Dop

I takt med att lilla babyskrutt växer och blir mer självständig i sitt lekande kan jag plötsligt börja fundera lite smått på nya eller nyfunna hobbies. Packade bland annat upp symaskinen som min mamma gett mig för över 8 år sen (och som aldrig packats upp från kartongen tidigare). Jag har inte sytt på maskin sen högstadiet i skolan så jag hade en liten känsla av Bambi på hal is men lyckades sy både en mössa och en dregglis till mitt lilla hjärtegull. Dock är den symaskinen av billigaste laget och klarar inte riktigt det jag vill att den ska klara. Eftersom jag snart fyller år och kände att det här med att sy var riktigt roligt, önskade jag mig därmed en bättre symaskin. S som är världens bästa lät mig beställa den jag kikat ut och idag var jag och hämtade paketet. Jag har även beställt hem lite mängder av tyg! Haha! Det är kul att skapa och jag ser framemot att få sy massvis med plagg till babyskrutt, inklusive hennes dopklänning.

På tal om dop. Vi är i startgroparna av planeringen av Sveas dop och vi har även lyckats boka ett datum trots att tydligen hela Västerås inte gör annat än döper sina ungar just den här hösten. Helt galet att det bara fanns EN enda tid som kunde bokas innan jul. Babyboom minsann!!
Det här med dop är inte min grej. Jag är inte troende på nåt sätt och jag tycker mångt och mycket av det som sägs i dopgudstjänsten är rent provocerande. Nåt om att befria barnet från mörkrets makt. Sen när skulle ett oskyldigt litet barn vara ondskefullt?! Men men.. S vill gärna att Svea ska döpas även om inte han heller är troende (inte döpt själv ens för den delen), men för traditions skull. Jag kan bortse från vad som sägs i gudstjänsten, egentligen borde jag väl inte bli provocerad heller med tanke på att det endast är ord (tomma ord) i mina öron. Länge tyckte jag vi skulle vänta så hon själv får välja om hon ska döpas eller inte, såsom jag fick göra. Men så kom jag på att man kände sig lite utsatt, eller kanske inte utsatt direkt men att det var lite jobbigt att behöva döpas när man var 13-14 för att få konfirmera sig med sina vänner. När bästa vännerna bestämt sig för att konfirmera sig ville man ju också göra det, som en gemensamhetsgrej. Dock har ju aldrig Gud på nåt sätt varit en central roll i det hela för min del. Folk får jättegärna tro om de vill, inte mig emot, men jag tror inte och ingen kan övertyga mig till att börja göra det heller.

Däremot ser jag framemot att få sy en egen dopklänning till henne och att få experimentera och baka fina tårtor samt beställa vackra inbjudningskort. Pysslandet och förberedelserna gör det intressantare för min del, även firandet av hennes födelse till vår jord (även om den hade kunnat göra utan kyrka för min del). Det kommer bli jättemysigt i alla fall!