.. skulle jag ha den energin som jag känner att jag vill ha. Jag undrar om det är bristen på sammanhängande semester under de senaste 7 åren som är en av faktorerna till detta. Mycket stress är garanterat en annan faktor.
Jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till, vet att en vän mår mycket dåligt nu och jag vill ingenting hellre än orka finnas där för henne. Men jag har inte kraften att stödja en annan person just nu, inte när jag själv precis klarar av vardagen med en hårsmån. Hur balanserar man en sån situation? Jag vill inte vara en dålig vän, men jag vet inte hur jag ska kunna klara av att ge så mycket av mig själv just för tillfället. Är det egoistiskt? Gör det mig till en dålig vän? Betyder det att jag inte bryr mig?
Jag hoppas och önskar att svaret på de frågorna är "nej", men det är svårt. På något sätt måste jag ju ändå vara egoistisk och försöka klara av mitt just nu, men jag vill ju absolut inte att hon ska känna sig bortglömd eller att hon står utan stöd. Hade jag fått bestämma så hade jag haft energin till att finnas där dag och natt.
Mår mycket dåligt över det här... Hur talar man om att man inte kan vara en stöttepelare när en person som står nära har det så svårt? Är jag en dålig människa?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar