Still in shock..

Chocken verkar inte vilja lägga sig, allt är fortfarande ett stort töcken! Det är ju sånt som man bara läser om, aldrig att man själv skulle ha turen att vinna något.

Satt tidigare idag och tänkte tillbaka på tisdagen som fram till efter lunch just var en vanlig tisdag. Vi hade tidigare pratat lite resor jag och en jobbarkompis, hon har bokat en till Egypten i påsk och jag satt och suckade över hur jag också skulle vilja åka nånstans. På eftermiddagen vände allt! Från att vara bitter och trött (jag satt verkligen och suckade högt), till att knappt få luft pga överraskningen.

Så hur gick det till då?

Innan jul hade en av våra leverantörer en tävling på sin nya webshop. Jag brukar sällan tävla eftersom chanserna att vinna oftast är lika med noll och jag tänkte nog aldrig så långt som att jag kunde vinna när jag registrerade mig. De hade gjort ett memoryspel som man skulle göra på tid och sen fick man regga sin e-mailadress. Memory är superkul! Jag körde mest det för att det var lite kul att se vilken tid man skulle få, men det visade sig vara bland det bästa jag har gjort!

I tisdags kom regionschefen samt den säljaren vi har kontakt med till vårat kontor. De hade en stor blombukett med sig och jag trodde att det endast handlade om att de skulle komma och presentera en ny regionschef för området eller något, reflekterade inte alls i varför de kommit till oss. Att de frågade efter just mig gjorde inte heller att det ringde några klockor eftersom det är jag som ansvarar för att beställa alla kontorsvarorna. Helt ärligt så hade jag helt glömt bort tävlingen!

Regionschefen sträcker över blommorna till mig.. och säger att det var något mer. Skadad som man är så är min första tanke att det är nåt strul med ordern jag precis lagt in och jag började fundera hur jag skulle lösa det med sakerna som jag behövde till nästa vecka. Hahahaha.
I nästa sekund säger han att jag ska resa med honom till Sydafrika!

"Driver du med mig?!" utropar jag totalt chockad...

"Ja, jag driver med dig" säger han lite halvt allvarligt.

Min tanke då är att det är ett ganska elakt skämt och jag kände mig dum som hade gått på en sån sak. Han utbrister snabbt;
"Det är inte du och jag som ska åka, utan du och en till person"

"Driver du med mig?!!!!!!!" ropar jag nästan högt den här gången.

De gratulerar mig och jag har inte ens fattat vad som just hände. Stod som en fågelholk och de förklarade hur tävlingen gått till och hur jag lyckats bli den lycklige vinnaren.

Sanslöst!!!!!!!!!! Jag hade aldrig i min vildaste fantasi kunnat drömma om att få vara med om en sån här grej! Jag spelar upp scenariot i huvudet gång på gång, men det har fortfarande inte gått in ordentligt. JAG ska få resa till Sydafrika!!!!

Nu väntar jag bara på resechecken så jag kan planera det hela!! Vem jag ska ta med mig har jag inte heller klurat ut än, men oavsett vem jag bestämmer mig för så kommer det nog bli alldeles fantastiskt!!

Ofattbart!!

Den här tisdagen började som så många andra tisdagar.. Inte min favoritdag i veckan direkt och jag var sjukt trött, anti och bitter. Inte hade man kunnat ana att just en sån här tisdag skulle visa sig bli en av de bästa dagarna någonsin!?

I korta drag kan jag berätta att jag vunnit en resa till Sydafrika idag! Bloggar mer om det imorgon när chocken lagt sig.. :)

Vad hände?!

Min helg var noga planerad och den skulle inte innebära några direkt avancerade aktiviteter. En lugn myshelg i hemmets lugna vrå, vilandes i soffan mest hela tiden. Sen vet jag inte riktigt vad som hände. Hahahaha.

Eller jo, jag vet nog men jag har fortfarande lite svårt att inse varför jag är så lättövertalad. Satt hemma hos mina föräldrar och körde igenom mammas bokföring när ett sms från systeryster dyker in i mobilen. Nåt i stil med "Party ikväll eller? :)" och jag började fundera på om hon blivit sinnessjuk. Hon festar ju inte iom sin sjukdom, vilket är mycket förståeligt också. Jag började skriva ett svar men kände att jag var tvungen att ringa upp istället för att höra om hon var riktigt frisk. Det visade sig att hon och hennes äkta hälft Drunko Jones skulle på fest och sen vidare ut på krogen. Hon tyckte jag skulle följa med och genast från att vara trött och anti kände jag partynerven börja rycka. Lyckades fixa ett litet lån av en ängel till inträde och sen var det bara att stressa iväg hem för att fixa iordning sig!

Syntax error.. får skylla på att något måste klicka fel i mitt huvud eftersom jag uppenbarligen har stora problem att hålla mig hemma... vilandes...

Kvällen var skoj iaf, även om det var lite tråkigt att syster mådde lite halvdåligt på kvällen och inte hängde med ut. Vid det laget hade jag redan fått i mig en viss alkoholmängd, så det stoppade mig inte från att sticka ut och parta vidare, trots hennes frånfälle.

Så idag har det åter igen varit en bakissöndag som så många andra. Men jag har varit ut på landet och fortsatt med bokföringen ändå under eftermiddagen, så lite cred borde jag ha att jag inte bara legat på soffan och tyckt synd om mig själv igen. Hahaha.

I´m alive!

Idag har varit en ganska traumatisk dag för mig, men på nåt konstigt sätt lyckades jag ändå överleva?!

Hade tid för läkarbesök, skulle ta blodprov i armen för första gången i mitt liv. Jag är hysteriskt nålrädd, eller stickrädd kanske man kan säga. Sprutor är ren dödsångest även fast de oftast knappt gör ont ens. Det är hela den där psykologiska biten innan som gör mig svag. En spruta eller nål som ska tränga igenom ytan på mitt skinn... huga..

Älskade syster var snäll och följde med mig som moraliskt stöd. Hon har ju numera klippkort på blodprovstagning (stackaren..), men är och har heller aldrig varit särskilt känslig av sig. Hon hade tid hos sin hematolog strax innan jag skulle till min familjeläkare så det var perfekt att vi hängde med varann. Eller ja, perfekt förutom en liten detalj; det innebar att jag fick se på när hon blev stucken! Det kändes helt surrealistiskt när hon och sköterskan avslappnat pratade om vilken arm som skulle stickas idag, vart det kunde tänkas finnas en åder som inte gömt sig. Jag kände hur rummet började snurra lite smått och när rören fylldes med min systers blod var jag allt annat än kaxig!

Men det blev tom värre.. I rummet där blodprovstagningen utfördes på syster min, höll sjuksystrar på och förberedde blodpåsar till patienter och när jag fick syn på en sån påse som de passerade med precis bredvid mig blev jag helt paralyserad och bara stirrade på den. Jag vet inte vad det är med just blod, men otäckt är det! Helt fast med blicken på blodpåsen hörde jag inte ens de uppmuntrande orden en av sköterskorna försökte ge mig inför min kommande provtagning.

Besöket hos läkaren gick bra, men jag blev med ens likblek så fort jag skulle till provtagningen. Kom på mig själv att sitta och hålla andan när hon stack nålen i mig och det var ändå inte förrän hon sa åt mig att andas som jag började igen. Hon var bra dock, pratade lugnt till mig och försökte göra det hela så avslappnat som möjligt. Sticket var inte så farligt som jag föreställt mig, egentligen jagar jag ju upp mig för något som inte alls är särskilt hemskt. Kan inte rå för det!! Jag hade hela tiden blicken bortvänd från det som hände med min arm, skulle jag sett rören fyllas så hade jag nog säkert svimmat.

Jag vet inte om det beror på att jag sovit dåligt den här veckan, om det var för stressen jag byggt upp inom mig inför blodprovet eller om det var för själva provtagningen men jag var väldigt trött och matt när jag kom hem! Inbillning säkert.. så mycket blod tar de ju inte...

Vilken klenis man är verkligen!! Hahahaha..

♥

Min bil är min frihet! Jag älskar den lille rackaren!!

Den är inte vacker att se på, inte särskilt snabb eller bekväm, saknar saker som AC, ABS bromsar och centrallås. Värmen på bakrutan verkar funka sådär numera, den är bucklig och bulig.. Men det är min ögonsten! När jag kör omkring i den känner jag mig lycklig.. Känslan att bara kunna ta den och köra en sväng är underbar..

.....

Jag hade tänkt skriva ett väldigt personligt inlägg här idag, men jag tror det får vänta lite. Vissa tankar man har kanske man inte ska gå ut med offentligt. Kanske ska börja skriva dagbok igen, även om bloggen funkat lite som det så vill man nog inte skriva om precis allt iom att folk sen kan läsa det.

Fick höra en hel del fina ord av olika personer i helgen som var och hur mycket jag än vill kunna ta åt mig av dem, så går det bara inte. Sålänge jag själv inte kan acceptera och tycka så, är det tyvärr en omöjlighet att vara mottaglig även om orden varit ärliga och välmenade.

Mitt humör studsar väldigt mycket upp och ner nu, alldeles okontrollerat! Det skulle vara skönt med en paus från mina egna tankar ibland, jag tänker alldeles för mycket.

Strålande!

Jag har varit på riktigt bra humör ända sen i fredags faktiskt! Kan nästan säga att det tom strålat lite om mig.. Hahahaha. Men det är väl så att man uppskattar de små sakerna mer när man tycker att allt varit motigt innan. Bara små grejer som gått min väg och jag är alldeles överdrivet glad! Medvind denna helg verkligen!

Fick hjälp med min bil igår på dagen, en massa småfix som jag inte riktigt behärskar själv än. Handtaget jag ryckt sönder visade sig att jag lyckats dra sönder en metallbit som sitter inne i det. Fråga mig inte hur, jag måste ju vara Superwoman eller nåt (ofattbar styrka när man blir förbannad I guess). Hahaha. Den underbara personen som hjälpte mig gjorde ett fin fint jobb och jag är honom evigt tacksam! Det såg så lätt ut när han fixade bort vattnet ur mina baklysen, bytte batteri, fixade dörrhandtag, kollade olja/glykol och diverse slangar.. Sånt där som jag vill kunna! Ska få lite hjälp med oljebyte och byte av tändstift också sen så bilen är i topptrim lagom till besiktningen. Tänk att det finns så snälla människor som ställer upp utan att tveka! Tack som faaaaan!!!!

Tidigare i veckan hade Svikarn och jag redan bestämt att vi skulle festa igår, jag har inte alls varit sugen men när helgen väl kom och mitt fantastiska humör var på topp så kände jag mig riktigt pepp inför lördagskvällen. Var först på en födelsedagsfest på Gidde och drog sen ner på Bmb en vända. Dansade verkligen hela kvällen och det gjorde mig på ännu bättre humör!

Bakis och sliten idag, men jag är fortfarande på strålande humör! Har tvättstugan och även om det känns lite motigt att springa fram och tillbaka dit så stör det mig inte.. Det har ju varit en toppenhelg verkligen! Ska nog försöka ta tag i fler saker jag gått och dragit på, nu när man känner att man fått lite positiv energi igen! :)

Gulp!!

Fredagen den 12 februari kommer jag göra något jag aldrig gjort förut.. Kan inte säga att jag direkt längtar efter datumet, utan det är mer förknippat med ångest och rädsla. Jag fick hem ett brev idag...

.. från Tingsrätten..

Tänkte att det kanske var en dom för killen som försökte stjäla min bil, men fick sätta mig ner ganska snabbt. Det var en kallelse... Jag är målsägande och måste infinna mig i rätten just det datumet. Tycker det är lite konstigt att de inte skriver i delgivelsen vad det handlar om, men jag skulle tro att det är en härva för tre år sen som jag ska vittna i rätten om. En gubbe som gjort sig skyldig till en hel del bedrägerier..

Jobbigt känns det iaf... har aldrig varit i rätten och känner mig dödsskraj även om det inte är något jag orsakat. Det är ju knappast jag som gjort nåt fel och det är ju inte jag som ska bli dömd, men det känns jättejobbigt att ens sätta en fot i en rättssal..

Ett gott skratt förlänger livet..

Var hem till älskade systeryster nu på kvällen. Hon fyller år och skulle därför bjuda på lite middag och kladdkaka. Riktigt nice!!

Som vanligt har vi inte haft en enda "normal" och vettig diskussion utan istället snackades det om Colgate-fisar, fyllekörning på åkgräsklippare med tillhörande släp, bortbrända kroppsdelar såsom fingeravtryck mm. Vilda tankar kring dessa ämnen som bara blev värre ju fler vi var som spånade. Hahaha. Det är skönt att ha en störd familj och minst lika rubbade vänner! Jag skrattade så jag fick kramp tillslut. Att det råder brist på fantasi i vår umgängeskrets är inget man behöver oroa sig för, den ena är galnare än den andra och det spårar alltid ur i nån skadad konversation om något helt sinnessjukt.

Syster fyllde återigen 25 år... Tänka sig att vi numera varit lika gamla i ett par år! Jag ska ta en brejk i september och göra slag i saken att fylla de fruktade 30, men ska sedan återgå till det normala att fylla 25 i många år efter det.. ;)

Motigt..

Det har varit en hemskt påfrestande dag idag.. Knaprade alvedon redan från morgonen för att orka med att jobba, men det har inte hjälpt särskilt mycket. Morgondagen kommer nog dessvärre bli lika tung som det känns nu.

Jag kan iaf stoltsera med att jag gjort ett par av mina måsten idag. Ringde läkaren och beställde nytt recept, samtidigt passade jag på att boka in en tid för att kolla hur det står till med mitt blod. Eftersom syster min har en ovanlig sjukdom kan det vara bra att göra en koll, för även om den inte är ärftlig har det hänt att personer i samma familj har haft det. Jag vill utesluta något dylikt, speciellt eftersom jag äter p-piller och därmed ökar risken för blodpropp extremt mycket. Har även en till anledning till läkarbesöket, men jag känner inte att jag vill skriva om det här. Jag har varit duktig idag, nöjer mig med det.

Ska bli spännande att se om bilen vill vara snäll imorgon, den fick stå inne på verkstan på jobbet hela den här dagen också och jag hade turen att få låna en batteriladdare. Så nu är batteriet laddat, bilen upptinad och urtorkad. Har jag lite tur så kommer den rulla på som vanligt! Nästa projekt blir att fixa ett nytt handtag på förarsidan. Jag ryckte ju loss det i kylan och det visade sig att det inte var nån plast som spruckit utan det är nån metall grej inuti som gått sönder. Nice nice... Dörren går att använda om man är försiktig, men med den här kylan så kommer jag nog få fortsätta klättra in via passagerarsidan resten av vintern. Det är härligt med gamla bilar! Grrrr..

Kramp..

Det är jobbigare än man tror att bara ligga ner en hel helg.. Jag har kramp i hela kroppen nu och börjar bli skapligt less på förkylningen som härjar i min kropp. Grymt uttråkad och helt utan energi.. Finns bara en som är extremt lycklig över att jag legat i soffan hela helgen och det är lilla Oliven.


Hon brukar ju även uppskatta mina bakisdagar väldigt mycket eftersom det innebär att hon kan ligga på mig i soffan.

Finns så mycket jag skulle behöva ta tag i härhemma, men just nu fokuserar jag bara på att bli lite piggare för att klara av jobbveckan som väntar.

Great!

När jag vaknade igårmorse kände jag att det fanns något ilsket i min kropp som ville bryta ut. Den här gången var det inte bara frustration jag känt över saker som går emot mig, utan nåt elakt virus som bestämt sig för att förstöra min helg!

Dagen började ju finfint igår... När jag på morgonen skulle starta min Ove (ja, bilen för de oinvigda) så ville inte fanskapet gå igång alls. Min bil har alltid startat och jag var övertygad om att den skulle fortsätta göra det också! Lite halvstressad slängde jag i motorvärmarsladden medan jag skrapade alla rutor i hopp om att det skulle göra någon skillnad. Trooooooooligt! Fick halvspringa till jobbet och kom dit 25 min senare än jag först tänkt. Jag kände ändå att jag ville ge bilen en andra chans så innan jag stressade iväg från den satte jag timern på motorvärmaren lagom så jag kunde gå hem på lunchen. Det passade visst bättre att starta då! Grrrr....

Eftersom jag inte vet vad det är för knas som gör att den inte vill starta så har jag numera bilen inne på verkstan på jobbet över helgen. Så han ska tina upp och torka ur ordentligt. Får köra lite laddning på batteriet också och sen hoppas att det går bättre hädanefter..

Efter en sån start på dagen kan det bara bli bättre kan man tro, men icke! Under dagen kände jag alltmer att jag började bli hängig och febrig och nu ligger jag med en dunderförkylning lagom till helgens vila. Supernice! NOT! Får väl se turen i oturen att jag kanske åtminstone kan gå till jobbet som vanligt på måndag och slipper sjukdagar..

Har iaf något kul att se framemot!! Igår bokade jag en kryssning till Riga den 30 jan. Vi är fyra partyprinsessor som åker på en kryssning där det är full fart dygnet runt på båten! Mycket trance skulle spelas och det är den största anledningen till att vi åker... 40 timmar trance!! Yeeeey!!! Nu är det bara att ta ett litet snack med bossen på jobbet att varken jag eller Åsa kommer dit måndagen den 1 feb..

Moody..

Pms:ig och jävlig.. Har lite svårt att hålla mig positiv för tillfället och det tar emot för jag hade ju tänkt ha en lite mer positiv syn på allt nu när ett nytt år börjat..

Men saker verkar bara vilja gå emot mig! Imorse tog jag bilen till jobbet för att försäkra mig om att den inte frusit fast i marken. Lite tog det emot, men den kom loss ganska snabbt. Däremot så stod den i en stor grop och hela underredet tog emot när jag backade över den till synes låga snövallen bakom bilen. Jag är bara glad att inget lossnade!
Efter jobbet blev det att försöka skotta bort lite snö från parkeringsplatsen, men det har blivit en ismur som omringar min parkeringsruta. Skit! Bilen står ju inte särskilt bra heller för det går inte att få alla fyra hjulen inom den där ismuren, så bilen står och lutar nu.. Parkeringsplats from hell... Undrar hur många ton salt som går åt för att få bort skiten, ska nog kolla upp det så fort det blir varmare!

Har även upptäckt att det inte alls är så bra att köra motorvärmare på morgonen för bilen vill inte starta sen när jag ska köra hem från jobbet på eftermiddagen. Något verkar frysa till ordentligt efter den blivit uppvärmd och sen står kall en hel dag..

Jag vill gärna vakna upp imorgonbitti och se strålande solsken och 30 plusgrader ute!

Något positivt iaf! Imorgon ska jag ha en härlig sovmorgon och njuta lite av den lediga dagen innan jag börjar planera månadens mat, budget = 500 kr. En fascinerande utmaning......

När motivationen tryter..

Jag kom precis på hur jag ska gå tillväga när motivationen inte vill finnas. Istället för att tänka på hela den långa listan med måsten så fokuserar jag på att göra en sak per dag nu. Starta i en liten skala och vartefter man blir peppad av att ha åstadkommit något sen kunna trappa upp det hela lite. Efter ett tag borde motivationen och orken infinna sig! Om inte, så får jag iaf något gjort istället för ingenting.

Projektet för dagen blev att skotta fram min bil som stått still ända sen juldagen. Jag har dragit på det länge nu, men hur lätt är det att känna sig inspirerad när bilen ser ut som en stor isglass med ett fluffigt vitt täcke?! Nöjd med dagens bedrift kan jag nu koppla bort ångesten över den insnöade bilen, det tog närmare en halvtimme men nu är den förhoppningsvis körduglig vid behov. Hoppas bara den inte frusit fast i marken, fick höra av en kompis att deras bil hade gjort det.

Imorgon ska jag ta tag i något annat som står på min to-do-list. Vad vet jag inte än, men jag tänker inte fokusera på det just nu...

Sammanfattning av 2009

2009 kommer nog (iaf av mig) kommas ihåg som ett av de värsta åren på länge.. Det sägs i folkmun att nyårsfirandet kommer återspegla året som kommer och med tanke på att jag låg magsjuk direkt i början 2009, så kanske förutsättningarna inte var bättre.

Låt oss ta det hela från början:

Februari, kryssning med Carro och lagom tills dess färgade jag mitt hår knallrött. Vi hade sjukt roligt den helgen!












I början på mars införskaffades min alldeles första egna bil! Min pärla och älskling Ove!! Min trofasta ögonsten som trots lite småfel alltid startar och går som en klocka.. Lyckan var gjord!

I slutet på mars åker jag och tre vänner till Ullared och spenderar en hel helg på plats. Shopping var bara förnamnet och trots att två av oss var sjuka hade vi hysteriskt roligt!

I maj tog jag min efterlängtade examen! Färdigutbildad redovisningsekonom och redo för arbetslivet som väntade! Jag hade turen att ha ett sommarjobb som väntade och var tills dess ledig ett par veckor i början på sommaren. Examensfesten var fantastisk och min syster hade koordinerat min examenspresent såpass att alla gav mig bidrag till tatueringen jag drömt om att göra!

I början på juni hände det som inte fick hända... Jag fick närkontakt med en lastbil i en rondell och min stackars lilla Ove blev ordentligt mosad. Sviterna av krocken blev även att en vän blev av med körkortet samtidigt som hon i ren panik körde till olycksplatsen för att se om jag var okej. Tur i oturen så klarade jag mig från skador och lastbilschauffören blev så småningom efter ett segt försäkringsärende skyldig till att betala en summa till mig.

Kort efter olyckan tog förhållandet med min dåvarande efter 6,5 år tillsammans slut. Vi hade nått den punkten då det inte fanns något kvar att kämpa för och omständigheterna kring detta vill jag inte skriva om nu. Jag har fått ur mig min ilska och vi är i dagsläget vänner.

I juni tar även min syster sin examen och vi firar en kombinerad fest för hennes examen och midsommarafton!

Den 6 juli gjorde jag min examenspresent, mina vingar! Kort därefter gjorde jag även nästa tatuering..






















Juli blev en händelsefylld månad. Min syster blir sjuk och åker in på sjukhus, vi får det hemska beskedet att hon lider av en ovanlig blodsjukdom som hon kommer få leva med resten av sitt liv. Hur ställer man sig till något sånt?! Det händer bara andra, inte de som man har nära! I krokarna där gör även min bror och hans tjej slut..

Fler förhållanden mellan nära och kära spricker... inte bara ett, utan MÅNGA!

I augusti när mitt sommarjobb tog slut fick jag en visstidsanställning på ett annat företag! Kände mig lycklig och lättad över att slippa bli arbetslös!

I september fick jag mitt sovrum renoverat efter att ha beställt Mimers plusval!

Bara två dagar efter min födelsedag i september upptäcker jag en kille i min bil när jag ska till jobbet på morgonen. Totalt nerdrogad och han var i fullt fart med att stjäla bilen när han lyckligtvis hade råkat somna medan han var in action. Återigen hade man tur i oturen, men varför händer allt min stackars bil för?! Efter ett vansinnesutbrott från min sida sansade jag mig och ringde polisen, jag förstod nånstans mitt i chocken att det inte var så smart att själv slita honom ur min bil. Polisen plockade honom och jag har än idag inte fått veta vad som händer härnäst..

I oktober blir jag drogad på en fest.. Tack vare två extremt snälla personer (som dessvärre också gjort slut under 2009), så blev jag upphittad och hemskjutsad till min syster. Inget fruktansvärt hände därmed och jag kan tacka min skyddsängel återigen.

Min älskade syster gifter sig i Las Vegas i slutet på oktober. Överlycklig för deras skull, men jag var samtidigt väldigt upprörd att jag missade den tillställningen. Kom över det snabbt iaf och ska nu börja planera deras bröllopsfest som jag mer eller mindre fått fria tyglar till. Ett stort och ärofyllt ansvar!

I november blev vi anställda på företaget bjudna på en weekendresa till Barcelona! Underbart!!! Vi gick på fotboll, shoppade och körde effektiv sightseeing.

Som avslutning på året åkte jag och Carro på kryssning, just the two of us. Det var kul, men vi hade kunnat ha roligare. Det fanns endast plats på den senare middagsbuffén och det resulterade i att vi var så hungriga att vi åt för fort. Illamående och trötta hamnade vi i hytten ett bra tag innan vi tog oss i kragen och gick upp på discot.

2009 har uteslutande varit året jag varit tröttast, sjukast och mest omotiverad. Händelserna har avlöst varann och det är svårt att hålla orken uppe när allt känns som det går emot en.

Så nu laddar vi om! 2010 ska bli ett fantastiskt år!!!!!!!

God fortsättning..

Mycket har hänt under 2009 och jag återkommer med ett längre inlägg när jag känner att energin till att skriva finns.

Avslutade året hos mina föräldrar ute på landet, efter en uppmaning och mer eller mindre tvingande handling. Det här var nog första nyåret som jag faktiskt kände att jag lika gärna kunde sitta hemma och bara ta det lugnt istället för att fira in det nya året. Givetvis är jag glad att blev övertalad för nyårsfirandet var riktigt trevligt! God middag bestående av hummer till förrätt, heltstekt oxfilé med potatisgratäng till varmrätt och sjukt god glass till efterrätt som intogs idag istället.

Nytt år, nya utmaningar och nya spännande äventyr. Det kan bara bli bättre! 2009 var ett av de mest händelserika åren hittills och mestadels har det inte varit direkt positivt. Resumé från det gångna året kommer...