Mina två underbara älsklingar! Utan er vore jag inget och med er vid min sida kan vi nog övervinna allt! Smärtan jag har från inflammationen gör att jag inte kan fokusera på nånting alls just, inte ens på hur jag mår och känner för det som händer. Har en tid hos kvinnokliniken på måndag, när jag bokade den var det för att verkligen kolla att det inte finns nåt foster i livmodern. Nu vet jag redan med säkerhet att det är ett missfall, så mycket blod som kommit under gårdagen och dagen idag är det en omöjlighet att nåt levande finns kvar.
Jag får reda ut tankarna sen när inflammationen lagt sig, klappar nog ihop om jag börjar fundera medan jag kämpar med smärtorna from hell. Citodon biter inte alls men har i alla fall hjälpt mig att kunna sova på natten. Känner mig konstant illamående av både den starka antibiotikan och citodonen. Körtel som är vansinnigt inflammerad sitter på ett väldigt taskigt ställe, kan inte ens ligga ner utan att det gör ont. Vet inte vad jag gjort för ont för att förtjäna detta, antingen eller hade ju räckt mer än väl. Varför både missfall och inflammation?! Känner mig väldigt liten och ynklig nu må jag säga...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar