Vet inte hur det kunde komma sig faktiskt men det blev en lite väl tuff fredagskväll/natt. Inte bra att dricka på fredagar när man är helt slut efter jobbveckan som varit! Trots en stabil lunch, kvällsmat och måttligt drickande så blev det ändå för mycket av nån konstig anledning.. Vet inte vad det värsta är faktiskt; att jag har svårt att minnas stora delar av kvällen eller att jag sabbade ett riktigt moment som infann sig inne på Pluto.
Haha.. vet inte om jag ens vill skriva om det här egentligen, men fine, jag bjuder på den! Kan börja med att säga att jag inte vill sätta min fot inne på Pluto igen på ett bra tag, visserligen borde det vara ganska lätt att hålla fast vid det eftersom jag i regel aldrig ens vill gå dit. Igår var jag så illa tvungen eftersom F absolut ville dit för att ragga lammkött eller nåt. Efter att ha varit där ett tag känner jag alltmer att jag blivit på tok för onykter för att vistas bland människor och helt out of the blue säger S något till mig. Detaljerna är inte solklara eftersom minnet tyvärr sviker en del, men jag kommer ihåg det i det stora hela. Han börjar med att säga att det kanske är helt fel tid och plats, men att han har något att säga mig. Sen kommer det.. ord som jag gått och längtat efter, ja de tre stora. Kommer inte ihåg vad som sägs mer men mitt i vårat moment känner jag att jag inte kan hålla emot längre och blir tvungen att springa till toaletten pga illamående som jag inte kunde hålla emot. Hahaha.. BRA där!! Springer i panik till toaletten och "roar" mig med att ropa på Ulrik i den stora vita telefonen. Blir borta ett bra tag känner jag och skickar tillslut ett sms till S att de gärna får stanna kvar men att jag måste gå hem. När jag sen möter upp dem vet jag att han frågar om jag kommer ihåg vad han sagt, dvs det var inte nåt som bara sades i stundens ingivelse.
Helt ärligt så är ju allt fortfarande komplicerat och trots att jag var på fyllan igår kände jag redan då att jag inte riktigt ville eller kunde ta till mig det han sa. För mig är det mest ord utan någon egentlig betydelse sålänge situationen är som den är. Sen vill jag nog allt få höra det när båda är nyktra dessutom!
Den här lördagen har varit plågsam ända sen jag vaknade imorse. Längesen jag var så bakis och mått så illa!!! Träffade upp systeryster strax efter lunchtid och vi har spenderat dagen och kvällen tillsammans.. bara riktigt soft och det kändes att jag verkligen behövde det efter en såpass omvälvande fredag.
lördag 26 februari 2011
tisdag 22 februari 2011
Tiiisdag...
Jag har blivit otroligt dålig på att blogga känner jag! Det verkar vara periodvis som de svackorna kommer men jag ska försöka skärpa mig. Såååå lång tid tar det ju faktiskt inte att knappra in lite ord och tankar. För tänker gör jag... alldeles på tok för mycket..
Allt går så mycket upp och ner i livet, ena dagen kan kännas toppen medan man är totalt trött och orkeslös nästa. Pms-tisdag idag hade kunnat vara en total katastrof, men jag är på rätt hyggligt humör ändå (trots jag var lite när urspårning på Maxi efter jobbet). Lika mycket som jag kan vara social och gilla människor kan jag känna mig ilsken och aggressiv på mina medmänniskor. Folk som inte vet hur man kör i trafiken vill jag bara straffa! Även de som inte fattar såpass mycket att man ska gå undan om man vill kolla sitt kvitto när man betalat i kassan! Herregud, hur självupptagen får man bli egentligen!?!?!? Märker man inte att det finns människor runtomkring?! Höll på att få ett anfall på två idioter som stod och granskade sitt kvitto precis mitt i vägen så jag inte kunde komma fram till kassan idag! För det första lär de ju ha hört när tjejen i kassan säger att det går bra att ta nästa, sen när jag lyckas pressa mig fram där flyttar de sig ändå inte. Fick ett "oj" men de FLYTTAR SIG FORTFARANDE INTE!!! Daaaaah! Vet inte hur jag ens kunde fantisera om att det borde vara lugnt på Maxi en tisdagseftermiddag precis innan löning..
Men bortsett från aggressioner light så har jag varit hyggligt harmonisk idag.. änsålänge.. Tror visserligen att kvällen bara kan bli bättre, får lite sällis och ska laga middag.
För övrigt känner jag mig ganska stabil för tillfället, det finns mycket frågetecken i mitt liv just nu men jag jonglerar mina bollar och det känns helt okej! Vet inte om det beror på någon form av denial igen eller om det helt enkelt är så att jag känner mig bekväm med min livssituation just nu. Observera att jag skriver bekväm, det betyder inte att jag är nöjd. Jag vet hur jag vill att saker och ting ska vara, men for now tänker jag inte fokusera så mycket på det. Så länge jag mår bra tänker jag inte göra några större ändringar. Nu hoppas jag bara att motivationen till saker och ting ska hittas igen när det blir ljusare ute. Varför är man så energilös hela tiden?! Älskar mitt jobb men det enda jag kan tänka på är att få åka hem och lägga mig på min soffa... Har även insett återigen att det är alldeles för få dagar på helgerna och att dagarna till helg känns sjukt långa. Hur kommer det sig tex att en lördag går 10 ggr fortare än en tisdag?! Ett av universums stora mysterier..
Allt går så mycket upp och ner i livet, ena dagen kan kännas toppen medan man är totalt trött och orkeslös nästa. Pms-tisdag idag hade kunnat vara en total katastrof, men jag är på rätt hyggligt humör ändå (trots jag var lite när urspårning på Maxi efter jobbet). Lika mycket som jag kan vara social och gilla människor kan jag känna mig ilsken och aggressiv på mina medmänniskor. Folk som inte vet hur man kör i trafiken vill jag bara straffa! Även de som inte fattar såpass mycket att man ska gå undan om man vill kolla sitt kvitto när man betalat i kassan! Herregud, hur självupptagen får man bli egentligen!?!?!? Märker man inte att det finns människor runtomkring?! Höll på att få ett anfall på två idioter som stod och granskade sitt kvitto precis mitt i vägen så jag inte kunde komma fram till kassan idag! För det första lär de ju ha hört när tjejen i kassan säger att det går bra att ta nästa, sen när jag lyckas pressa mig fram där flyttar de sig ändå inte. Fick ett "oj" men de FLYTTAR SIG FORTFARANDE INTE!!! Daaaaah! Vet inte hur jag ens kunde fantisera om att det borde vara lugnt på Maxi en tisdagseftermiddag precis innan löning..
Men bortsett från aggressioner light så har jag varit hyggligt harmonisk idag.. änsålänge.. Tror visserligen att kvällen bara kan bli bättre, får lite sällis och ska laga middag.
För övrigt känner jag mig ganska stabil för tillfället, det finns mycket frågetecken i mitt liv just nu men jag jonglerar mina bollar och det känns helt okej! Vet inte om det beror på någon form av denial igen eller om det helt enkelt är så att jag känner mig bekväm med min livssituation just nu. Observera att jag skriver bekväm, det betyder inte att jag är nöjd. Jag vet hur jag vill att saker och ting ska vara, men for now tänker jag inte fokusera så mycket på det. Så länge jag mår bra tänker jag inte göra några större ändringar. Nu hoppas jag bara att motivationen till saker och ting ska hittas igen när det blir ljusare ute. Varför är man så energilös hela tiden?! Älskar mitt jobb men det enda jag kan tänka på är att få åka hem och lägga mig på min soffa... Har även insett återigen att det är alldeles för få dagar på helgerna och att dagarna till helg känns sjukt långa. Hur kommer det sig tex att en lördag går 10 ggr fortare än en tisdag?! Ett av universums stora mysterier..
onsdag 16 februari 2011
Halvvägs genom veckan..
Jag vet inte vad det är med helger men de går förbannat fort alltid! Att inte dagarna går lika fort när man arbetar??
Skulle ju egentligen roadtrippa till Borlänge i min egna lilla skitbil = frysa ihjäl eftersom värmen inte funkar i den. Var till en bilkunnig person förra torsdagen och fick en provisorisk lösning som kanske ska göra att bilen inte blir precis lika kall, men har inte hunnit testa det ännu. Tur det finns folk förresten som har lite tips och trix, jag misstänker att det är fel på termostaten i bilen så ska få den bytt sen men fram tills dess har jag nu fått en kartongbit ditsatt framför halva kylaren. Haha.. Alla sätt är bra utom de dåliga! Ja, som sagt.. behövde ju inte testa om det fungerade i helgen för världens goaste S ringde mig på fredagseftermiddagen och erbjöd mig sin bil. Han ville inte att jag skulle frysa och var rädd att jag skulle bli sjuk om jag körde min. Kände mig nästan lite skyldig att låna hans bil eftersom jag till viss del åkte bort i helgen för att komma ifrån honom lite, men tog mitt förnuft till fånga och lånade bilen.
Hade en riktig toppenhelg!! Tänk att en fd internetdejt kan visa sig bli och vara en så rolig och trevlig vän! Satt och tänkte lite på det i helgen faktiskt, att det är fascinerande att man kan vara så avslappnad och ha så skoj med en person som man egentligen inte känner särskilt bra alls. Hade ju en riktigt bra nyårshelg med honom och den här helgen var inget undantag. Ungefär som att man känt varann sen en lång tid förut.. Vi har skämtat, härjat omkring, spelat PS3, kollat på film, tagit nån grogg eller tre och bara slappat på soffan! Riktigt skönt när man bara kan ta det lugnt och inte ha några krav på att det måste jagas igång en massa olika aktiviteter. Drog en liten repa i Kupolen på lördagen och fyndade på rean, men förutom det har vi mestadels bara varit inomhus och relaxat!
Hmmm.. hela S situationen är lite lätt komplicerad, mina närmaste vet precis allt om detta och alla turer fram och tillbaka. Fick en helt förståelig kommentar på mitt förra inlägg och jag förstår absolut tanken bakom den! Jag skriver ofta mycket självutlämnande saker här för att få ventilera, men det finns mycket mer bakom just S grejen. Vet inte vad jag vill ha sagt med det egentligen, men kanske mest förklara att jag absolut förstår mitt egenvärde och inte skulle svansa efter någon om det inte finns någon substans bakom det hela. Jag vill iaf tacka för kommentaren!! Jag uppskattar alla kommentarer och åsikter! Utan att säga för mycket så är mina tankar kring allt det här mycket utifrån vad jag känner att jag skulle klara av. Det är en väldigt komplicerad historia allting och vissa saker vill jag helt enkelt lämna utanför..
Appropå något helt annat så hade jag mitt livs värsta tisdag igår.. Tror aldrig jag varit så uppstressad och traumatiserad av något tidigare men efter jag varit med om det jag var med om igår så var det ungefär som att ha blivit totalt knockad. Sov i 3,5 timme efter jag väl lyckats slappna av från den inre stressen som jag kände hela förmiddagen igår. Tror inte jag lyckats släppa det helt, drömde mardrömmar om zombies inatt och det är ett typiskt stressymptom för mig. Hoppas iaf att jag slipper vara med om det där någonsin igen!!
Skulle ju egentligen roadtrippa till Borlänge i min egna lilla skitbil = frysa ihjäl eftersom värmen inte funkar i den. Var till en bilkunnig person förra torsdagen och fick en provisorisk lösning som kanske ska göra att bilen inte blir precis lika kall, men har inte hunnit testa det ännu. Tur det finns folk förresten som har lite tips och trix, jag misstänker att det är fel på termostaten i bilen så ska få den bytt sen men fram tills dess har jag nu fått en kartongbit ditsatt framför halva kylaren. Haha.. Alla sätt är bra utom de dåliga! Ja, som sagt.. behövde ju inte testa om det fungerade i helgen för världens goaste S ringde mig på fredagseftermiddagen och erbjöd mig sin bil. Han ville inte att jag skulle frysa och var rädd att jag skulle bli sjuk om jag körde min. Kände mig nästan lite skyldig att låna hans bil eftersom jag till viss del åkte bort i helgen för att komma ifrån honom lite, men tog mitt förnuft till fånga och lånade bilen.
Hade en riktig toppenhelg!! Tänk att en fd internetdejt kan visa sig bli och vara en så rolig och trevlig vän! Satt och tänkte lite på det i helgen faktiskt, att det är fascinerande att man kan vara så avslappnad och ha så skoj med en person som man egentligen inte känner särskilt bra alls. Hade ju en riktigt bra nyårshelg med honom och den här helgen var inget undantag. Ungefär som att man känt varann sen en lång tid förut.. Vi har skämtat, härjat omkring, spelat PS3, kollat på film, tagit nån grogg eller tre och bara slappat på soffan! Riktigt skönt när man bara kan ta det lugnt och inte ha några krav på att det måste jagas igång en massa olika aktiviteter. Drog en liten repa i Kupolen på lördagen och fyndade på rean, men förutom det har vi mestadels bara varit inomhus och relaxat!
Hmmm.. hela S situationen är lite lätt komplicerad, mina närmaste vet precis allt om detta och alla turer fram och tillbaka. Fick en helt förståelig kommentar på mitt förra inlägg och jag förstår absolut tanken bakom den! Jag skriver ofta mycket självutlämnande saker här för att få ventilera, men det finns mycket mer bakom just S grejen. Vet inte vad jag vill ha sagt med det egentligen, men kanske mest förklara att jag absolut förstår mitt egenvärde och inte skulle svansa efter någon om det inte finns någon substans bakom det hela. Jag vill iaf tacka för kommentaren!! Jag uppskattar alla kommentarer och åsikter! Utan att säga för mycket så är mina tankar kring allt det här mycket utifrån vad jag känner att jag skulle klara av. Det är en väldigt komplicerad historia allting och vissa saker vill jag helt enkelt lämna utanför..
Appropå något helt annat så hade jag mitt livs värsta tisdag igår.. Tror aldrig jag varit så uppstressad och traumatiserad av något tidigare men efter jag varit med om det jag var med om igår så var det ungefär som att ha blivit totalt knockad. Sov i 3,5 timme efter jag väl lyckats slappna av från den inre stressen som jag kände hela förmiddagen igår. Tror inte jag lyckats släppa det helt, drömde mardrömmar om zombies inatt och det är ett typiskt stressymptom för mig. Hoppas iaf att jag slipper vara med om det där någonsin igen!!
onsdag 9 februari 2011
Ja, vad säger man..
Tänker ta en liten roadtrip och åka till Borlänge och hälsa på min nyårsdejt som numera anses som rolig kompis enbart. Han behövde distraheras från en hel del jobbigt som pågår i hans liv och jag behöver precis detsamma! Måste verkligen försöka få lite distans till allt, få tänka lite..
9 månader har det gått nu... i 9 månader har det här hjulet snurrat och jag har blivit så ordentligt bränd mellan varven. Men ändå kan jag bara inte låta bli att hoppa in i leken igen, för S kan ju bara inte låta mig vara ifred heller. Jag vet ju att han har starka känslor för mig, det har han ju tom erkänt på flera vis när jag ställt honom mot väggen. Men killen är förvirrad och vet inte vad han vill.. När vet man om det är rätt att lägga ner allt och kapa alla band, eller om man ska vänta på något som man vet kan bli alldeles fantastiskt.. dock med risken att det går helt åt skogen igen..
Ja, som sagt.. jag behöver komma bort lite och skingra mina tankar!
9 månader har det gått nu... i 9 månader har det här hjulet snurrat och jag har blivit så ordentligt bränd mellan varven. Men ändå kan jag bara inte låta bli att hoppa in i leken igen, för S kan ju bara inte låta mig vara ifred heller. Jag vet ju att han har starka känslor för mig, det har han ju tom erkänt på flera vis när jag ställt honom mot väggen. Men killen är förvirrad och vet inte vad han vill.. När vet man om det är rätt att lägga ner allt och kapa alla band, eller om man ska vänta på något som man vet kan bli alldeles fantastiskt.. dock med risken att det går helt åt skogen igen..
Ja, som sagt.. jag behöver komma bort lite och skingra mina tankar!
söndag 6 februari 2011
Complicated shit..
När man inte trodde att det gick att bli mer förvirrad slänger livet in lite nya spelregler och skakar om allt så läget blir allt annat än hanterbart. Vet faktiskt inte vad jag ska tro eller tänka längre, känns som att allt bara blev mer luddigt när det egentligen borde ha blivit mer klart. Ett frigörande prat som borde ha rätat ut en hel del frågetecken gjorde bara att allt tog en ny vändning och blev ännu mer komplicerat (fast jag trodde att det redan var så komplicerat som det kan bli).
Jag ger upp!
Saker och ting känns inte lättare direkt heller när man är medveten om att flera vänner går igenom riktigt tuffa saker just nu.. Skulle behöva kapa udden av min empatiska förmåga för jag har en tendens att lida lika mycket med dem som de gör själva. Men jag hatar ju när de jag bryr mig om mår dåligt!! Man känner sig så maktlös och vetskapen om att inget man säger eller gör skulle få saker och ting bli bättre för dem gör bara rent ut sagt ont!
Sen att mitt eget liv är trassligt som attan nu gör inte nånting direkt bättre. Jag vet ju inte ens hur jag ska hantera mina egna demoner! Fick höra en del saker igår som jag faktiskt redan visste, eller åtminstone känt på mig.. men när man inte kommer fram till någon slutsats skapar det bara ännu mer loose ends som inte kan knytas ihop. Är lite stolt över min insats ändå, jag höll mig hyggligt stark när jag behövde göra det och trots att jag fick höra ord som jag så desperat längtat efter att höra så sa jag ifrån. Det skulle bara inte vara rätt, jag skulle bara må ännu sämre...
Så, for now sitter jag fast i mina egna tankar igen.. analyserar allt om och om igen i huvudet men helt utan framsteg på någon form av lösning.
Jag ger upp!
Saker och ting känns inte lättare direkt heller när man är medveten om att flera vänner går igenom riktigt tuffa saker just nu.. Skulle behöva kapa udden av min empatiska förmåga för jag har en tendens att lida lika mycket med dem som de gör själva. Men jag hatar ju när de jag bryr mig om mår dåligt!! Man känner sig så maktlös och vetskapen om att inget man säger eller gör skulle få saker och ting bli bättre för dem gör bara rent ut sagt ont!
Sen att mitt eget liv är trassligt som attan nu gör inte nånting direkt bättre. Jag vet ju inte ens hur jag ska hantera mina egna demoner! Fick höra en del saker igår som jag faktiskt redan visste, eller åtminstone känt på mig.. men när man inte kommer fram till någon slutsats skapar det bara ännu mer loose ends som inte kan knytas ihop. Är lite stolt över min insats ändå, jag höll mig hyggligt stark när jag behövde göra det och trots att jag fick höra ord som jag så desperat längtat efter att höra så sa jag ifrån. Det skulle bara inte vara rätt, jag skulle bara må ännu sämre...
Så, for now sitter jag fast i mina egna tankar igen.. analyserar allt om och om igen i huvudet men helt utan framsteg på någon form av lösning.
onsdag 2 februari 2011
Sjukling..
Tycker jag precis blivit frisk för att återigen sjukna in.. Sånt värdelöst skit!! Kanske har mig själv att skylla på många sätt, ett hårt leverne i kombination med ett numera svagt immunförsvar är väl kanske inte en så jättebra kombo.
Kryssningen till Riga torsdag, fredag var helt sjukt rolig!! Precis som vi förväntat oss.. :) Det är helt omöjligt att inte ha kul på den där båten med alla de där roliga människorna.. om man nu har lite fjortis kvar i sinnet och tycker att det fortfarande kan vara skoj att totalt gå in i dimman. Jag tänker inte känna att jag behöver några ursäkter för att go crazy mellan varven, alla andra har stadgat sig och slagit sig till ro men sålänge jag fortfarande lever det "glada" singellivet så kommer jag fortsätta agera omogen 20-åring mellan varven! Det slår ju att sitta med ångest över att man inte har en stabil tillvaro med en kille och familj på gång.. En dag händer det och då kommer jag absolut välkomna det, men fram tills dess tänker jag leva loppan!
Lagom slitna gick vi av båten på lördagsmorgonen och bussfärden hem var en riktigt vidrig historia.. När jag väl kom hem bokstavligen dog jag i min soffa och där blev jag kvar hela dagen och halva kvällen! Framåt 19-tiden blev jag bjuden hem till S på middag, han och F skulle ut sen men sa att jag bara kunde komma över på lite mat och vara lite sällis åt dem medan de festade sen. Jag hade nog redan kunnat räkna ut hur den kvällen skulle sluta men i min desperation efter mat (med tanke på att jag inte ätit på hela dagen) så beslöt jag mig för att krypa dit. Jag var väl inte totalt omöjlig på att börja dricka sen, men de fick nog tjata i 1 ½ timme iaf.. När det sen var dags att gå ut var det helt galna köer precis överallt så vi gick till Å. Höll mig stadigt på mattan hela kvällen och tackade nej till drinkar som tydligen köptes i höger och vänstervarv. Dansade mest och skrattade åt två dyngraka sydeuropéer som härjade loss ordentligt. Väldigt roande!!
Natten till söndag vaknade jag av något som kändes som feberfrossa men tänkte inte så mycket mer på det utan vilade hela söndagen.. natten till måndag blev det värre och jag vaknade upp helt kraschad. Lyckades kräla till jobbet men trots alvedon och denial fick jag lov att se mig själv besegrad av förkylningen framåt lunchtid. Har mest legat och sovit dagarna efter det.. är fortfarande rätt dålig.. Men känner att plikten kallar, jag vet att de har mycket på jobbet och flera är sjuka så nu när febern är nere i 37.5 tror jag att jag kan ge det en ärlig chans att gå till jobbet imorgon.
Efter helgen som kommer ska jag göra ett uppriktigt försök på några vita helger framöver.. känns som det kan behövas..
Kryssningen till Riga torsdag, fredag var helt sjukt rolig!! Precis som vi förväntat oss.. :) Det är helt omöjligt att inte ha kul på den där båten med alla de där roliga människorna.. om man nu har lite fjortis kvar i sinnet och tycker att det fortfarande kan vara skoj att totalt gå in i dimman. Jag tänker inte känna att jag behöver några ursäkter för att go crazy mellan varven, alla andra har stadgat sig och slagit sig till ro men sålänge jag fortfarande lever det "glada" singellivet så kommer jag fortsätta agera omogen 20-åring mellan varven! Det slår ju att sitta med ångest över att man inte har en stabil tillvaro med en kille och familj på gång.. En dag händer det och då kommer jag absolut välkomna det, men fram tills dess tänker jag leva loppan!
Lagom slitna gick vi av båten på lördagsmorgonen och bussfärden hem var en riktigt vidrig historia.. När jag väl kom hem bokstavligen dog jag i min soffa och där blev jag kvar hela dagen och halva kvällen! Framåt 19-tiden blev jag bjuden hem till S på middag, han och F skulle ut sen men sa att jag bara kunde komma över på lite mat och vara lite sällis åt dem medan de festade sen. Jag hade nog redan kunnat räkna ut hur den kvällen skulle sluta men i min desperation efter mat (med tanke på att jag inte ätit på hela dagen) så beslöt jag mig för att krypa dit. Jag var väl inte totalt omöjlig på att börja dricka sen, men de fick nog tjata i 1 ½ timme iaf.. När det sen var dags att gå ut var det helt galna köer precis överallt så vi gick till Å. Höll mig stadigt på mattan hela kvällen och tackade nej till drinkar som tydligen köptes i höger och vänstervarv. Dansade mest och skrattade åt två dyngraka sydeuropéer som härjade loss ordentligt. Väldigt roande!!
Natten till söndag vaknade jag av något som kändes som feberfrossa men tänkte inte så mycket mer på det utan vilade hela söndagen.. natten till måndag blev det värre och jag vaknade upp helt kraschad. Lyckades kräla till jobbet men trots alvedon och denial fick jag lov att se mig själv besegrad av förkylningen framåt lunchtid. Har mest legat och sovit dagarna efter det.. är fortfarande rätt dålig.. Men känner att plikten kallar, jag vet att de har mycket på jobbet och flera är sjuka så nu när febern är nere i 37.5 tror jag att jag kan ge det en ärlig chans att gå till jobbet imorgon.
Efter helgen som kommer ska jag göra ett uppriktigt försök på några vita helger framöver.. känns som det kan behövas..
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)