Dop och magsjuka

Sveas dop blev en väldigt vacker tillställning och jag tänker tillbaka på den med värme i hjärtat! Så glad över alla som kom och ville dela dagen med oss och så glad att jag lyckades knyta ihop säcken och fixa klart klänningen, mat och fika (även till diverse allergiker, både mjölkfritt och glutenfritt stod på schemat). Prästen var toppen och jag blev av någon anledning alldeles gråtmild till och från. Haha. Till viss del får jag skylla på min mellanstadielärare som var bjuden till dopet och satt där och grät under hela ceremonin. Haha, hon är bara för fin! Helt fantastiskt faktiskt att de flesta från vår klass i mellanstadiet fortfarande har kontakt med henne, men hon är verkligen speciell. Vi var hennes alldeles första klass efter att hon gått ut skolan och vi alla grät på skolavslutningen i 6:an när vi var tvungna att skiljas från henne. Men nu kommer jag lite på sidospår från vad jag tänkt skriva om märker jag. Haha.

Ja, nu var det ju såhär också:

Onsdagen, alltså tre dagar innan dopet var jag och lilla babyskrutt på öppna förskolan på ett föräldragruppsmöte. Utan att veta det där och då blev vi och flera av de andra smittade av magsjuka. På fredagsmorgonen kräktes Svea och både jag och S svalde hårt och tittade på varann. Vi diskuterade och analyserade vad det kan ha berott på och beslöt oss för att vänta helt enkelt. Nu var det såpass illa att jag inte hade förberett varken smörgåstårtor eller fika i förväg för jag ville att allt skulle vara pinfärskt på lördagen, dvs allt skulle förberedas under fredagen! S tog ledigt från jobbet för att vara lekdejt med lilla räkan och jag hade tänkt slita i köket från morgon till kväll. Dagen gick, babyskrutt mådde hur bra som helst. Hon lekte, härjade och åt på som vanligt. Jag beslöt mig för att baka kanelbullarna, jag tänkte att i värsta fall skulle de frysas in om vi skulle bli tvungna att ställa in dopet. Sagt och gjort, minst 10 par vinylhandskar gick åt samt en hel massa tvål, vatten och handsprit. Jag ville ju inte äventyra någon smitta om det nu var så att det var magsjuka. Sent på eftermiddagen var Svea fortfarande frisk och kry så jag påbörjade projekt tårtor och åka till lokal för att duka upp och göra fint. Ville inte ta med S och Svea så jag bad grannen om hjälp. Vår bästa granne, vår räddare i nöden!! De är helt fantastiska! Jag vet att jag har tjatat om det förut men de är verkligen bara helt fantastiska! Mari ställde in att gå på en pjäs för att hjälpa mig och kom hem på stört för att åka till lokalen. Lagom tills hon kom hem var jag klar med tårtorna så vi kunde ta med dem till kylarna på plats direkt. Vi pyntade och fixade, vilket tog längre tid än jag trott! Kanske för att vi dukade upp 50 platser med vikta servetter, dekorationer hängandes på varje servett osv. Haha. Kom hem och satte igång med smörgåstårtorna närmare 22-tiden! Vi blev klara med dem strax innan 00.00 och åkte till lokalen ytterligare en gång, för att lämna smörgåstårtorna och för att göra klart det sista med dekorationerna. Hemma 00.30 och lyckades somna kl 1.00. Klockan 2.30 började Svea skrika och sen kom det en kräka. Började ana oråd, hon brukar ju inte kräkas och det där var andra gången nu. På morgonen mådde hon hur bra som helst igen och kanske hade lite mindre aptit men visade inte minsta tillstymmelse att må dåligt. Vi tog beslutet att genomföra dopet, men åtminstone förvarna alla att hålla lagom avstånd till oss. Just in case.

Dopet var som sagt fantastiskt fint, festen efteråt var detsamma. Även om man alltid känner sig nästan mest stressad när man är värd/värdinna så passade jag ändå på att njuta över att vi fick till det och att vi var omringade av så mycket fina människor. Svea var på topp hela dagen och hela kvällen. Men så kom natten.

All hell broke loose!! Svea kaskadkräktes hela natten och samtidigt som hon började så började även S. Jag satt mest hela natten och höll om henne, torkade kräkor, bytte kläder osv. Jag mådde fortfarande bra utan några tecken på sjukdom och kände mig länge glad över det. Tills kl 17.30 på söndagkvällen. Där vände det tvärt och jag blev akut magsjuk jag med. Tack och lov hade S fått vila precis hela dagen så han lagom var hyggligt människa igen och kunde ta hand om Svea. 

Dopet var underbart, eftersmaken har dock varit väldigt bitter med många insjuknade av våra gäster.