Jag överlevde första arbetsdagen. Inte den längsta arbetsdagen dock, halvtid går nästan löjligt fort. Det känns som att det var ett bra val i alla fall att börja med en mjukstart, speciellt eftersom jag knappt jobbat en endaste 8-timmars dag sen flera år tillbaka. Alltid blev det nån halvtimme, timme extra. Varje dag. Kan tänka mig att det snabbt kommer bli så igen så jag ska försöka ta det lugnt och bara gilla läget de här första två veckorna.
Det kändes skönt att komma hem till en glad liten babyskrutt!! Hon har börjat göra ett slags överdrivet leende och missbrukar det totalt, man kan inte annat än skratta och le när man ser henne köra sitt race. Fick skratta ordentligt när hon åt sin lunch också för hon envisades med att bita tag i skeden när S matade henne så hon satt med den fast i munnen, pekandes rakt upp över näsan. Haha.
Som jag sa till de på jobbet så kommer de kännas konstigt nu i flera veckor kan jag tro. Man är ju liksom van vid att ha med barn, vagn och en redig packning. Van vid att vi mer eller mindre varit ett istället för två i över ett år. Kanske pallnitar jag på 56:an med hjärtat i halsgropen för att jag plötsligt tror att jag glömt Svea nånstans! Det kändes mäkta underligt att gå upp ensam på morgonen och göra mig i ordning utan någon som försöker ta min mobil/sminkborstar/spegel/sminkväska/annat man inte får röra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar