Äntligen helg!

Hur kul det än må vara på praktiken så är det ändå skönt att det är helg!

Var till tandläkaren idag, på vanligt rutinbesök. Allt var okej, gaddarna sitter där de ska och det fanns inga hål eller annat dumt. Jag borde nog ändå se till att ta mig i kragen och dra ut en visdomstand till snart, men vem vill betala dyra pengar för att göra något som är så fruktansvärt som att dra ut en tand!? Det var bland det värsta jag gjort i hela mitt liv! Jag vet inte riktigt vad som var värre, de två-tre bedövningssprutorna, det knakande ljudet när tandläkaren bröt loss tanden, det läskiga hålet som blir där tanden suttit eller allt äckligt blod som bara forsar. Bara tanken på att utsättas för det där igen ger mig ordentlig ångest, så även om mina tänder sitter för tätt och jag biter mig i kinden hela tiden pga detta, drar jag mig verkligen för att boka in en tid. Tandsköterskan rekommenderade ändå starkt att jag skulle ta bort den, min kind mår inge vidare av det hela. Någon dag ska jag väl vara modig nog, men än får det nog vänta ett tag.

Nej, jag vill fokusera på roligare saker. Som kryssningen jag ska iväg på med en vän nästa helg! Det kommer bli riktigt nice och trevligt för henne att komma bort lite från allt ansvar som barn och hus innebär. Jag längtar verkligen!!

Pms

Tänkte jag skulle ligga lite lågt de här dagarna eftersom jag inte har så mycket trevligt att skriva. Pms-vecka och jag är lite lätt aggressiv av mig.

Det går iaf bra på praktiken, även om det är mycket och huvudet snurrar precis hela tiden så måste jag säga att jag varje dag lär mig något nytt. Varje dag känner jag att ännu en polett har trillat ner! Tyvärr får jag lägga det där med att glänsa på arbetsplatsen åt sidan, det är så sjukt mycket nytt hela tiden så koncentrationen ligger på att ta in all information och försöka lagra den någonstans i den redan överfulla hjärnan. Vissa dagar känns det bara hopplöst och jag undrar hur jag ska få ihop saker, medan andra är helt klockrena och jag förstår precis allt som vi gör. Det är hela tiden lite svävande mellan hopp och förtvivlan, men för varje gång jag känt mig totalt pantad så har sakerna sedan klarnat upp och jag är med i matchen igen. Jag måste lägga ner den där pressen jag har på mig själv att jag redan ska kunna allt, det här är ju faktiskt praktik och det betyder att man är där för att lära sig! Givetvis är det ju även för att praktiskt använda kunskaperna som man lärt sig, men meningen är ju inte att vara allvetande.

Helgen blir lugn, det enda som är inbokat är att jag ska träffa en vän och hjälpa henne med en förvaltningsberättelse. Jättekul att jag får vara med på såna saker även på fritiden, jag vill verkligen lära mig allt!! Kanske låter lite galet att frivilligt "plugga" mer ekonomi när man är ledig, men jag tycker ju att det är så kul. Tänk om jag kommit på det tidigare i livet, då hade jag ju kanske redan haft ett jobb som jag trivs med och inte behövt hoppa runt på en massa halvtråkiga anställningar. Snart kan jag jobba mer för att det är kul än för att det är ett nödvändigt ont!

...

Det finns idioter och så finns det IDIOTER! Jag är så förbannad och blir även nästan lite arg på mig själv som får förhoppningar gång efter gång. Bara att inse att löften från en viss person bara är löften, inget annat. Tomma j***a löften. Samma visa varje gång! Det verkar inte bli någon förbättring någonsin heller, så varför går jag på allt skitsnack!?

I give up

Det är nog bara att inse att alla golden years är över och att man blivit gammal tillslut, trots att jag stretat emot så länge jag bara kunnat. För det måste vara ett tecken på att ungdomens dagar är förbi när man är bakis för andra dagen i rad! Det var inte så farligt när jag vaknade imorse, men under dagens gång blev det bara värre och värre.

Jahapp, då är det inte bara en fot i graven utan ett helt ben.

Den här dagen har varit lite sisådär och innan min pms går ut mer över min kära sambo så tänker jag faktiskt gå och lägga mig alldeles strax. Jag är lite lätt avundsjuk på att han är ledig imorgon och får sova längre, men samtidigt är det faktiskt skönt att ha morgonen för mig själv. Jag är så lättretlig och arg så jag kan hoppa ur skinnet känns det som och är kanske inte den lättaste att ha och göra med för tillfället.

Nepp, det är skärpning som gäller! Jag är oftast en glad och trevlig människa och för att inte utge en helt felaktig bild av den jag är så måste jag ta tag i det här eländet. =)

Bondfylla

Det blev en riktigt hård kväll igår, lite orutin av mig att dricka upp allt jag tog med mig. Så jag får skylla mig själv att jag mår som jag gör nu. Kom precis upp ur "sängen", sov ju kvar hos mamma och pappa så min säng var en madrass på golvet. Har inte ens kunnat sitta upp förrän nu, är ordentligt sliten med andra ord.

Men det var riktigt kul igår, bortsett från min lilla överförfriskning. Roliga människor och roliga samtal, blandat med lite djuping snack och en hel del "jag tycker så mycket om dig". Har även raggat två nya kunder (läs: företag) till min framtida lilla redovisningsfirma. Det tar sig! Så fort jag känner mig helt säker på det jag håller på med ska jag se till att registrera mitt alldeles egna företag, namnet är redan klart och allt.

Känner att det börjar bli dags att inta liggande ställning igen, jag var visst ostabil fortfarande kände jag nu. Måste skärpa mig så jag fixar att äta lyxlunchen som mamma och pappa förbereder nu. Hemmagjord klyftpotatis med fläskfilé och bearnaisesås, yummy!

Lördag och party ute i bushen..

Ikväll är det efterskottsfirande av min syster, kommer nog blir jättekul! Hennes födelsedagspresenter har vi slagit in med silvertejp så hon ska få jobba lite med dem.

Ska packa ihop allt och sticka nu, återkommer med rapport om kvällens bravader.

Pensionärsvarning

Det är fredagkväll, helgen har precis börjat och klockan är inte mer än strax efter 22. Kvällen är ung och jag ska alldeles strax gå och lägga mig. Har total härdsmälta i hjärnan efter arbetsdagen idag, men tänk vad mycket jag verkligen får lära mig! Min praktik är toppen!

Var och såg Australia på bio med en vän för en stund sen, ingen film jag direkt reflekterat över att jag ville se men jag kände mig helt öppen för förslag idag. Det är ju nästan för popcornen jag i huvudsak går på bio. Hahahahaha. Okej, kanske inte riktigt, men jag kände inte att det spelade så stor roll vilken film vi såg idag. Den var iallafall riktigt bra tycker jag, väldigt lång men den kändes inte lång. Gripande, sorglig och även rolig på sina ställen, bra underhållningsvärde med andra ord.

Mer än så kommer inte den här fredagen hinna bjuda på, sängen lockar mer än något annat just nu och precis som rubriken säger så är det verkligen pensionärsvarning på mig idag.

Är du vaken Lars?

Jag är det inte, har varit så trött idag, värre än tidigare (känns som ett återkommande tema va?!).

Igårkväll ballade mitt Windows XP ur och en fil hade tydligen blivit skadad på nåt sätt. Efter flera ångestattacker, några aggressionsattacker och en hel del svordomar och suckar fick jag tillslut igång datorn igen. Jag var rädd att jag skulle tappa allt som låg under "Mina dokument" och smart som man är har jag ju inte gjort backup på allt där. Det enda jag sett till att spara var alla mina foton, men även om de är mest värdefulla för mig skulle jag ju inte bli särskilt glad om skolarbeten och diverse annat försvann. Efter att ha provat att reparera XP med installations-cd och misslyckats en sisådär 7 gånger funkade det helt plötsligt på 8:e försöket (ungefär i samma veva då jag var nära att kasta ut datorn genom fönstret). Dock var det några filer som inte gick att läsa in, så det ska bli spännande att se på vilket sätt datorn kommer krångla så småningom.

Tacksam över åtkomsten till mina filer och rädd för att vara nära att mista allt igen satt jag halva natten och kopierade över en massa filer på USB-minnen. Därav tröttheten! Ska bränna ner rubbet till dvd-skivor så snart som möjligt för att säkerställa att jag får ha kvar allt. Då har jag åtminstone garderat mig lite.

Varför är man så dum att man inte kör backup med jämna mellanrum?! Om saker och ting betyder så mycket för en borde man ju även ta tillvara på dem ordentligt. Nej, det här misstaget gör jag inte om och jag hade ju ändå tur att allt fanns kvar.

Mongo dator

Igår beslutade sig mitt operativsystem att lägga av.. Internetanslutningen funkar inte heller.

Mer om det kommer, nu ska jag sätta igång med jobb. Har mailat min kära far (IT-chef) om råd, får se om jag lyckas kicka igång den gamla burken igen.

I den bästa av världar..

.. skulle jag ha den energin som jag känner att jag vill ha. Jag undrar om det är bristen på sammanhängande semester under de senaste 7 åren som är en av faktorerna till detta. Mycket stress är garanterat en annan faktor.

Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, vet att en vän mår mycket dåligt nu och jag vill ingenting hellre än orka finnas där för henne. Men jag har inte kraften att stödja en annan person just nu, inte när jag själv precis klarar av vardagen med en hårsmån. Hur balanserar man en sån situation? Jag vill inte vara en dålig vän, men jag vet inte hur jag ska kunna klara av att ge så mycket av mig själv just för tillfället. Är det egoistiskt? Gör det mig till en dålig vän? Betyder det att jag inte bryr mig?

Jag hoppas och önskar att svaret på de frågorna är "nej", men det är svårt. På något sätt måste jag ju ändå vara egoistisk och försöka klara av mitt just nu, men jag vill ju absolut inte att hon ska känna sig bortglömd eller att hon står utan stöd. Hade jag fått bestämma så hade jag haft energin till att finnas där dag och natt.

Mår mycket dåligt över det här... Hur talar man om att man inte kan vara en stöttepelare när en person som står nära har det så svårt? Är jag en dålig människa?

Som en ren uppenbarelse kom jag precis på vad jag önskar mig när jag fyller 30..

Jag vill hoppa fallskärm!

Eftersom det är ett tag kvar tills dess, något sånär 1 år och 8 månader så har jag ju tid att tala om för alla jag känner att de kan gå samman och lämna bidrag för detta istället för att köpa diverse andra presenter.

Nu är det ju så att jag har extrem höjdskräck, men på min "att-göra-innan-jag-dör-lista" finns fallskärmshoppning med. Det är något jag bara känner att jag måste uppleva åtminstone en gång i livet och det skulle vara ett utmärkt tillfälle att testa på det lagom med den förmodade 30-års krisen.

Min lista är inte komplett än, men innehåller hittills följande saker som jag kan komma på såhär på rak arm;

* Hoppa fallskärm (som jag precis nämnde)
* Minst en resa till USA och en till Nya Zeeland
* Få köra en snabb bil på bana
* Åka på safari och se farliga/vilda djur i deras naturliga miljö
* Ta dykcert. och dyka i Röda Havet (snorkla var underbart, men vill ha mer)
* "Simma med" hajar (jag är så rädd att jag nästan svimmar bara av tanken, men nyfiken!)
* Simma med delfiner i havet (missade ju det tyvärr pga vågor i Egypten i somras)
* Ha ägt minst 2 bilar som jag verkligen trånat efter
* Provköra en Lamborghini Diablo eller Gallardo
* Fått prova på att vara ekonomiskt oberoende
* Haft ett eget företag

Social kameleont

Jag tycker det är intressant hur olika relationerna är som man har till olika människor. Vi anpassar oss till de olika situationerna på jobbet, i skolan, med vännerna, familjen. Social kameleont är något som klingar illa i en del öron, men jag vill påstå att det är en begåvning. Att vara anpassningsbar i mina ögon är inte att göra avkall på den egna personligheten, utan att ha förmågan att ta fram de sidor som passar in i miljön för tillfället. Att kunna umgås med många olika typer av människor på samma plan. Jag är inte mig själv mindre bara för att jag håller tillbaka en del av mina sidor som kanske inte skulle uppskattas lika mycket bland mina jobbarkompisar som av mina nära vänner.

Jag är även fascinerad och skulle vilja veta mer om hur folk uppfattar mig i olika sammanhang. Jag vet ju mycket hur jag själv beter mig och reagerar i olika situationer, men det skulle vara intressant att kunna få göra en djupare analys på det. Bara för skojs skull.

Trött på mig själv

Vissa dagar förstår jag mig inte på mitt humör, när jag vaknade igårmorse var jag så elak och aggressiv. Riktigt kände att allt och alla på något sätt bara var dryga. Förvarnade älsklingen att det inte var någon idé att ens tilltala mig för jag skulle inte kunna svara på ett vänligt sätt, även fast jag velat. Jag blir lite arg på mig själv just såna dagar, för det är ju inte någon annans fel att jag är på så dåligt humör. Igår kunde jag inte skylla på pms heller, för det är långtifrån dags för sånt.

Skulle träffa en kompis och kände mig negativ till det också där på morgonen, trots att jag sett framemot det tidigare i veckan. Som tur är blev humöret lite bättre ju längre dagen gick iallafall och vi hade en riktigt trevlig kväll. Gick på filmen Changeling på bio och tog efter det nån cider och bara snackade skit på Skybar. Lagom lugn och trevlig kväll och jag kan verkligen rekommendera den filmen! Visserligen var den hemsk och otäck och man satt stundvis och var riktigt förbannad, men den var mycket gripande. Anledningen till att man blir så upprörd av filmen är mest för att den är baserad på en sann historia.

Jag är på lite bättre humör idag, men riktigt trött och håglös. Har ingen energi och ingen lust till någonting. Mår lite illa också, men jag tror det beror på tröttheten från veckan som gick.

Helg igen!

Ikväll ska vi hem till syrran på lite förskottsfirande av hennes födelsedag i efterskott. Förvirrande va!? Hon fyllde ju år i tisdags, men ska ha sin födelsedagsfest nästa lördag. Dock brukar familjen fira varann just på födelsedagen också, men det blev inte av förrän nu.

Nepp, dags att åka..

Redan fredag imorgon! Den här veckan har verkligen gått jättefort.

Csn strulet är på god väg att lösa sig, loggade in på deras hemsida och såg att min studieförsäkran blivit registrerad hos dem igår. Då är det bara utbetalningen som saknas, men det lär inte dröja alltför länge.

Dagen har inte bjudit på något särskilt spännande, var och handlade på Maxi efter jobbet och konstaterade snabbt att det var en riktigt kass dag och tidpunkt för detta. Ibland kan man inte annat än känna sig nästan sjukligt irriterad på folk! Jag ska nog sluta visa hänsyn och köra samma race som alla andra, då kanske jag slipper bli upprörd över människors beteende. Sen gjorde det ju kanske inte saken bättre att jag hade bråttom också, tålamodet minskar ganska markant när man har en tid att försöka passa och alla verkar göra allt för att vara ivägen. Men vid potatisen fick jag nästan nog, en tant stod där med sin vagn och plockade potatis i en takt som skulle fått en snigel att somna. Det är hyfsat gott om utrymme där, men hon hade sin vagn i vägen och den lilla bit som inte vagnen täckte upp stod hon. Det var ganska demonstrativt som jag knuffade bort hennes vagn en bit, dock glad över att jag inte fick ett anfall där och då.

Jo, det är ju så att jag har kort stubin. Jag är väldigt medveten om det, försöker acceptera att det finns sågspån här i världen men vissa dagar är det svårare än andra. ;)

För jag är ju så perfekt.. hahahaha.. eeeeh.. eller inte..

Hur man stuvar en Golf..

Förkunskaper i Tetris kan vara väldigt passande, alternativt vara en hejare på att lägga pussel. Återigen överskattade vi lilla Golfens kapacitet när vi var på Ikea och precis som tidigare fick vi kompensera detta med vår förmåga att vara kreativa gällande lastandet. Vi köpte lite möbler till sovrummet och inne på lagret tyckte vi att det var självklart att paketen skulle få plats i vår lilla bil som brukar kunna svälja så mycket. Väl ute på parkeringen hade Golfen plötsligt krympt märkbart och tjejen inne på varu-utlämningen såg inte alltför övertygad ut.

Efter några om och men blev summan av det hela nackspärr och lite begränsad sikt, dock fick vi med oss alla fyra kartonger och ingen av oss blev tvungen att ta bussen hem heller. Victory!

Hjulet snurrar, men hamstern är död

Jag har en viss förkärlek till roliga uttryck som betyder att man kanske inte riktigt är med i matchen. Ovanstående är i särklass det bästa uttrycket enligt min mening. Några andra favoriter följer nedan, det är högst välkommet med fler förslag!

Personen har inte...

..alla chips i påsen
..alla flingor i paketet
..alla hästar hemma
..alla bestick i lådan
..alla pommes frites på tallriken
..alla får i hagen

Personen är inte..

..den skarpaste kniven i lådan <--- också en klar favorit
..den blankaste koppen i skåpet

Det lyser, men ingen är hemma
Hissen går inte ända upp

Helt onödigt att blogga om, jag kanske har för mycket fritid... Hahaha. Eller så kan det vara så att det slagit över, jag måste erkänna att jag känner mig mycket lättroad nu när tröttheten slog till. Hade en väldigt bra dag på praktiken iallafall, jag och min vän/handledare hade ju redan bestämt att just idag var den dag vi skulle briljera. Vi kunde inte hitta på något att skylla på när redan måndag, tisdag och fredag är bokade som dagar då man får ha en massa blond moments av olika anledningar. Satt bla med årsavslut på lönerna, skattedeklarationer och kontrolluppgifter hela dagen och vi löste problem efter problem när vi slog ihop våra eminenta kunskaper. Inget kunde stoppa oss och helt plötsligt var dagen redan förbi!

Svårt att hålla tillbaka

Frustrerad, ilsken och riktigt ordentligt aggressiv! Är man ansvarig för en utbildning ska man också se till att saker och ting fungerar, även om något oväntat sker och man blir sjukskriven/tjänstledig eller vad f-n det nu kan vara. Det är helt otroligt hur somliga människor lyckas få (och får behålla) en tjänst som man uppenbarligen inte behärskar. Jag får panik av folk som är så nonchalanta och oorganiserade, hur kan man leva med sig själv? Jag skulle aldrig, aldrig kunna göra så dåligt ifrån mig om jag haft det ansvaret. Det kanske låter som hårda ord, men jag ska tala om att det faktiskt är en väldigt mild formulering av hur jag egentligen känner. Jag har ju inte markerat att min blogg innehåller stötande material, så jag tonar ner det lite, for now. ;)

Det är inte bara jag som är satt på bar backe, har nu fått veta att det är många i klassen som blivit lidande pga det här.

Tack förresten för telefonsamtalet och informationen, även om det inte var så positivt budskap så var det iallafall svar på vad som händer (eller inte händer om man så vill). Nu hoppas jag att vi alla får våra pengar ASAP!

För övrigt har det varit en ovanligt okej tisdag. Jag var inte så trött som jag trodde, jag fattade vad jag höll på med på praktiken (mestadels) och jag tom bidrog med lite av mina kunskaper! Ska för övrigt bli intressant att se om det går att somna ikväll, igår låg jag vaken till efter tolv.

Vart är pengarna från csn?

Sitter här och funderar vad det kan bero på att jag fortfarande inte fått någon utbetalning från csn. Skickade min studieförsäkran till skolan redan innan nyår och den stora frågan är vad som hänt längs vägen. Så här lång tid brukar det inte ta. Mailade vår "handledare" imorse och frågade om hon fått brevet jag skickat, men som vanligt kollar hon väl inte mailen för jag har inte fått något svar. Skulle ju vara bra att veta om pappret ens kommit fram! Jag är dock inte så förvånad, saker och ting sköts ju alltför sällan exemplariskt.

Har gått på någon konstig energi idag som jag egentligen inte besitter vilket oroar mig mer inför morgondagen. Eftersom tröttheten inte slog till fullt ut idag lär den garanterat göra det imorgon och så är det ju tisdag också. Damn it, tisdagar är verkligen pest! Jag förvarnade redan idag att jag inte kommer vara den skarpaste kniven i lådan på arbetsplatsen imorgon. Övertygade att jag får briljera någon annan dag den här veckan, för det misslyckades jag med stundvis idag också när koncentrationen var lite låg framåt eftermiddagen. Jag vet att det är okej att man är lite tappad ibland, men jag blir så arg på mig själv när jag blir förvirrad över något som jag faktiskt tycker att jag redan lärt mig. I min värld är det inte okej.

Imorgon fyller även syster-yster, hela 26 år, sååå gammal redan. Vilket också betyder att jag är RIKTIGT gammal! Usch, ångest AB (och inte bara när man själv fyller längre). Det är bara att lämna in handduken, en fot i graven...

Varför?!

Kunde inte somna igårkväll vilket innebär att jag endast sovit ca 3,5 timme inatt. Helt sjukt trött och även om jag verkligen längtat tillbaka till min praktikplats så kommer det bli en ganska tung dag. Man vill ju vara pigg och alert! Det blir garanterat en koffeintablett till frukost..

Tatuering

Så fort jag fått ett jobb efter skolan ska jag boka tid för tatuering. Efter några års funderande har jag äntligen kommit på vad jag vill tillägga på min rygg. Har ju en tatuering mellan skuldrorna redan, men den ser så futtig och ensam ut där den sitter så jag ska lägga till vingar på ryggen som kommer rama in den. Jag har inte detaljerna helt klara än, vet precis i mitt huvud hur det ska se ut men har inte hittat någon bild på såna vingar än. Jag är lite sugen på att göra fé-vingar, men tror att det kan bli att jag tröttnar på dem, så jag får leta efter de andra som jag ser framför mig istället. Om någon har en eller flera bra siter med bilder på tatueringar är ni mycket välkomna att tipsa! Jag kommer lägga upp en bild på hur det kommer se ut på ett ungefär när jag fått tag på en passande bild.

Kvällen igår blev en lugn historia, vi åkte över till brorsan och hans tjej och lagade lite mat samt spelade Guitar Hero World Tour. Vansinnigt kul!! Jag är helt urkass på trummor och har absolut noll taktkänsla, men ändå lyckades jag ta mig igenom låten B.Y.O.B med System of a Down. Det är en helt skadad låt som byter takt precis hela tiden, så när man tror man har grepp om läget svänger det om och det slutar med att man trummar lite halvhysteriskt på alla färger man ser.

Några foton från Lofsdalen och Hedeviken

Det var vackert att se lite ordentlig vinter i slutet på 2008/början på 2009. Det är ändå en speciell känsla att pulsa runt i snön.

Gnistan är på väg tillbaka!

Idag känner jag mig så gott som återställd och det var på tiden! Vätskebalansen är numera okej i kroppen och vågen visar fortfarande ett resultat på -5 kg efter den här lite annorlunda bantningsmetoden. Jag får väl se det som en extra sporre för att gå ner ytterligare i vikt, men på rätt sätt i fortsättningen. Snart är min träningskompis fit for fight igen och då ska vi ta upp där vi slutade med kick-boxning, promenader och yoga.

Vet inte om jag nämnt det tidigare, men jag har blivit medlem på en sida för fotografer. Där finns allt från riktigt duktiga fotografer till amatörer och man har en chans att få sina bilder bedömda och kommenterade av andra. Otroligt kul tycker jag och förhoppningsvis får man lite konstruktiv kritik som man kan lära sig av. Jag har alltid älskat att fota, ända sen jag fick min första kamera när jag var ca 9-10 år har jag fotat allt från landskap, djur, semestrar och mina nära. Jag tror den sidan är ett sätt att utveckla det intresset djupare och en hjälp till att bli mer kreativ i det fotografiska tänkandet. Hittills har jag inte laddat upp så jättemånga bilder, men det kommer! Om någon vill kika så finns de på www.fotosidan.se och där under "fliken" fotografer kan ni söka på medlemmar (mitt medlemsnamn är c.rosen).

Är jag olycklig?

Läste en kort insändare i dagens VLT där en person skrivit: "Lyckliga människor bloggar aldrig. Det gör mest de som vill få ut sin ångest och ilska."

