Det bästa i livet

Jag har ett inlägg som jag har gått och grubblat på ett tag nu. När Svea fyllde 6 månader tänkte jag sätta mig ner och skriva det men jag fick inte till energin. Igår fyllde hon 7 månader, stora tjejen!

Så vad är det då för inlägg jag knåpat på en längre tid i mitt huvud? En beskrivande historia om Sveas första tid här i livet, vår roll som nyblivna föräldrar, alla förväntningar och allt man inte var beredd på. Det inlägget kommer snart, jag måste bara låta det gro lite till. Vill inte missa nåt. Mest är det för min/vår egen del faktiskt, precis som alla säger så glömmer man fort (sömnlösa nätter, skrik, hur liten älsklingen varit osv). Vi kommer aldrig glömma allt kämpande men när man tänker tillbaka på det får man inte den där känslan av hopplöshet längre som man kände när man var mitt uppe i det. Man glömmer inte men udden av det hela försvinner på något sätt. Det är plötsligt svårt att föreställa sig hur man satt uppe mitt i natten, alldeles apatisk och paralyserad av trötthet med tårarna rinnande längs kinderna medan man försökte få den hysteriskt skrikande bebisen att somna om. Jag kommer ihåg det alltför väl men de känslorna man kände då infinner sig inte. Kanske är det en inbyggd försvarsmekanism så man ska orka och våga skaffa fler barn?

Jag ska försöka hitta inspirationen till att skriva ner allt det där, för hur jobbigt det än var vill vi inte glömma vad vi lyckades ta oss igenom. Det funkar lite som terapi för mig också att få ner alla tankarna i skrift. När man befinner sig mitt uppe i kaoset ser man det inte på samma sätt som nu. Nu vill jag landa alla de där känslorna för mycket känslor kring det hela finns det kvar!

Vi väntar fortfarande på den magiska vändningen då allt bara fungerar men nu känns vägen dit kortare och kortare! Visst, vi kanske måste kämpa lite mer än andra för att få vår bebis att vilja äta osv men det går framåt och förhoppningsvis närmar vi oss målsnöret snart.

Dop

I takt med att lilla babyskrutt växer och blir mer självständig i sitt lekande kan jag plötsligt börja fundera lite smått på nya eller nyfunna hobbies. Packade bland annat upp symaskinen som min mamma gett mig för över 8 år sen (och som aldrig packats upp från kartongen tidigare). Jag har inte sytt på maskin sen högstadiet i skolan så jag hade en liten känsla av Bambi på hal is men lyckades sy både en mössa och en dregglis till mitt lilla hjärtegull. Dock är den symaskinen av billigaste laget och klarar inte riktigt det jag vill att den ska klara. Eftersom jag snart fyller år och kände att det här med att sy var riktigt roligt, önskade jag mig därmed en bättre symaskin. S som är världens bästa lät mig beställa den jag kikat ut och idag var jag och hämtade paketet. Jag har även beställt hem lite mängder av tyg! Haha! Det är kul att skapa och jag ser framemot att få sy massvis med plagg till babyskrutt, inklusive hennes dopklänning.

På tal om dop. Vi är i startgroparna av planeringen av Sveas dop och vi har även lyckats boka ett datum trots att tydligen hela Västerås inte gör annat än döper sina ungar just den här hösten. Helt galet att det bara fanns EN enda tid som kunde bokas innan jul. Babyboom minsann!!
Det här med dop är inte min grej. Jag är inte troende på nåt sätt och jag tycker mångt och mycket av det som sägs i dopgudstjänsten är rent provocerande. Nåt om att befria barnet från mörkrets makt. Sen när skulle ett oskyldigt litet barn vara ondskefullt?! Men men.. S vill gärna att Svea ska döpas även om inte han heller är troende (inte döpt själv ens för den delen), men för traditions skull. Jag kan bortse från vad som sägs i gudstjänsten, egentligen borde jag väl inte bli provocerad heller med tanke på att det endast är ord (tomma ord) i mina öron. Länge tyckte jag vi skulle vänta så hon själv får välja om hon ska döpas eller inte, såsom jag fick göra. Men så kom jag på att man kände sig lite utsatt, eller kanske inte utsatt direkt men att det var lite jobbigt att behöva döpas när man var 13-14 för att få konfirmera sig med sina vänner. När bästa vännerna bestämt sig för att konfirmera sig ville man ju också göra det, som en gemensamhetsgrej. Dock har ju aldrig Gud på nåt sätt varit en central roll i det hela för min del. Folk får jättegärna tro om de vill, inte mig emot, men jag tror inte och ingen kan övertyga mig till att börja göra det heller.

