Ridå

Som en eller flera kanske uppmärksammat i mitt förra inlägg så var givetvis vår fina julklapp ett syskon till Svea. Jag är idag i v.9+6 och hade tänkt att gå ut med nyheten så fort v.12 passerat. En handfull med personer i min närhet vet redan om det. Nu är det bara så att det som inte får hända är på väg att hända. Jag har haft lite småblödningar och ville kolla upp det samt en infektion som dykt upp på ett jobbigt ställe. Var in till akuten en sväng igårkväll eftersom blödningarna blev värre under eftermiddagen igår. Jag trodde att jag hade förberett mig innan men det kom bara som en kall chock när läkaren berättade att han inte kunde se nåt foster. Han försökte lugna mig att man ibland räknat fel på sista mensen och att det då är mindre gånget än man trott. Tyvärr är det ju inte så, jag har ju redan testat positivt på graviditetstest för över en månad sen och det betyder ledsamt nog att det är missfall på gång.

Att det känns tungt är ju bara förnamnet, vi hade ju allt annat än lätt att bli gravida första gången och det kändes så fantastiskt att vi kunde bli det så snabbt igen. Lyckan var total men blev väldigt kortvarig.