Ja, vad kan man säga..

Jag vet inte vad den personen läst för bloggar, men jag kan nog inte påstå att jag håller med. Visst, bloggen är ett forum där man lätt kan spy ur sig lite galla för att lätta på trycket men att påstå att man skulle vara olycklig för det? Jag tycker det är komiskt med insändare som mest verkar skrivas för att provocera, kände att jag ville ta upp den här som en av dem. Det finns ju alltid människor som tar åt sig och blir djupt irriterade, själv tyckte jag det var en rolig grej att blogga om (för att låta bli mina hatiska och ångestfyllda känslor mot magsjukan ett litet tag). ;)

För övrigt läser jag ofta insändarsidorna i VLT i rent nöjessyfte, det är hysteriskt kul att se de hetsiga debatterna om de allra löjligaste sakerna. Bäst är nästan när någon skriver en tydligt ironisk insändare och folk går i taket för de har inte förstått innebörden, eller att det var skrivet bara för att provocera fram en massa ilskna svar. Sen finns ju de insändarna från några välkända pensionärer som -med för mycket fritid- är stammisar på insändarsidan, ofta med samma saker de gnällt över i flera års tid. Underhållningsvärdet är riktigt stort!

Svag

Den här magsjukan börjar gå mig på nerverna och är för övrigt en långdragen historia verkar det som. Idag -onsdag- mår jag fortfarande dåligt och min kära sambo likaså, det vill bara inte ge med sig. Jag är glad sålänge jag inte kräks, men måste ändå få klaga över illamåendet och den ilskna magen. Vågar knappt äta något för då lever det om direkt, är iofs inte särskilt hungrig eller sugen på det heller. Fruktsoppa är min nya vän, synd att den innehåller så mycket socker bara.

Har hemsk ångest över all tid jag missar från min praktik nu, det ser ju riktigt illa ut att jag varit borta så mycket, både för arbetsplatsen och sedan när skolan får närvarorapporten. Jag kan inte hjälpa att undra hur man kan ha sån otur!? Jag blir ju aldrig sjuk och med aldrig menar jag att jag max är sjuk ett par dagar på ett år, under ett tillfälle.

Immunförsvaret din klena j***l, hur kan du svika mig på det här sättet??

Mindre bittra inlägg kommer nog så småningom, men just nu vill jag bara klaga och älta det här.

Almost alive

Magsjuka verkar vara en effektiv, men otroligt plågsam bantningsmetod. Under de här dagarna har jag tappat 5 kilo, bara genom att må dåligt. Nu vet jag ju att en del av det är vätska, men dock inte allt. Har inte ätit stadig mat sen i fredagskväll, som för övrigt är den kvällen som är orsaken till magsjukan. Kan heller inte säga att jag är direkt sugen på mat, ska snart försöka orka iväg till Coop och köpa lite fruktsoppa. Det värsta är iallafall över, men illamåendet hänger envist kvar över mig.

Ja, nyårsafton då?! Det hela utspelade sig på följande sätt;

Vid lunchtid på nyårsafton hade våra planer ännu inte fortskridit särskilt långt, men oavsett vart vi tänkt fira så behövdes det ju inhandlas mat så vi for iväg till trängseln och hysterin på Maxi Hälla. Väl inne i affären, när vi plockat ihop det vi tyckte oss behöva som oxfilé, bearnaisesås, potatis och tillbehör till potatisgratäng, lite grekisktolivbröd mm så ringde min mobil. Carro och David hade precis beslutat att de skulle åka upp till Lofsdalen istället för att sitta hemma och uggla och undrade om vi ville släppa alla våra planer och följa med. Klockan var då ca 13.30 och beslutet blev med ens svårt. I och med att det är en resa på ca 43 mil och att ingenting var packat i förväg skulle det betyda att vi kom upp dit sent på kvällen, kanske tom så vi missade tolvslaget. Ett sånt erbjudande är ganska svårt att motstå ändå och vi började ringa runt och kolla om vi kunde få tag på djurvakter, ledigt på klämdagen på fredagen och att det var okej att vi spolade alla andra eventuella planer vi tidigare gjort upp.

Sagt och gjort.. Men där stod vi inne på Maxi och undrade hur vi skulle göra med maten, den skulle ju uppenbarligen inte hinnas med att lagas under den kvällen. Stugan vi skulle till visste vi hade lite begränsningar gällande kök, men oxfilén och hela kitet fick följa med ändå.

Nu var det bara hem och stresspacka som galningar, vart hade vi gjort av alla underställ, skidjackor och varma kläder!? Tanken var att vi skulle vara snabba med vår packning så vi kunde hjälpa dem att packa skotrar, hund och ungar för att så småningom komma iväg i hyfsad tid. Allt tar längre tid än man trott, men vid 18-tiden var vi äntligen på väg! Jag tror garanterat att vi var några av få som sett fyrverkerier på så många olika orter under en nyårsafton.

Tolvslaget firade vi på Statoil i Sveg, tankandes bilar och skotrar.. Ett lite annorlunda firande mot vad man är van vid! Efter att sedan åkt förbi Hedensvik och hämtat upp en till skoter kom vi fram till stugan vid 3-tiden på natten. Vår härliga nyårsmiddag var en läskigt äcklig rostbiff/potatissallad baguette från en tidigare Statoil-mack och till det Trocadero. På något sätt känns det nästan lustigt att vi faktiskt ansträngde oss med att köpa fin champagne i år för att skåla i, men den var nerpackad djupt i någon väska.

När man trodde att resan inte kunde bli mer knäpp insåg vi att vi hade lyckats få en av barnens leksaker inne i vår bil. En Teletubbiesboll som låter och den går INTE att stänga av! I ett halvt hysteriskt försök att få tyst på den irriterande saken klämde vi fast den i sidan på bildörren, men eftersom den aktiveras av rörelse lät den ändå i varje kurva och varje litet gupp, "yeeeeey", "boooing" osv. Ett desperat skratt spred sig i bilen och vi var tillslut tvungna att ge vika för bollens makt. När vi var framme i Lofsdalen hade det gått så långt att den till och med blivit vår maskot.

Väl i Lofsdalen var allting toppen, på nyårsdagen var vi ut och åkte med snöskotrarna, precis som jag då skrev lite kort från Davids lilla mini-PC. Dessvärre blev jag ju sjuk under natten till lördagen, så medan de andra var ute och åkte hela den dagen fick jag ligga inne och kräkas. Jag ÄR bitter! Tanken var sen att vi skulle ut och åka en sväng även på söndagen innan vi åkte hem, men när vi vaknade på morgonen var det över 30 minusgrader ute, vilket resulterade i att ingen av bilarna startade. Dessutom hade vattnet slutat fungera (läs:fryst) i stugan och halva gänget hade åkt på den magsjuka som började hos mig. Efter ett par timmar och med en del hjälp fick vi igång både vatten och bilar, men då var det hemfärd som var härnäst.

Men för att sammanfatta det hela så måste jag ändå, bortsett från magsjukan, säga att det var helt underbart! Nyårsmiddagen lagade vi på nyårsdagen och även om det var lite bökigt så fick vi till både potatisgratäng och allt därtill.

Magsjuka.. blää

Nyss hemkommen och magsjuk så ända in i h....

Den här helgen slutade ju inte som jag velat.

Till fjälls!

Sitter i en liten mysig stuga i Lofsdalen och bloggar nu, nyårsfirandet fick återspegla hur hela 2008 sett ut. Spontant och impulsivt!

Jag återkommer med hela berättelsen om hur vi hamnade här, kommer hem igen på söndag. Fram tills dess blir det att köra snöskoter så det står härliga till, jag har redan grym träningsvärk.

Såg döden i vitögat igår när jag åkte med David på hans sinnesjuka skoter, när vi var uppe i 240 km/h kände jag hur mina armar inte längre orkade hålla runt honom och jag började glida bakåt. Tur var att han märkte hur mina händer gled isär, annars hade det nog inte blivit ett så gott nytt år. Jag älskar fart, men ska jag någonsin sätta mig på hans skoter igen, ska jag spännas fast med spännband!!

Det börjar bli dags att åka ut igen, så jag avslutar här sålänge..