Satt och tänkte på en sak..

Snart är det dags för ytterligare en av mina vänner att bli mamma och jag kom oavkortat att tänka på hur vidriga vissa barn kan vara (alla är inte sockersöta små gryn som min systerdotter tex). Vid vissa tillfällen har man känt mer än nånsin att man är glad över att inte vara förälder till vissa barn och när vi var på Kolmården i helgen hade jag precis en sån uppenbarelse!

(ps. jag vet att jag är inne på djupt vatten när jag trashar barn, det är ju "förbjudet" att uttala sig så negativt om så "oskyldiga" små människor, men jag står fast vid att jag tycker vissa ungar är rent av hemska och för den delen ogillar jag inte barn i allmänhet).

Med det sagt så låt mig återgå till mitt lilla exempel...

Jag och S står och köar i godan ro för att åka Delfinexpressen (berg-o-dalbana) och medan man står där och väntar hinner man tröttna både en och tre gånger på the little ones bakom som bökat, stökar och puttar på en samtidigt som de både klart och tydligt visar att de inte har någon form av disciplin att inte vara jobbig för andra människor. Det där är helt fine by me, de är ju trotsallt barn och att köa för ett barn måste vara bland det värsta de kan utsättas för. Jag stod ett tag och var förundrad över en liten flicka som stod framför oss med båda sina föräldrar och snällt väntade på att kön skulle röra sig. Vid ett par tillfällen busade hennes pappa lite med henne och hon skrattade och busade tillbaka med honom. När jag står där i mina egna tankar får de plötsligt ett abrupt slut när en liten kille som stått och puttat på mig i säkert en kvart helt plötsligt rusar fram och nyper S i ansiktet! Han ställer sig framför honom, hoppar och försöker nypa honom på nytt. Jag och S tittade bara på varann som ett konstaterande att det där var en inte bara elak unge utan att han även totalt saknade respekt för främmande människor.

Vi hann knappt smälta den där lilla incidenten innan barnet på nytt forcerar sig fram, denna gång framför oss. Pappan som busat med sin lilla dotter blir helt plötsligt biten i handen av detta child of horror och det enda jag kan tänka i den situationen är att mamman uppenbarligen redan gett upp allt hopp om att försöka hålla ordning på barnet. Hon höjer inte rösten, hon ropar inte tillbaka honom och hon mumlar bara tyst: "Så där får man inte göra". Men redan här snubblar vi ju in på om det är barnets fel att han agerar på det där sättet eller om det helt enkelt råder stora brister i uppfostran?! Hur som vill jag bara återkomma till att jag är så evigt glad och tacksam att jag inte var mamma till detta barn för jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag låtit det gå så långt att en 5-6 årig liten pojke springer fram och hugger vilt främmande människor som en annan primat.

Nog om elaka tankar om barn.. ;)

Blickar framåt mot helgen nu istället som kommer gå i både sött och salt. Äkta Schweizisk ostfonduekväll står på schemat för fredagen och säkerligen massor av gos med min älskling eftersom han åker hem till Frankrike tidigt som attan på lördagsmorgonen. Det blir återigen en lång veckas väntan på att han ska återvända till mig igen. :(

Lördagen lutar mot krogenrunda med K, min härliga vän och personliga bilmekaniker! Känns ganska lagom att köra på med en ordentlig bakis/ångest söndag när jag ändå kommer känna mig tom utan min sötnos! Saknar honom redan och han har inte ens åkt än! :(