40 dollar tattoo

Vi landade i Sverige åter igen på morgonen i onsdags, men jag har fortfarande inte landat riktigt än. Jetlagen sitter stenhårt i kroppen och jag är konstant trött! Sov bort nästan hela onsdagen och torsdagen och det var en kamp verkligen att jobba en heldag igår. Allt är ju upp och ner och min kropp vill inte alls ställa om sig efter tiderna här igen. Jag är inte hungrig vid lunchtid, jag är pigg mitt i natten osv osv. Hoppas att jag får bukt med det här något sånär nu under helgen, det kommer bli en väldigt tuff arbetsvecka annars.

Det finns så mycket att berätta om Vegas så jag kommer ta det lite i omgångar här, dels orkar jag inte skriva så långa inlägg och dels orkar nog ingen läsa det heller.. Idag fokuserar jag bara på hemresan, men först kan jag ju förklara bilden ovan. Efter ett tips om att en ny tatueringsstudio skulle öppna i ett shoppingcentrum i Vegas var inte beslutet så svårt att ta att det skulle bli ytterligare en gaddning den här resan. Den främsta och uteslutande anledningen var att de på öppningsdagen skulle göra lite halvstora tatueringar för endast 40 dollar (= ca 300 kr). Hur kan man stå emot något sådant??!?! Tatuerad och nöjd kunde jag återigen ställa mig den återkommande frågan som varit den här resan: "Vad hände?!" ... svaret är i princip alltid: "Man vet inte.." Det enda jag vet är att jag älskar att följa mina impulser och det blev mycket sånt i Vegas den här gången. :)

Så hemresan då.. Bytena med flygen gick smidigt på hemresan och trots de sjukt många flygtimmarna vi hade gick det förhållandevis bra. Jag kunde givetvis inte sova på nåt av flygen (som vanligt..) men några filmer senare så var vi trotsallt ändå framme. När det endast var nån timme kvar på sista flygresan kommer en av flygvärdinnorna och berättar en mindre trevlig nyhet. En av våra väskor var kvar i Chicago och skulle sättas på nästa flyg till Köpenhamn. Härligt, tänker man direkt.. många tankar hinner ju fara genom huvudet vid en sån situation. Varför kom den inte med? Har de öppnat väskan? Är något stulet? Är väskan hel? När får vi den? Kommer den ens fram??

Det visade sig att det var min väska som var borta och det var även det känslan i maggropen sa till mig. Tessan var helt säker på att det var hennes, men jag kände att det var min. I såna här lägen är man tacksam att det var på hemvägen den försvann och inte tvärtom, men det känns mindre trevligt att väskan inte ens kom med vårat flyg från början. Men jag måste ändå påtala att det hela sköttes väldigt smidigt. Jag fick uppge min adress och mitt telefonnummer, de kollade upp vart väskan befann sig och jag fick flygnumret på det flyget den åkte med. När planet så småningom landat på Arlanda (något jag kunde följa på SAS hemsida) fick jag sen ett samtal om att min väska var på väg och att jag skulle få den inom en viss tid. En liten stund senare var den levererad till min dörr, helt utan skråmor och inget saknades. Väskan hade inte ens öppnats..

Man tycker ju att jag borde ha fått vara med om min gång i livet nu då man blir av med bagaget och att jag aldrig behöver bli det igen. Får väl se hur stora oddsen är att jag blir av med en väska igen..