bli biten då! Hahahaha. Otroligt häftig och samtidigt konstig känsla!!