Längesen nu!

Dagarna bara svischar förbi, helt sjukt vad fort det går!! Snart är april slut och jag som precis tyckte den här månaden började..

Helgen som var nu går till världshistorien som en av de bästa. Klart bästa kryssningen ever och jag kan knappt beskriva hur kul vi verkligen hade!! Kalla det 30-års kris eller vad som, men jag lever verkligen det glada singellivet mellan varven. När jag skriver mellan varven är det endast pga de dagar man känner sig lite smått ensam (inte alltför ofta, men det händer). Jag är verkligen tröttare än tröttast efter den slitsamma helgen, men känner mig glad och uppåt! Illamående... men glad..

Har lite saker som gör mig förvirrad just nu.. vet inte riktigt hur jag ska tänka eller tycka men det lutar mot att jag måste ta tag i det snart iaf.

Såg att jag fick en fråga bland kommentarerna och ska givetvis svara på den! Kom precis på då att jag glömt att blogga om mina bantningspiller på väldigt länge.. Tabletterna är grymt bra vill jag bara säga till en början. De gör sitt jobb med att blockera en del av fettet i maten man äter, men samtidigt så måste man själv jobba stenhårt för att få resultat. Innan jag åkte till Las Vegas hade jag ätit dem i en månad med en viktminskning på 5 kg under den tiden. Det hade kunnat vara bättre om jag varit snäppet duktigare på kosten och motionen. I kombination med promenader och ännu lite bättre mat kommer man nog se resultat väldigt snabbt! Sen har jag mig själv lite att skylla för jag gick upp 2 kg i Vegas. Inte så underligt visserligen med tanke på att det är sjukt mycket socker och fett i allt där, även den sk nyttigare maten. Jag har dock gått ner de två kilona igen och ska nu efter den här mördarkryssningen bättra mig på alla nivåer! Uppföljning kommer.. ska bara försöka komma ihåg det! ;)

Anti..

Det känns som att allt står still, att dagarna bara passerar utan någon vettig innebörd. Man vaknar, går till jobbet, kommer hem, lagar mat och lägger sig och sover.. Hur spännande är det på en skala?! Skulle vilja ha ett litet uppbrott i den trista vardagen, kanske få lite vårkänslor och pirr i magen. Dessvärre finns det ingen som får mig att känna på det sättet, åtminstone inte någon jag träffat hittills. Känns lite tråkigt faktiskt, tror att tröttheten mycket beror på en vis håglöshet som jag känner. Inget nytt och spännande händer och det gör att jag bara blir trött och anti.

Jag räknar iaf med att ha fruktansvärt kul på kryssningen i helgen.. Ska försöka passa på att njuta extra mycket av att komma iväg från hemmet lite och hoppas på lite ny energi efter den. Nu blir det ju ingen energi rent fysiskt eftersom jag kommer vara tvärdöd efteråt, men kanske lyckats skrapa ihop tillräckligt med minnen för att få mig lite uppåt ett tag!
Vegas finns ju givetvis fortfarande i mitt minne, men det är nästintill plågsamt att tänka på Vegas och allt vi upplevde där för jag vill bara åka tillbaka! Saknar det sjukt mycket, mer än jag nånsin saknat en plats tidigare.. Bara en sån sak som att man alltid fick galet mycket is i drickan på alla restauranger gör att saknaden blir värre. Jag som är isoman (egenpåhittat ord, galen i is alltså..) kände direkt att jag hade kommit hem! Vegas is the place to be... <3

Dålig på bloggandet igen..

Jag kan inte annat än skylla på att jag är trött (vilket verkar vara kroniskt numera). Jetlagen har gett med sig men jag är inte särskilt utvilad, speciellt inte efter alla konstiga och livliga drömmar jag haft sen jag kom hem från Vegas. Om jag enbart skulle se till symptomen så skulle jag tro att jag var riktigt stressad, men jag vet verkligen inte vad det skulle vara över isåfall! Har haft lite smått med nässelutslag på händerna och fötterna, sover dåligt och vaknar hela tiden av skumma mardrömmar. Ibland är kroppen konstig och reagerar konstigt.. Kanske är stress som kommit ikapp mig sen tidigare eller nåt, vad vet jag.

Ungefär en vecka sen jag bloggade sist och jag har dessvärre inte så mycket nytt, roligt att bjuda på. Var på fest hos Mönki i lördags för att fira hennes födelsedag eftersom vi var borta när hon fyllde år. En riktigt rolig fest med mycket skratt, men efter drinken på Minttu och varm choklad är det mesta svart, ganska mycket för oss alla. Tydligen tog vi oss in på krogen iaf och dansade loss där. Jag slocknade på soffan när jag kom hem och vid 8-tiden vaknade jag av att linserna satt fast på ögonen, datorn och tv:n var på, alla lamporna lyste och jag hade både kläder och smink från gårdagen kvar. Kanske ska tolka det som en lyckad kväll då? Eller så är det ganska tragiskt att man inte ens lyckas ta sig till sängen. ;)
Jag värmde ju iaf inte en matlåda som jag somnade med i sängen som vissa andra gjorde.. Alltid skönt att höra när folk varit i sämre skick! Hahaha..

Längtar som en tok efter helgen som kommer nu!!! Det är dags för Partykryssning á la fjortis nr 2.. Yeeeey! 40 timmars fest med grym musik, man kan inte bli annat än glad!

...och trött..

Jag lär ju vara i ännu sämre skick efter den.. om det ens är möjligt... Det är ju redan Zombievarning på mig! Nepp, nu ska jag gå och steka min rödvinsmarinerade oxfilé som jag ikväll avnjuter med färsk potatis kokad i dill samt nån sås jag kan hitta hemma. Jag shoppade ju upp alla mina pengar i Vegas så det har varit extremt skralt med mat härhemma den här sista tiden innan lön. Dock hade jag 1,2 kg oxfilé i frysen och efter en dag med spagetti och tomatsås kände jag att jag inte tänkte låta oxfilén vänta till bättre tider. Så den här veckan medan jag är fattig som en kyrkråtta (äger hela 10 kr), käkar jag oxfilé tills lönen kommer på fredag. Jiiihaaaw! ;)

Sommarpuckarna på!

Ibland gillar jag lite extra att vara just tjej.. Speciellt i såna lägen då man kan utnyttja det till sin egen fördel. Det är ju dags att byta till sommardäck nu och givetvis skulle jag klara av det själv om jag verkligen måste, men just att byta däck ser jag som något fruktansvärt trist och jobbigt. Det såg rätt mörkt ut ett tag faktiskt, jag trodde att jag skulle bli tvungen att göra det själv den här gången men så hittade jag en räddande ängel på jobbet. Många killar har nog svårt att säga nej till en stackars hjälplös tjejs vädjan och så även denna, vilket betyder att jag fick däcken bytta och klara innan kvällen var slut. Man kan inte annat än vara tacksam verkligen!!

Ska komma med dagens gnäll lite också nu... en vecka har gått sen vi landade och just för tillfället sitter jag och nästan längtar efter att få gå och lägga mig i sängen. Hade det inte varit för att jag prompt vill se Grey´s ikväll så hade jag redan sussat vid det här laget. Får se om lite fest i helgen kanske kan få mig i balans igen! ;)

Jetlag deluxe

Igår hade jag många tankar och idéer om saker jag skulle göra och få gjorda efter jobbet. Dessvärre stannade detta just vid endast tankar och idéer eftersom jag tvärslocknade på soffan hemma direkt efter jag slutat jobbet. Groggy som få vaknade jag till vid 19-tiden, lagade lite kvällsmat och somnade på soffan direkt igen efter jag ätit. Vaknade upp vid 22.30 igen, släpade mig till badrummet och borstade tänderna för att sen kunna däcka i sängen. Sov sedan hela natten och var ändå inte utvilad när jag vaknade imorse. Jag har inte känt mig trött när klockan har ringt på morgonen, så jag får väl vara glad åt det lilla men bara några timmar in på dagen blir jag återigen en zombie som knappt orkar hålla ögonen öppna. För tillfället kämpar jag med att inte lägga mig ner på soffan för det kommer innebära att jag somnar fortare än kvickt.

Idag var jag desto duktigare när jag kom hem från jobbet iaf och har dammsugit, svabbat golv, dammat och tvättat badrum. Glad över hur duktig jag varit sprang jag ner med ett litet bort i källaren för att få undan det och möts där av ett uppbrutet källarförråd. ROLIGT! Konstigt nog stod cykeln kvar och den är väl det enda jag verkligen bryr mig om därnere, men det känns verkligen pissigt att någon rotat igenom alla mina grejer. Alla kartonger var öppna och sakerna utspridda över hela förrådet. I nuläget vet jag inte ens om något blivit stulet, känner inte riktigt att jag orkar ta reda på allt det där på en gång heller. Blir så lack på människor som inte kan låta andras saker vara!!! Grrrr...

Ost och socker detox..

Avgiftning är det som gäller nu framöver! Amerikanerna har ju ost i precis allt och jag känner mig nästan beroende efter två veckors ost-ätande. Aldrig hade man kunnat veta att potatismos med white cheddar skulle vara bland det godaste som finns! Jag hade nog aldrig kommit på tanken på att blanda i ost i potatismoset.

Måste försöka komma i fas igen, den här helgen har varit skit rent ut sagt eftersom jag är konstant trött. Hur länge sitter jetlag kvar i kroppen egentligen?! Just nu känns det som att jag skulle kunna sova dygnet runt mer eller mindre, kroppen vet inte alls vilken tid den vill rätta sig efter. Känns rätt ovärt att vakna mitt i nätterna och vara tokpigg samtidigt som man skulle kunna gå och lägga sig kl 19 på kvällen utan problem. Att festa den här helgen har det inte varit tal om, vilket är ännu ett tecken på att jag verkligen inte är i form.

Lördagskvällen blev en lugn historia med middag och film hos Svikarns ex. Gosade med hans nakenkatt Spike som är bland det fulaste jag sett i hela mitt liv!! Stackars djur att vara så ugly!!! Hahaha.. Men han var världens gosigaste katt verkligen! Fick massor med pussar och han skulle sitta uppe vid halsen på mig hela kvällen.. Mys!!! Dock är jag ju tokallergisk mot katter och det fick jag lida för ordentligt. Får ju skylla mig själv som gosar med dem, men det går ju inte att låta bli. :) Jag blev ordentligt kär i den där nakna, fula saken iaf, han var ett riktigt charmtroll trots sitt tveksamma utseende..

Kämpar med att hålla mig vaken resten av kvällen nu, vet att jag kommer vakna mitt i natten om jag ger efter och lägger mig vid den här tiden.

40 dollar tattoo

Vi landade i Sverige åter igen på morgonen i onsdags, men jag har fortfarande inte landat riktigt än. Jetlagen sitter stenhårt i kroppen och jag är konstant trött! Sov bort nästan hela onsdagen och torsdagen och det var en kamp verkligen att jobba en heldag igår. Allt är ju upp och ner och min kropp vill inte alls ställa om sig efter tiderna här igen. Jag är inte hungrig vid lunchtid, jag är pigg mitt i natten osv osv. Hoppas att jag får bukt med det här något sånär nu under helgen, det kommer bli en väldigt tuff arbetsvecka annars.

Det finns så mycket att berätta om Vegas så jag kommer ta det lite i omgångar här, dels orkar jag inte skriva så långa inlägg och dels orkar nog ingen läsa det heller.. Idag fokuserar jag bara på hemresan, men först kan jag ju förklara bilden ovan. Efter ett tips om att en ny tatueringsstudio skulle öppna i ett shoppingcentrum i Vegas var inte beslutet så svårt att ta att det skulle bli ytterligare en gaddning den här resan. Den främsta och uteslutande anledningen var att de på öppningsdagen skulle göra lite halvstora tatueringar för endast 40 dollar (= ca 300 kr). Hur kan man stå emot något sådant??!?! Tatuerad och nöjd kunde jag återigen ställa mig den återkommande frågan som varit den här resan: "Vad hände?!" ... svaret är i princip alltid: "Man vet inte.." Det enda jag vet är att jag älskar att följa mina impulser och det blev mycket sånt i Vegas den här gången. :)

Så hemresan då.. Bytena med flygen gick smidigt på hemresan och trots de sjukt många flygtimmarna vi hade gick det förhållandevis bra. Jag kunde givetvis inte sova på nåt av flygen (som vanligt..) men några filmer senare så var vi trotsallt ändå framme. När det endast var nån timme kvar på sista flygresan kommer en av flygvärdinnorna och berättar en mindre trevlig nyhet. En av våra väskor var kvar i Chicago och skulle sättas på nästa flyg till Köpenhamn. Härligt, tänker man direkt.. många tankar hinner ju fara genom huvudet vid en sån situation. Varför kom den inte med? Har de öppnat väskan? Är något stulet? Är väskan hel? När får vi den? Kommer den ens fram??

Det visade sig att det var min väska som var borta och det var även det känslan i maggropen sa till mig. Tessan var helt säker på att det var hennes, men jag kände att det var min. I såna här lägen är man tacksam att det var på hemvägen den försvann och inte tvärtom, men det känns mindre trevligt att väskan inte ens kom med vårat flyg från början. Men jag måste ändå påtala att det hela sköttes väldigt smidigt. Jag fick uppge min adress och mitt telefonnummer, de kollade upp vart väskan befann sig och jag fick flygnumret på det flyget den åkte med. När planet så småningom landat på Arlanda (något jag kunde följa på SAS hemsida) fick jag sen ett samtal om att min väska var på väg och att jag skulle få den inom en viss tid. En liten stund senare var den levererad till min dörr, helt utan skråmor och inget saknades. Väskan hade inte ens öppnats..

Man tycker ju att jag borde ha fått vara med om min gång i livet nu då man blir av med bagaget och att jag aldrig behöver bli det igen. Får väl se hur stora oddsen är att jag blir av med en väska igen..

Vill aldrig åka hem!

Jag kan inte säga för många gånger hur mycket jag älskar det här landet!

Vissa saker kommer fastna mer än andra... Bland annat hur störda amerikanerna är vid rödljus på vägarna. Man stannar tydligen flertalet meter innan nästa bil och rullar sedan framåt lite då och då innan det blivit grönt. Varför inte bara ställa sig bakom nästa bil och stå där tills det blir grönt och dags att åka?! Samma sak varje gång.. en annan ställer sig fint och lägger automatlådan i Neutral-läget men får sedan lov att köra fram en bra bit när det helt plötsligt blivit mer än tre billängders mellanrum till bilen framför. WHY?!?!?!

Att man får köra mot rött är en annan grej.. Givetvis inte vartsomhelst och närsomhelst, men på de flesta vägarna när du ska svänga höger så får man köra mot rött. Hoppas verkligen att den vanan inte sätter sig! Tror inte att farbror polisen i Sverige skulle godta ursäkten att jag kör på "amerikanskt vis". Det slutar nog med böter ändå...

En till sak är hur otroligt öppna och framåt amerikanerna är. Här kan man prata med alla och det är extremt sällan det är tyst tex i en hiss. Om de ser nåt de gillar är de inte sena med att slänga ur sig en komplimang, det kan vara allt från det man har på sig till ens hårfärg eller smink.

99.8 % av de amerikaner som jobbar i butik vet vad GOD service är. Snacka om att det är skillnad att shoppa här i USA! Man blir uppassad på och redan när man kommer in i butiken blir man uppmärksammad och de frågar alltid "how are you today". En slags artighetsfras, men det känns ändå trevligt. Står man med ett klädesplagg i handen som man tänkt prova är de snabbt framme och tar hand om det så man inte behöver stå och hålla i det, de preparerar då ett provrum tills man kikat klart och vill prova det man hittat. När man är klar och kanske bestämt sig för ett plagg men vill kolla vidare, tar de hand om det man vill köpa och lägger det vid kassan tills man känner sig helt färdig i butiken och vill betala.

En sak till.. Amerikaner är otroligt hjälpsamma och artiga!

Jag skulle kunna skriva en hel roman om varför jag gillar det här landet så mycket och nu har jag ju inte ens bloggat om våra aktiviteter här de senaste dagarna.

Har en liten grej som jag inte bestämt mig riktigt än om jag vill dela med mig av eller inte.. oavsett så upptäcks det när jag kommit hem...