Vet att jag nämnde det där tidigare med att få whiplashskador av känslornas berg-o-dalbana. Här svänger det rejält! Jag är ordentligt förvirrad, lite skraj och vågar inte riktigt tänka så mycket. Varför ska allt bli så komplicerat så fort man blandar in det motsatta könet i sitt liv?!
Vet vad han har sagt.. det ligger i mitt bakhuvud, men jag får inte ihop det med hur han beter sig.. vågar inte fråga rakt ut eftersom jag lever i min lilla happy bubble efter helgen som var. Ett nytt sätt att köra med denial skulle jag tro, men det lockar mer än att må sådär riktigt dåligt.. Frågan är ju bara om/när den slutliga smällen kommer, hur jag kommer kunna tackla det då efter att totalt ha sopat allt under mattan?!? Vågar inte hoppas på att det hela löser sig som jag vill att det ska göra, förhoppningar är farliga eftersom de ofta slutar i besvikelse. Då är det bättre att bara stänga av helt och go with the flow, det som händer det händer och jag kan inte göra så mycket annat än vara mig själv och förlita mig på min förmåga att reparera mitt brustna hjärta om det nu kommer till att bli så.
Återkommer med helgens bravader, hade ju min 30-års fest i lördags och den var verkligen toppen!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar