När man inte trodde att det gick att bli mer förvirrad slänger livet in lite nya spelregler och skakar om allt så läget blir allt annat än hanterbart. Vet faktiskt inte vad jag ska tro eller tänka längre, känns som att allt bara blev mer luddigt när det egentligen borde ha blivit mer klart. Ett frigörande prat som borde ha rätat ut en hel del frågetecken gjorde bara att allt tog en ny vändning och blev ännu mer komplicerat (fast jag trodde att det redan var så komplicerat som det kan bli).
Jag ger upp!
Saker och ting känns inte lättare direkt heller när man är medveten om att flera vänner går igenom riktigt tuffa saker just nu.. Skulle behöva kapa udden av min empatiska förmåga för jag har en tendens att lida lika mycket med dem som de gör själva. Men jag hatar ju när de jag bryr mig om mår dåligt!! Man känner sig så maktlös och vetskapen om att inget man säger eller gör skulle få saker och ting bli bättre för dem gör bara rent ut sagt ont!
Sen att mitt eget liv är trassligt som attan nu gör inte nånting direkt bättre. Jag vet ju inte ens hur jag ska hantera mina egna demoner! Fick höra en del saker igår som jag faktiskt redan visste, eller åtminstone känt på mig.. men när man inte kommer fram till någon slutsats skapar det bara ännu mer loose ends som inte kan knytas ihop. Är lite stolt över min insats ändå, jag höll mig hyggligt stark när jag behövde göra det och trots att jag fick höra ord som jag så desperat längtat efter att höra så sa jag ifrån. Det skulle bara inte vara rätt, jag skulle bara må ännu sämre...
Så, for now sitter jag fast i mina egna tankar igen.. analyserar allt om och om igen i huvudet men helt utan framsteg på någon form av lösning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar