Gravid

Det känns verkligen helt sjukt att lämna in en ledighetsansökan på jobbet för föräldraledighet och att börja planera när jag ska gå hem/hur länge jag ska vara hemma osv. Underligt kanske är mer rätt ord visserligen. Det råder ju ingen tvekan i mitt sinne att jag har en liten parvel som växer där i min mage men samtidigt känns det så overkligt! 

Känns som att jag har varit (åtminstone låtit) lite för negativ på sistone. Det blir lätt att vardagen handlar om alla diverse smärtor som uppkommer, svårigheten att ta sig fram och röra sig, sömnbristen mm mm. Vill väl mest bara påpeka att det inte alls är så negativt som det låter. Klart det är riktigt kämpigt när kroppen smärtar men att vara gravid är bland det bästa som har hänt mig! Känslan när lilla tösabiten rumlar runt där i magen medan man ligger i soffan framför tv:n är oslagbar på många sätt. Helt sjukt att det bor en liten människa där i min mage!! För första gången i mitt liv älskar jag min stora och runda mage istället för att förakta den, den innehåller ju vår alldeles egna skatt. 

Fick förresten reda på att jag har ett submuköst myom (en muskelknut) i min livmoder när vi var på tillväxtkontrollen i Linköping. Det var inte alltför stort men enligt läkaren kunde det ändå ha inverkan på förmågan att bli gravid. Det skulle alltså kunna vara en anledning till varför det tog oss 1,5 år att bli gravida. Det kan även ha inverkan på framtida planerade graviditeter. Det känns bra att vi bokade in det där ultraljudet hos en riktig specialist, nog för att det var för lilla plutten i magens skull, ville ju veta att hon var frisk osv men jättebra att få reda på det här också. Myomet kommer tydligen att växa under graviditeten men sedan bli mindre igen, kan ju dock vara bra att ha koll på, speciellt om vi får svårigheter om/när vi vill skaffa ett syskon till vår första sötnos.