Är det inte helg snart?

Totalt kraschad!! Jag vet inte vem jag skulle överbevisa förra helgen att jag inte var för gammal än för att köra en tvådagars. Hur som så lyckades jag inte särskilt bra att övertyga varken mig själv eller nån annan för jag var ett totalt vrak på söndagsmorgonen när jag vaknade. Väntade in i det sista på söndagseftermiddagen att städa undan festen från dagen innan och slängde ihop tårtan strax innan familjen kom över.

Ska nog ta det lite lugnare framöver, den här veckan har varit vidrig! Fortfarande bakis i måndags när jag rasade in på jobbet och på tok för lite sömn varenda natt sen i helgen.. Jag och Åsa gjorde ett ryck i tisdags med arkiveringen som blivit liggande på jobbet. Trots högt arbetstempo och en allra högsta önskan att bli färdiga med det fick vi lov att bittert ge upp vid 22.45 för att få nån form av sömn innan det var dags för jobb igen.

I helgen ska jag bara SOVA!!

Löning och fredag - en oslagbar kombo!

Känslan som infinner sig när klockan väl slår hemgång i eftermiddag är alldeles underbar! När man vet att man har en hel helgs ledighet framför sig och fredagskvällen bara är början på det hela. Efter att ha slitit som ett djur med lägenheten hela förra helgen känns det toppen att köra en tvådagars den här helgen med fokus enbart på att ha skoj! Först ut ikväll blir att kika på Psychopunch på Sigurdsgatan, fest hos mig med utgång imorgon och sen kommer La Familia över på försenat födelsedagsfika på söndag.

Låter som receptet på en mycket trevlig helg!

Illamående deluxe!

Yr, illamående, konstig i kroppen, hjärtklappning och lite lätt groggy.. biverkningar är inte kul nånstans!

Jag har ju gått och dragits med knäproblem under sommaren som under en kortare tid var såpass illa att jag inte kunde räta ut högra benet ens pga svullnad och smärta. Med rädsla för det värsta sökte jag kontakt med den privata läkarvården genom en sjukvårdsförsäkring som vi har på jobbet. Man hinner ju tänka både en och tre gånger att det måste vara det bästa man kan göra eftersom familjeläkare allt som oftast inte varken kan eller vill göra några djupare analyser. Där gick jag bet ordentligt! Specialistläkaren jag träffade var jätteduktig på att pricka in precis rätt diagnos (och det var inte så illa som jag befarat), men där slutade den positiva upplevelsen. Man tycker ju att en privat läkare som tjänar massor med pengar på sina patienter borde vara intresserad av att göra allt så grundligt det bara går, men uppenbarligen inte!

Jag har så kallade "höjdhopparknän", en inflammation i senorna som går från nedre delen av knät och som fäster uppe i knäskålen. Doktorns ordination? Jo, antiinflammatoriska tabletter i 2-3 veckor.. Sen då???? Och vad beror det på?? Det lämnade han helt åt sitt öde uppenbarligen.. alla frågor hopades efter jag blivit hemskickad därifrån med ett recept på Pronaxen 500 mg i näven. Det enda jag fick veta var att vi skulle börja såhär och går det inte över så blir det kortisoninjektioner i knäna. Men jag är ju inte bara ute efter ett tillfälligt bot på en åkomma som alldeles säkerligen kommer återkomma! Jag vill veta vad det beror på och vad nästa steg skulle bli för att undvika att få såhär igen. Har via försäkringsbolaget bokat in en ny tid för återbesök hos läkaren men det känns sådär måste jag säga. Han verkade ju inte så intresserad av mitt fall så det känns lite motigt att återkomma till samma och försöka få fram nån slags motivation hos honom att ta reda på varför jag fått inflammationen.

Har ätit Pronaxen förut utan problem, men de var antagligen inte såhär starka för jag mår riktigt kasst av dessa! Kruxet är att jag inte kan äta något annat pga min astma. När man då tänker på alternativet (sprutor i knäna där det gör ont) så tänker jag försöka överleva ändå! Jag och sprutor går inte riktigt hand i hand!!

Så, nu har jag fått klaga av mig lite..

25+

Av alla veckodagar fyller jag givetvis på en tisdag, just för att jag hyser sån fantastisk kärlek till just denna dag! Hade ett ordentligt migränanfall igår som fortfarande sitter kvar i kroppen så yrsel och illamående hänger med även denna dag som en fantastisk födelsedagspresent! Min ålder talar vi lite tyst om, jag kallar det bestämt för 25+ eftersom allt efter 30 är ren och skär ångest! Något som killarna på verkstan har hysteriskt roligt åt, vet inte hur mycket gliringar jag redan fått om att 40 närmar sig osv men jag lyssnar inte till det för fem öre! Jag kommer fylla 25 i måååånga år till! ;)

Det har varit full rulle precis hela helgen! Fixat och donat i lägenheten, packat, kört grejer både till Återbruket och till min syster för lagring. Var lite smått stressad att få allt klart till besiktningen igår och det var när jag väl slappnade av på söndagskvällen som migränen gick till attack för att sen eskalera under natten för att göra mig sängliggande hela måndagen. Lägenheten gick igenom iaf utan anmärkning så nu kan jag fokusera på att packa ihop så mycket som möjligt så det är klart tills jag vet mer om när jag blir av med den.

Det mesta födelsedagsfirandet äger rum under helgen, ikväll blir det bara S och jag som hittar på nåt.. känner mig inte alldeles för angelägen för att gå ut och äta så han gärna bara laga en mysig middag hemma om han skulle föredra det. Vet att han försökt att planera in en weekend för att fira mig men jag gjorde det lite omöjligt för honom genom att redan göra upp planer för hela helgen. Fyller ju inget speciellt så jag tycker inte han behöver kasta ut så mycket pengar på min födelsedag, jag är nöjd bara att få umgås med honom.

Inget nytt intressant hus i sikte, kollar varje dag men drömhuset verkar låta vänta på sig! Ska bli spännande att se vart vi hamnar.. :)

Oklart..

Just nu är allting väldigt rörigt.. Skrev ju tidigare att jag efter tisdag den här veckan kunde berätta lite mer och vad det handlat om är att vi hittade ett hus vi vill ha. Vi bommade dock budgivningen eftersom vi inte hade allt klart med banken. Så nu är det nya tag och bara att fortsätta leta efter ett nytt hem! Vet fortfarande inte när jag blir av med lägenheten, har uppsägningstid till slutet på december med önskemål om att bli av med den redan 1 oktober. Men eftersom de fortfarande inte lagt ut den på hemsidan har jag svårt att tro att det blir så tidigt och det är kanske bra eftersom vi inte har nåt nytt hus i sikte än.

Åh, herregud!

Nu är det gjort! Jag har skrivit på och sagt upp min lägenhet för att ge mig ut på nya äventyr.. Efter 6 års boende på samma adress kastar jag mig ut i ovissheten med skräckblandad glädje i kroppen! Vart det bär av är inte riktigt solklart, men i värsta fall flyttar jag temporärt in hos min älskade S i hans pyttelilla 1:a på 43 kvm.. Haha. Förhoppningsvis blir det väldigt temporärt i så fall, vi planerar ju att hitta ett nytt gemensamt boende helst innan dess!! Happy, happy!!!

Det gick undan faktiskt.. frågan togs upp i tisdags och redan dagen efter var ett möte på banken inbokat. Vi ska äntligen bli sambos och starta vårat gemensamma liv "på riktigt"!! :D

Nervös och skräckslagen är väl ganska beskrivande känslor just nu, jag ger ju upp all min trygghet genom att säga upp min lägenhet men vågar man inte satsa så kan man heller inte vinna. Gammal klyscha som faktiskt håller i vått och torrt! Jag har ju redan ett tag känt det som att jag fångat storvinsten i och med att jag lyckades få min fransman tillslut, men sagan fortsätter och det senaste årets testande av tålamod känns verkligen värt det för belöningen är amazingly good! Jag känner mig verkligen lycklig!!

Nu händer det grejer!

Det är en stor portion hemligt änsålänge men snart kommer det nog bli rätt stora förändringar i livet. Nej, jag är inte gravid.. haha.. skulle gissa att det snabbt kommer upp i tankarna så för att undvika onödiga spekulationer så kan jag härmed bekräfta att det inte alls handlar om barn.

Efter tisdag nästa vecka kan jag göra ett mindre hemligt utlåtande iaf.. :)