Min darling är hemma igen!!!
Som jag väntat och väntat och väntat.. inte ens det faktum att jag fortfarande inte är feberfri gör något längre, jag är bara såååå lycklig nu! Jag förberedde hans lägenhet lite med tända ljus tills han kom hem i måndags och när jag hörde nycklarna i låset blev jag pirrig som en liten fjortis!! Hela jag var ett stort leende när han kom in i lägenheten och han var precis lika glad att se mig, vi kunde inte ens prata med varann de första tio minuterna utan bara kramades och pussades som att vi varit ifrån varann i ett år. Mys!!!
onsdag 31 augusti 2011
fredag 26 augusti 2011
Österrike!!
Jag har nog sagt det förut, men det tåls att säga igen! Jag jobbar på världens bästa arbetsplats!! Oavsett hur mycket jag kan spotta och svära över jobbet ibland så är jag grymt glad och tacksam att jag arbetar där jag gör.. alla dagar kan ju inte vara bra och det händer ju givetvis mellan varven att man bara känner sig rent less på allting, men på vilken arbetsplats är det inte så? Jag stormtrivs där jag är iaf och glädjen över att jobba där blir lite extra när företaget gång på gång visar oss hurpass värdefulla vi är!
Så vad nu då? Jo, vi ska åka på en liten tripp till Österrikiska alperna i december!!! Närmare bestämt till Bad Gastein som enligt informationen jag lyckats samla på mig verkar vara ett riktigt toppenställe! Det känns alldeles underbart att få något att längta till när vintern börjat knacka på dörren... :D Behövde verkligen lite härliga nyheter nu när jag legat hemma och trynat på min soffa all alone i nästan en hel vecka! Inte nog med att det är pest att vara sjuk, man blir ju så otroligt uttråkad också! Dock finns det två individer här hemma som är alldeles överlyckliga att jag legat hemma utan en uns av energi till annat än soffliggande och det är mina små "rara" kissar. Oliven är nog den som mest uppskattat det och hon har inte lämnat min sida en endaste sekund utan verkar passa på att ligga på/bredvid mig så mycket hon bara kan. Jag kan inte ens komma ihåg att hon avvikit ens för att äta så hon lär ju göra det på nätterna då.. knäppa katt! Glad att jag har dem iaf, det är nog tråkigt att ligga hemma redan och skulle man inte ens haft sina små hårbollar så hade det nog varit outhärdligt.
Har ingen direkt anledning att se framemot helgen. Bored to death och jag förstår att ingen vill ens komma i närheten av mig eftersom jag fortfarande inte är helt frisk. Har inte ork att ta mig utanför lägenhetens väggar heller och det finns ju inte mycket man kan göra. Nepp, efter detta VÄGRAR jag att bli sjuk igen! Vore ju underbart om man kunde få bestämma det själv..
Alternativet är väl att bosätta sig i en sån där bubbla, som en hamsterboll ungefär, men jag har inte riktigt kunna lösa det praktiska med det än. Skulle nog bli svårt att funktionera i vardagen om man bodde i en bubbla..
Så vad nu då? Jo, vi ska åka på en liten tripp till Österrikiska alperna i december!!! Närmare bestämt till Bad Gastein som enligt informationen jag lyckats samla på mig verkar vara ett riktigt toppenställe! Det känns alldeles underbart att få något att längta till när vintern börjat knacka på dörren... :D Behövde verkligen lite härliga nyheter nu när jag legat hemma och trynat på min soffa all alone i nästan en hel vecka! Inte nog med att det är pest att vara sjuk, man blir ju så otroligt uttråkad också! Dock finns det två individer här hemma som är alldeles överlyckliga att jag legat hemma utan en uns av energi till annat än soffliggande och det är mina små "rara" kissar. Oliven är nog den som mest uppskattat det och hon har inte lämnat min sida en endaste sekund utan verkar passa på att ligga på/bredvid mig så mycket hon bara kan. Jag kan inte ens komma ihåg att hon avvikit ens för att äta så hon lär ju göra det på nätterna då.. knäppa katt! Glad att jag har dem iaf, det är nog tråkigt att ligga hemma redan och skulle man inte ens haft sina små hårbollar så hade det nog varit outhärdligt.
Har ingen direkt anledning att se framemot helgen. Bored to death och jag förstår att ingen vill ens komma i närheten av mig eftersom jag fortfarande inte är helt frisk. Har inte ork att ta mig utanför lägenhetens väggar heller och det finns ju inte mycket man kan göra. Nepp, efter detta VÄGRAR jag att bli sjuk igen! Vore ju underbart om man kunde få bestämma det själv..
Alternativet är väl att bosätta sig i en sån där bubbla, som en hamsterboll ungefär, men jag har inte riktigt kunna lösa det praktiska med det än. Skulle nog bli svårt att funktionera i vardagen om man bodde i en bubbla..
onsdag 24 augusti 2011
Ynklig..
Önskar mer än allt annat att min älskling var hemma nu och tog hand om mig.. jag skulle ge mycket för att få krypa ihop i hans famn och bara få bli omhållen..
Men jag hoppas ändå att han inte fokuserar alltför mycket av sin semestervecka hemma i Frankrike på att jag ligger hemma och mår pissdåligt, det finns ju inget han kan göra åt saken ändå och det är kind of heartbreaking när han skickar sms som: "I'm sorry for not being there to take care of you".. världens finaste älskling!!!
Försöker att inte tala om hurpass dåligt jag mår när jag pratar med honom för jag vill inte att han ska gå och oroa sig. Det räcker med att jag oroade mamma tillräckligt igår eftersom jag har stora problem med andningen när jag blir såhär förkyld. Astma är ett levande helvete ibland! Jag har haft det sen jag var barn så oftast är det inget jag direkt lider av för att jag är så van att ha det, men såna här dagar när man får kämpa med varenda andetag och inte ens kan prata utan att behöva kämpa med andningen så är det tufft.
Just nu harvar jag igenom True Blood i brist på andra aktiviteter, finns ju inte så mycket man kan göra från soffan/sängen och när man sover bort halva dagarna + hela nätterna. Jag hatar att vara sjuk!! :(
Åsa den ängeln var över rätt sent igårkväll med mat åt mig, så himla gulligt av henne!!!! Oerhört tacksam att hon tänkte på mig och skickade sms vid 21-tiden om jag behövde nåt..
Men jag hoppas ändå att han inte fokuserar alltför mycket av sin semestervecka hemma i Frankrike på att jag ligger hemma och mår pissdåligt, det finns ju inget han kan göra åt saken ändå och det är kind of heartbreaking när han skickar sms som: "I'm sorry for not being there to take care of you".. världens finaste älskling!!!
Försöker att inte tala om hurpass dåligt jag mår när jag pratar med honom för jag vill inte att han ska gå och oroa sig. Det räcker med att jag oroade mamma tillräckligt igår eftersom jag har stora problem med andningen när jag blir såhär förkyld. Astma är ett levande helvete ibland! Jag har haft det sen jag var barn så oftast är det inget jag direkt lider av för att jag är så van att ha det, men såna här dagar när man får kämpa med varenda andetag och inte ens kan prata utan att behöva kämpa med andningen så är det tufft.
Just nu harvar jag igenom True Blood i brist på andra aktiviteter, finns ju inte så mycket man kan göra från soffan/sängen och när man sover bort halva dagarna + hela nätterna. Jag hatar att vara sjuk!! :(
Åsa den ängeln var över rätt sent igårkväll med mat åt mig, så himla gulligt av henne!!!! Oerhört tacksam att hon tänkte på mig och skickade sms vid 21-tiden om jag behövde nåt..
måndag 22 augusti 2011
Helt sjukt!! (bokstavligt talat..)
Sommaren har knappt hunnit ta slut och nu ligger jag hemma med en monsterförkylning direkt. Är jag allergisk mot kyla eller vad är det frågan om?? Precis innan semestern lyckades jag klara mig från sjukdom trots att folk runtomkring mig snörvlade, men så fort det börjar anas höst i luften åker jag på nåt vidrigt virus innan jag knappt hinner blinka!
Riktigt plågsamt att vara vaken idag, halsen känns som ett rivjärn, febern ökar trots alvedon och man kan fundera över hur kroppen kan producera så mycket snor. Vart kommer det ifrån?! Kör stenhårt på alla preparat jag har men får nog tyvärr bittert inse att inget av dem kan stoppa förkylningen på en dag. Nässpray känns nästan lönlöst, den hjälper en sidådär 20 min och sen är det ett hysteriskt rinnande från näsan igen.
I give up!! Kan man inte få bli sövd när man mår såhär och sen vakna upp när det känns bättre?!
Riktigt plågsamt att vara vaken idag, halsen känns som ett rivjärn, febern ökar trots alvedon och man kan fundera över hur kroppen kan producera så mycket snor. Vart kommer det ifrån?! Kör stenhårt på alla preparat jag har men får nog tyvärr bittert inse att inget av dem kan stoppa förkylningen på en dag. Nässpray känns nästan lönlöst, den hjälper en sidådär 20 min och sen är det ett hysteriskt rinnande från näsan igen.
I give up!! Kan man inte få bli sövd när man mår såhär och sen vakna upp när det känns bättre?!
fredag 19 augusti 2011
Fascinerande
Jag är en person som grubblar ganska mycket både över det ena och det andra. Jag spekulerar och försöker komma till någon form av insikt varför saker och ting ibland blir som de blir.
Det senaste som fastnat i mitt huvud är hela historien med S. Jag kämpade i närmare ett års tid att lyckas fånga honom samtidigt som han slingrade sig och sände ut dubbla budskap i höger och vänstervarv. Vad fick mig egentligen att orka fortsätta? Att inte bara lägga ner allting? Hade jag ändå en känsla inom mig som sa mig att allt skulle bli bra bara han lyckats sortera ut sina verkliga känslor? Eller var jag bara en envis självplågare som inte vågade släppa taget och gå vidare?
Tror nog aldrig jag kommer att komma fram till något riktigt svar på allt det där, men samtidigt kan jag heller inte låta bli att fundera över vad det var som fick honom att tillslut inse att han faktiskt inte kan vara utan mig. Kom vändningen när jag var på väg bort från honom och han insåg att han skulle förlora mig? Jag känner mig fascinerad över hur allt kan vända från något så osäkert till något så otroligt fint och härligt! Allting är så annorlunda nu mot hur det varit tidigare, äntligen vågar jag släppa loss alla känslor jag en längre tid haft för denna underbara människa och de är besvarade precis på samma nivå!
Jag känner mig bara så lycklig!!
Bara en sån sak att han lät bli att gå på sommarfesten hans arbetsplats hade igår för att få umgås en extra kväll med mig innan han åker till Frankrike gör mig alldeles varm inombords!
Älskade, underbara S!!! :)
Det senaste som fastnat i mitt huvud är hela historien med S. Jag kämpade i närmare ett års tid att lyckas fånga honom samtidigt som han slingrade sig och sände ut dubbla budskap i höger och vänstervarv. Vad fick mig egentligen att orka fortsätta? Att inte bara lägga ner allting? Hade jag ändå en känsla inom mig som sa mig att allt skulle bli bra bara han lyckats sortera ut sina verkliga känslor? Eller var jag bara en envis självplågare som inte vågade släppa taget och gå vidare?
Tror nog aldrig jag kommer att komma fram till något riktigt svar på allt det där, men samtidigt kan jag heller inte låta bli att fundera över vad det var som fick honom att tillslut inse att han faktiskt inte kan vara utan mig. Kom vändningen när jag var på väg bort från honom och han insåg att han skulle förlora mig? Jag känner mig fascinerad över hur allt kan vända från något så osäkert till något så otroligt fint och härligt! Allting är så annorlunda nu mot hur det varit tidigare, äntligen vågar jag släppa loss alla känslor jag en längre tid haft för denna underbara människa och de är besvarade precis på samma nivå!
Jag känner mig bara så lycklig!!
Bara en sån sak att han lät bli att gå på sommarfesten hans arbetsplats hade igår för att få umgås en extra kväll med mig innan han åker till Frankrike gör mig alldeles varm inombords!
Älskade, underbara S!!! :)
torsdag 18 augusti 2011
Satt och tänkte på en sak..
Snart är det dags för ytterligare en av mina vänner att bli mamma och jag kom oavkortat att tänka på hur vidriga vissa barn kan vara (alla är inte sockersöta små gryn som min systerdotter tex). Vid vissa tillfällen har man känt mer än nånsin att man är glad över att inte vara förälder till vissa barn och när vi var på Kolmården i helgen hade jag precis en sån uppenbarelse!
(ps. jag vet att jag är inne på djupt vatten när jag trashar barn, det är ju "förbjudet" att uttala sig så negativt om så "oskyldiga" små människor, men jag står fast vid att jag tycker vissa ungar är rent av hemska och för den delen ogillar jag inte barn i allmänhet).
Med det sagt så låt mig återgå till mitt lilla exempel...
Jag och S står och köar i godan ro för att åka Delfinexpressen (berg-o-dalbana) och medan man står där och väntar hinner man tröttna både en och tre gånger på the little ones bakom som bökat, stökar och puttar på en samtidigt som de både klart och tydligt visar att de inte har någon form av disciplin att inte vara jobbig för andra människor. Det där är helt fine by me, de är ju trotsallt barn och att köa för ett barn måste vara bland det värsta de kan utsättas för. Jag stod ett tag och var förundrad över en liten flicka som stod framför oss med båda sina föräldrar och snällt väntade på att kön skulle röra sig. Vid ett par tillfällen busade hennes pappa lite med henne och hon skrattade och busade tillbaka med honom. När jag står där i mina egna tankar får de plötsligt ett abrupt slut när en liten kille som stått och puttat på mig i säkert en kvart helt plötsligt rusar fram och nyper S i ansiktet! Han ställer sig framför honom, hoppar och försöker nypa honom på nytt. Jag och S tittade bara på varann som ett konstaterande att det där var en inte bara elak unge utan att han även totalt saknade respekt för främmande människor.
Vi hann knappt smälta den där lilla incidenten innan barnet på nytt forcerar sig fram, denna gång framför oss. Pappan som busat med sin lilla dotter blir helt plötsligt biten i handen av detta child of horror och det enda jag kan tänka i den situationen är att mamman uppenbarligen redan gett upp allt hopp om att försöka hålla ordning på barnet. Hon höjer inte rösten, hon ropar inte tillbaka honom och hon mumlar bara tyst: "Så där får man inte göra". Men redan här snubblar vi ju in på om det är barnets fel att han agerar på det där sättet eller om det helt enkelt råder stora brister i uppfostran?! Hur som vill jag bara återkomma till att jag är så evigt glad och tacksam att jag inte var mamma till detta barn för jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag låtit det gå så långt att en 5-6 årig liten pojke springer fram och hugger vilt främmande människor som en annan primat.
Nog om elaka tankar om barn.. ;)
Blickar framåt mot helgen nu istället som kommer gå i både sött och salt. Äkta Schweizisk ostfonduekväll står på schemat för fredagen och säkerligen massor av gos med min älskling eftersom han åker hem till Frankrike tidigt som attan på lördagsmorgonen. Det blir återigen en lång veckas väntan på att han ska återvända till mig igen. :(
Lördagen lutar mot krogenrunda med K, min härliga vän och personliga bilmekaniker! Känns ganska lagom att köra på med en ordentlig bakis/ångest söndag när jag ändå kommer känna mig tom utan min sötnos! Saknar honom redan och han har inte ens åkt än! :(
(ps. jag vet att jag är inne på djupt vatten när jag trashar barn, det är ju "förbjudet" att uttala sig så negativt om så "oskyldiga" små människor, men jag står fast vid att jag tycker vissa ungar är rent av hemska och för den delen ogillar jag inte barn i allmänhet).
Med det sagt så låt mig återgå till mitt lilla exempel...
Jag och S står och köar i godan ro för att åka Delfinexpressen (berg-o-dalbana) och medan man står där och väntar hinner man tröttna både en och tre gånger på the little ones bakom som bökat, stökar och puttar på en samtidigt som de både klart och tydligt visar att de inte har någon form av disciplin att inte vara jobbig för andra människor. Det där är helt fine by me, de är ju trotsallt barn och att köa för ett barn måste vara bland det värsta de kan utsättas för. Jag stod ett tag och var förundrad över en liten flicka som stod framför oss med båda sina föräldrar och snällt väntade på att kön skulle röra sig. Vid ett par tillfällen busade hennes pappa lite med henne och hon skrattade och busade tillbaka med honom. När jag står där i mina egna tankar får de plötsligt ett abrupt slut när en liten kille som stått och puttat på mig i säkert en kvart helt plötsligt rusar fram och nyper S i ansiktet! Han ställer sig framför honom, hoppar och försöker nypa honom på nytt. Jag och S tittade bara på varann som ett konstaterande att det där var en inte bara elak unge utan att han även totalt saknade respekt för främmande människor.
Vi hann knappt smälta den där lilla incidenten innan barnet på nytt forcerar sig fram, denna gång framför oss. Pappan som busat med sin lilla dotter blir helt plötsligt biten i handen av detta child of horror och det enda jag kan tänka i den situationen är att mamman uppenbarligen redan gett upp allt hopp om att försöka hålla ordning på barnet. Hon höjer inte rösten, hon ropar inte tillbaka honom och hon mumlar bara tyst: "Så där får man inte göra". Men redan här snubblar vi ju in på om det är barnets fel att han agerar på det där sättet eller om det helt enkelt råder stora brister i uppfostran?! Hur som vill jag bara återkomma till att jag är så evigt glad och tacksam att jag inte var mamma till detta barn för jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag låtit det gå så långt att en 5-6 årig liten pojke springer fram och hugger vilt främmande människor som en annan primat.
Nog om elaka tankar om barn.. ;)
Blickar framåt mot helgen nu istället som kommer gå i både sött och salt. Äkta Schweizisk ostfonduekväll står på schemat för fredagen och säkerligen massor av gos med min älskling eftersom han åker hem till Frankrike tidigt som attan på lördagsmorgonen. Det blir återigen en lång veckas väntan på att han ska återvända till mig igen. :(
Lördagen lutar mot krogenrunda med K, min härliga vän och personliga bilmekaniker! Känns ganska lagom att köra på med en ordentlig bakis/ångest söndag när jag ändå kommer känna mig tom utan min sötnos! Saknar honom redan och han har inte ens åkt än! :(
måndag 15 augusti 2011
Kolmården!
Bästa helgen med bästa älsklingen!
I fredags kom min finaste hunny bunny hem igen från en tuff arbetsvecka i Iran.. Kände mig alldeles överlycklig när jag fick sms på torsdagskvällen att han skulle komma hem en dag tidigare mot vad som först sagts! Tänk hur mycket man kan sakna en annan människa!!! Jag kände att all arbetsmoral försvann så fort han var tillbaka i stan så tog helg rätt tidigt på fredagen för att rusa hem till honom. Körde en riktig supermys fredag med bubbelbad, god middag, film och tända ljus. Fredagsmys deluxe!!!
Trots att han var totalt trasig efter jobbveckan och resandet hem föreslog han redan på fredagen att vi skulle åka till Kolmården dagen efter och sen kanske även stanna kvar i Norrköping över natten. Sorry att jag tjatar, men han är verkligen världens bästa!
Nu är det ju så att jag aldrig har varit på Kolmården i mitt liv (hör och häpna).. Jag har tidigare fått kommentarer som: "Va, har du aldrig varit där?! Vad hade du för barndom egentligen??"
Kan inte klaga på min barndom alls! Min familj köpte ju husbil och kuskade runt oss i nästan hela Europa så jag har ju fått se annat istället.. Men nu blev det äntligen av att komma iväg till Kolmården!!!!!! Jihoooo!!! Som jag har tjatat i flera år men det har aldrig blivit av...
Jag ÄLSKAR Kolmården!! Sprang omkring där som ett litet barn, pekade, gjorde små utrop, fotade och var allmänt hyper. S hade nog lite kul åt mig för jag var till mig precis hela tiden, stod och hoppade i ren glädje när jag lyckats övertala honom att vi skulle gå och klappa på getter och minigrisar med alla de andra barnen (kan nog räkna mig som barn den där dagen faktiskt). När vi gick och kollade på Delfinshowen kunde jag knappt hålla tillbaka tårarna! Har aldrig sett en delfin IRL tidigare och de är så otroligt fantastiska djur! När showen började och de hoppade över vattenytan bredvid varann brast det för mig och jag fick sitta och svälja klumpen i halsen samtidigt som jag diskret torkade tårar för att inte visa S hur lame jag är! Haha..
Efter Kolmården var vi även in i Tropicarium och tanken var att jag äntligen skulle få klappa en rocka! Gick inte riktigt som förväntat då de bara låg på botten och stirrade. En seglade runt uppe vid vattenytan men hela tiden såpass långt borta att man inte nådde den, lite för att jävlas eller nånting (kändes så faktiskt!). Besviken som bara ett barn kan bli fick jag bittert inse att jag inte skulle få klappa nån rocka när vi i princip blev utkörda tillslut pga att de stängde för dagen. Fick ett jättefint armband av bästa S som lite plåster på såren så jag lämnade Tropicarium med ett leende på läpparna ändå tillslut.
Vi åkte därefter in till Norrköping och tog in på Scandic för natten, åt middag på Bishops och stackars S stupade i säng och slocknade fortare än kvickt när vi kom tillbaka till hotellet. Själv låg jag och kollade igenom alla 500 foton jag lyckats ta inne på Kolmården och Tropicarium, ville liksom smälta den härliga dagen innan jag somnade! Vi avslutade helgen sen med lite strosande och shopping i Norrköping. Jag har blivit så uppvaktad den här helgen att jag nästan kan förlåta att han åker bort igen om en vecka, även om jag kommer sakna honom like crazy igen!!
I fredags kom min finaste hunny bunny hem igen från en tuff arbetsvecka i Iran.. Kände mig alldeles överlycklig när jag fick sms på torsdagskvällen att han skulle komma hem en dag tidigare mot vad som först sagts! Tänk hur mycket man kan sakna en annan människa!!! Jag kände att all arbetsmoral försvann så fort han var tillbaka i stan så tog helg rätt tidigt på fredagen för att rusa hem till honom. Körde en riktig supermys fredag med bubbelbad, god middag, film och tända ljus. Fredagsmys deluxe!!!
Trots att han var totalt trasig efter jobbveckan och resandet hem föreslog han redan på fredagen att vi skulle åka till Kolmården dagen efter och sen kanske även stanna kvar i Norrköping över natten. Sorry att jag tjatar, men han är verkligen världens bästa!
Nu är det ju så att jag aldrig har varit på Kolmården i mitt liv (hör och häpna).. Jag har tidigare fått kommentarer som: "Va, har du aldrig varit där?! Vad hade du för barndom egentligen??"
Kan inte klaga på min barndom alls! Min familj köpte ju husbil och kuskade runt oss i nästan hela Europa så jag har ju fått se annat istället.. Men nu blev det äntligen av att komma iväg till Kolmården!!!!!! Jihoooo!!! Som jag har tjatat i flera år men det har aldrig blivit av...
Jag ÄLSKAR Kolmården!! Sprang omkring där som ett litet barn, pekade, gjorde små utrop, fotade och var allmänt hyper. S hade nog lite kul åt mig för jag var till mig precis hela tiden, stod och hoppade i ren glädje när jag lyckats övertala honom att vi skulle gå och klappa på getter och minigrisar med alla de andra barnen (kan nog räkna mig som barn den där dagen faktiskt). När vi gick och kollade på Delfinshowen kunde jag knappt hålla tillbaka tårarna! Har aldrig sett en delfin IRL tidigare och de är så otroligt fantastiska djur! När showen började och de hoppade över vattenytan bredvid varann brast det för mig och jag fick sitta och svälja klumpen i halsen samtidigt som jag diskret torkade tårar för att inte visa S hur lame jag är! Haha..
Efter Kolmården var vi även in i Tropicarium och tanken var att jag äntligen skulle få klappa en rocka! Gick inte riktigt som förväntat då de bara låg på botten och stirrade. En seglade runt uppe vid vattenytan men hela tiden såpass långt borta att man inte nådde den, lite för att jävlas eller nånting (kändes så faktiskt!). Besviken som bara ett barn kan bli fick jag bittert inse att jag inte skulle få klappa nån rocka när vi i princip blev utkörda tillslut pga att de stängde för dagen. Fick ett jättefint armband av bästa S som lite plåster på såren så jag lämnade Tropicarium med ett leende på läpparna ändå tillslut.
Vi åkte därefter in till Norrköping och tog in på Scandic för natten, åt middag på Bishops och stackars S stupade i säng och slocknade fortare än kvickt när vi kom tillbaka till hotellet. Själv låg jag och kollade igenom alla 500 foton jag lyckats ta inne på Kolmården och Tropicarium, ville liksom smälta den härliga dagen innan jag somnade! Vi avslutade helgen sen med lite strosande och shopping i Norrköping. Jag har blivit så uppvaktad den här helgen att jag nästan kan förlåta att han åker bort igen om en vecka, även om jag kommer sakna honom like crazy igen!!
torsdag 11 augusti 2011
Kantarelljakten..
Sägs det inte att det ska vara en lugn och avkopplande syssla att traska runt i skogen och leta exempelvis svamp? Jag vill nog börja med att säga att jag inte alls håller med, not one bit! Sen om det beror på att jag har lite personal issues låter jag vara osagt, men för mig är inte letandet av kantareller varken avstressande eller rogivande.
Något jag även har märkt är att jag nog inte ska ströva omkring ensam för det betyder att jag är fast i min egen skalle och alla knäppa tankar (och ramsor från när man var liten??) som finns där.. Skulle nog kunna påstå att jag blir lite lätt sinnesrubbad där i skogen, kanske pga bristen på annat som tar tankarna på annat håll. Jag tänker på tok för mycket!! Hade ett i princip färdigt bloggupplägg redan i skogen men har tack och lov glömt bort hälften av det jag funderade över. Kanske skulle dörrklockan ringa här isåfall och gubbarna i vita rockar skulle eskortera mig till en isolerad cell.
Egentligen vet jag inte varför jag envisas med att ge mig ut i skogen i jakten på svamp. Den finns ju så lättillgänglig på tex Ica Maxi och kollar man kilopriset på den så är det lätt värt att köpa svampen! Jag skulle aldrig kunna göra nån vidare karriär i svampplockning! Efter två timmars vandrande och letande lyckades jag hitta sammanlagt 10-15 kantareller.. Tror nog jag hade mer spindelnät i håret viktmässigt mot mitt pyttelilla svampfynd. Skogen kryllar av diverse äckliga bugs och där har vi en stor anledning till att skogspromenader och svampplockning är något som snarare höjer mitt blodtryck med 200% än sänker det. Så jäkla moget av spindlarna att spinna vidriga nät mellan trädstammar som står över 1,5 meter ifrån varann, vilket resulterar i att man får nät, spindel och diverse äckligt i både ansikte och hår!
Mitt därute i ingenstans där det är helt tyst börjar min knäppa hjärna arbeta på högvarv.. kanske i brist på stimulans, eller bara för att jag har en tendens att bli helt loco ute i skogen!? Kanske beror det på att man springer omkring där och inte hittar en endaste kantarell fastän man nästan har nosen i backen mest hela tiden?
Nej, jag väntar nog in trattkantarellerna innan jag beger mig ut igen.. de är iaf tacksamma att plocka, hittar man en så hittar man ofta tusentals precis i närheten. Inget springa runt och irra i två timmar för att sen försöka inse att man måste sluta vara envis och enbart ge upp och gå hem innan det blir mörkt.
Något jag även har märkt är att jag nog inte ska ströva omkring ensam för det betyder att jag är fast i min egen skalle och alla knäppa tankar (och ramsor från när man var liten??) som finns där.. Skulle nog kunna påstå att jag blir lite lätt sinnesrubbad där i skogen, kanske pga bristen på annat som tar tankarna på annat håll. Jag tänker på tok för mycket!! Hade ett i princip färdigt bloggupplägg redan i skogen men har tack och lov glömt bort hälften av det jag funderade över. Kanske skulle dörrklockan ringa här isåfall och gubbarna i vita rockar skulle eskortera mig till en isolerad cell.
Egentligen vet jag inte varför jag envisas med att ge mig ut i skogen i jakten på svamp. Den finns ju så lättillgänglig på tex Ica Maxi och kollar man kilopriset på den så är det lätt värt att köpa svampen! Jag skulle aldrig kunna göra nån vidare karriär i svampplockning! Efter två timmars vandrande och letande lyckades jag hitta sammanlagt 10-15 kantareller.. Tror nog jag hade mer spindelnät i håret viktmässigt mot mitt pyttelilla svampfynd. Skogen kryllar av diverse äckliga bugs och där har vi en stor anledning till att skogspromenader och svampplockning är något som snarare höjer mitt blodtryck med 200% än sänker det. Så jäkla moget av spindlarna att spinna vidriga nät mellan trädstammar som står över 1,5 meter ifrån varann, vilket resulterar i att man får nät, spindel och diverse äckligt i både ansikte och hår!
Mitt därute i ingenstans där det är helt tyst börjar min knäppa hjärna arbeta på högvarv.. kanske i brist på stimulans, eller bara för att jag har en tendens att bli helt loco ute i skogen!? Kanske beror det på att man springer omkring där och inte hittar en endaste kantarell fastän man nästan har nosen i backen mest hela tiden?
Nej, jag väntar nog in trattkantarellerna innan jag beger mig ut igen.. de är iaf tacksamma att plocka, hittar man en så hittar man ofta tusentals precis i närheten. Inget springa runt och irra i två timmar för att sen försöka inse att man måste sluta vara envis och enbart ge upp och gå hem innan det blir mörkt.
tisdag 9 augusti 2011
5 sätt att förstöra en dag..
True story!
1. Man är supersmart och tror att mobilens batteri ska räcka hela natten när man har halva kapaciteten kvar kvällen innan. Att vakna 3 timmar senare mot vad larmet var ställt på är ett garanterat sätt att sabba dagen på! Pms-vecka gör inte saken lättare heller...
2. Det är tisdag.. need I say more?! Dessutom den första efter en alldeles på tok för kort semester..
3. Glömma saker hemma, såsom läppbalsam när man har en skorpa på läppen som gärna spricker upp och blöder hela tiden. Fan för munsår över huvud taget!
4. Total avsaknad på sms eller annan kontakt från 1 st älskling som befinner sig långt bort åt helvete i Iran.. Får man gå hem till honom och sniffa på hans huvudkudde?!
5. Att fortfarande vara bakis och trött sen en kryssning hela 3 dagar tidigare! Hallååååå?!?! Har jag blivit gammal nu eller vad är det frågan om??
Avslutar så den här kvällen, har målat lite på min tavla idag efter jobbet för att lugna ner humöret lite.. Får se om jag publicerar bilden sen, ska bara försöka förstå mig på min nya mobil hur det funkar att lägga upp saker i bloggen..
1. Man är supersmart och tror att mobilens batteri ska räcka hela natten när man har halva kapaciteten kvar kvällen innan. Att vakna 3 timmar senare mot vad larmet var ställt på är ett garanterat sätt att sabba dagen på! Pms-vecka gör inte saken lättare heller...
2. Det är tisdag.. need I say more?! Dessutom den första efter en alldeles på tok för kort semester..
3. Glömma saker hemma, såsom läppbalsam när man har en skorpa på läppen som gärna spricker upp och blöder hela tiden. Fan för munsår över huvud taget!
4. Total avsaknad på sms eller annan kontakt från 1 st älskling som befinner sig långt bort åt helvete i Iran.. Får man gå hem till honom och sniffa på hans huvudkudde?!
5. Att fortfarande vara bakis och trött sen en kryssning hela 3 dagar tidigare! Hallååååå?!?! Har jag blivit gammal nu eller vad är det frågan om??
Avslutar så den här kvällen, har målat lite på min tavla idag efter jobbet för att lugna ner humöret lite.. Får se om jag publicerar bilden sen, ska bara försöka förstå mig på min nya mobil hur det funkar att lägga upp saker i bloggen..
Sacrebleu!! (pardon my french..)
Insåg precis att det gått över en månad sen mitt senaste inlägg! Får man skylla på week from hell innan semestern och sen semester? Eller kanske pms och ren och skär glömska/denial? Haha..
Såg ju att jag fått en fin kommentar under tiden jag ruvat i min lilla håla så det kanske är dags att skriva ett mastodont-inlägg för att beskriva den senaste månaden.. vem vet, kanske tom blir inspirerad och bloggar om något annat än min lite halvtråkiga vardag. Man vet aldrig, miracles CAN happen! Upptäckte det igår när jag började måla en tavla! Haha.. jag har inte målat på närmare 12-13 år och fick ett ryck igår trots att första jobbdagen efter semestern körde totalt slut på mig.
Dags att göra ett sista dödsryck på jobbet denna vidriga tisdag så man får gå hem nån gång!
Auf Wiedersehen...
Såg ju att jag fått en fin kommentar under tiden jag ruvat i min lilla håla så det kanske är dags att skriva ett mastodont-inlägg för att beskriva den senaste månaden.. vem vet, kanske tom blir inspirerad och bloggar om något annat än min lite halvtråkiga vardag. Man vet aldrig, miracles CAN happen! Upptäckte det igår när jag började måla en tavla! Haha.. jag har inte målat på närmare 12-13 år och fick ett ryck igår trots att första jobbdagen efter semestern körde totalt slut på mig.
Dags att göra ett sista dödsryck på jobbet denna vidriga tisdag så man får gå hem nån gång!
Auf Wiedersehen...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)