Fascinerande

Jag är en person som grubblar ganska mycket både över det ena och det andra. Jag spekulerar och försöker komma till någon form av insikt varför saker och ting ibland blir som de blir.

Det senaste som fastnat i mitt huvud är hela historien med S. Jag kämpade i närmare ett års tid att lyckas fånga honom samtidigt som han slingrade sig och sände ut dubbla budskap i höger och vänstervarv. Vad fick mig egentligen att orka fortsätta? Att inte bara lägga ner allting? Hade jag ändå en känsla inom mig som sa mig att allt skulle bli bra bara han lyckats sortera ut sina verkliga känslor? Eller var jag bara en envis självplågare som inte vågade släppa taget och gå vidare?

Tror nog aldrig jag kommer att komma fram till något riktigt svar på allt det där, men samtidigt kan jag heller inte låta bli att fundera över vad det var som fick honom att tillslut inse att han faktiskt inte kan vara utan mig. Kom vändningen när jag var på väg bort från honom och han insåg att han skulle förlora mig? Jag känner mig fascinerad över hur allt kan vända från något så osäkert till något så otroligt fint och härligt! Allting är så annorlunda nu mot hur det varit tidigare, äntligen vågar jag släppa loss alla känslor jag en längre tid haft för denna underbara människa och de är besvarade precis på samma nivå!

Jag känner mig bara så lycklig!!

Bara en sån sak att han lät bli att gå på sommarfesten hans arbetsplats hade igår för att få umgås en extra kväll med mig innan han åker till Frankrike gör mig alldeles varm inombords!

Älskade, underbara S!!! :)