Däremot ser jag framemot att få sy en egen dopklänning till henne och att få experimentera och baka fina tårtor samt beställa vackra inbjudningskort. Pysslandet och förberedelserna gör det intressantare för min del, även firandet av hennes födelse till vår jord (även om den hade kunnat göra utan kyrka för min del). Det kommer bli jättemysigt i alla fall!

Helt färdiga

Hade tandläkartid kl 7 imorse som jag hade glömt att boka av så det var bara vackert att släpa sig dit. Men liksom, kl 7 på morgonen?! Egentligen en bra tid om jag skulle ta mig dit utan babyskrutt, dvs låta henne sova kvar med pappsen som sen kunde åka till jobbet när jag kommit tillbaka. Men såklart kunde vi ju inte göra det så lätt! S hade givetvis ett möte kl 8 just idag!! Bara att pallra sig upp innan kl 6, packa bebis och mig själv i bilen och åka dit. Jag gav visst många av tandhygienisterna/tandläkarna en bra start på dagen dock, så fort de fick syn på lilla räkan blev det anstormning till vagnen där hon låg och givetvis var sitt allra charmigaste jag. Det var minst 6-7 pers som svärmade runt vagnen och pratade med lilla bebisen. Haha. Det var väl skönt att det inte togs negativt att jag plockade med henne, hade ju inget val om jag inte skulle ha struntat i tandläkartiden helt och fått lov att punga ut 500 kr för ingenting.

Tänkte på en sak. Hur kommer det sig att tandläkaren alltid ska försöka prata med en och ställa frågor medan man har käften full av deras händer och instrument?! Tror de att man ska kunna svara eller förväntar de sig inget svar på frågorna? Kan ju knappast nicka eller skaka på huvudet heller, slutar väl med att man sväljer det där vassa, hemska instrumentet de använder för att kötta sönder tandköttet till ett blödande inferno. Undrar om de inte är sadister egentligen, de kanske till och med har en inbördes tävling i vem som lyckas få folk skruva sig mest av smärta? Samma sak varje gång också, man får höra att man blöder som satan för att man har slarvat med tandtråden. Det kan inte ha att göra med att du precis stack hål på mig med det där nålliknande mördarverktyget?!

Både babyskrutt och jag var totalt slut när vi kom hem igen så jag passade på att joina henne på soffan i en skön tupplur. Det får bli en riktig slödag idag känner jag! Imorgon laddar vi upp med nya krafter för en dejt med mammorna från föräldragruppen.

Åt rätt håll

Vinden börjar vända så att säga. Sakta har vi börjat komma tillbaka till fungerande mage och matningar igen som gick käpprätt åt h-vete efter vaccinationen. Yes!! Försöker verkligen att se det positiva i allt så mycket det bara går, annars hade man nog gått under för länge sen. Det finns de som dividerar om vem som ska byta nästa bajsblöja, efter allt annat kämpande vi har gått igenom har jag inga problem att byta alla bajsblöjorna som blir. Ibland ger jag det lilla paketet till S och berättar att Svea har en present åt honom men det är mest för att det är roligt att retas med honom (hon luktar verkligen ruttet ägg av Forlaxen). Haha. Men som sagt, hos oss känns det nästan befriande att byta en bajsblöja för det betyder att hon lyckats bajsa själv! Alla problemen har gjort att de där småsakerna förblir just småsaker när de sätts i relation till det andra. Det måste väl klassas som nåt positivt? :)

Ja, hon får ju numera Forlax istället för Laktulos. Som vi väntade och väntade på att hon skulle bli 6 månader och alternativen för att hjälpa henne skulle bli fler. Laktulosen gjorde henne galet gasig och hon var upprörd mest hela tiden (inte konstigt, vem skulle inte vara lättirriterad om magen var som en gasballong!). De biverkningarna har vi inte fått från Forlaxen och det verkar som att det fungerar bra. Visserligen kanske hon är lite väl lös i omgångar men hellre det än att hon antingen blir förstoppad eller måste få sånt som gör henne gasig och uppkörd. Hon gillar apelsinsmaken på pulvret också som vi blandar i ersättningen en gång per dag. Great success!

Hahahahah. Snart kanske jag kan avsluta kapitlen om babybajs i min blogg?! ;)