Man ska verkligen inte ropa hej. Ersättning var bara för mycket för Sveas lilla mage och nu är vi efter senaste mega-kräkorna under kvällen tillbaka på ruta 1 igen. Stackars, stackars lilla barn! Hopplösheten är ett faktum, ska ringa BVC imorgon och fråga om råd hur vi ska gå tillväga. Hon rasar ju i vikt och eftersom hon inte var särskilt stor eller rund från början så börjar det bli ganska kritiskt! Egentligen vet jag nog att varken BVC eller 1177 har nåt vettigt att komma med, man verkar stå ensam på denna jord när det handlar om bebisproblem eller sjukdomar. Inte lätt att vara kontrollfreak och mamma samtidigt, det är en dans som inte fungerar på något sätt alls!
I det här läget bannar jag mig själv gång på gång, varför spritade jag inte leksakerna på öppna förskolan innan Svea fick leka med dem?! Visst, jag kanske verkar vara hysterisk och överbeskyddande om jag gör det men jag kan fan ta den smällen bara mitt lilla pyre får vara frisk! Vet att man inte kan skydda dem från allt men såna enkla medel kan ändå räcka god väg. Vi kan ju inte låsa in oss och sluta träffa omvärlden så fort det blir vinter!
Jag vet inte vad vi har gjort för att reta upp Murphy såpass mycket...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar