Permission

Det går inte att beskriva hur underbart det är att få komma hem efter en hel drös av dagar på sjukhuset. Vi fick permission idag vid lunchtid och jag håller verkligen tummar och tår att lilla älsklingen ska må bra nog att vara hemma och fortsätta kurera sig. Tyvärr är hon inte jättemycket bättre i andningen men febern har äntligen släppt och hon verkar inte ha lika ont i halsen längre. Lite mindre slem efter alla koksaltsinhalationer också men det rosslar ordentligt ändå till och från. Väsandet/pipandet sitter fortfarande i och hon andas fortfarande lite väl fort och forcerat, dock en förbättring från tidigare dagar.

Jag är så otroligt stolt över lilla babyskrutt! Sjuk och jävlig med problem att andas, inlagd på sjukhus i en helt främmande och okänd miljö med massvis av okända människor som ska peta på en eller tvinga en andas i en läskig mask, mat genom sond, alla rutiner vi byggt upp totalt raserade och konstant bli väckt medan man sover. Svea har trots allt det varit världens gladaste och charmigaste bebis! Hon har njutit av uppmärksamheten och varit extremt frikostig med sina leenden. Charmat allt från läkare, sjuksköterskor, barnskötare till städpersonalen. Hon har inte visat minsta tecken på oro över allt främmande utan busat på de stunder hon haft lite ork och agerat socialt med allt och alla. Inhalationerna var väldigt obekväma och läskiga men hon gjorde inte ens motstånd! Skrek lite och visade att hon inte gillade det genom att sparka lite med benen men så fort masken tagits bort var hon en liten solstråle igen, villig att le och busa med sköterskan som precis utsatt henne för det hemska. Vår duktiga, duktiga lilla tjej!!!

Behöver nog knappast nämna att vi kommer vara extremt petiga med vilka vi väljer att umgås med under vinterhalvåret. Lilla räkan ska inte behöva gå igenom det här igen! Det har ju inte varit nån picknick för oss föräldrar heller, jag har inte sovit mer än 3-4 timmar varje natt sen en vecka tillbaka och då pratar vi inte 3-4 timmar i sträck. Så klart blir ju allt med mat, inhalationer och hennes eget sömnmönster osynkat så jag har inte haft möjlighet att ens vila om dagarna. Alltid är det nån sköterska som behöver komma in i rummet för att behandla, alternativt städerskan eller doktorn går rond. Natten till idag var nog den natten jag fick sova allra mest, såhär såg det ut (kan tom ha missat nån kontrollrunda i tidsschemat):
20.30 inhalation
20.45 matning
21.00 inhalation
21.30 inhalation
21.45 kontroll av syresättning, andningsfrekvens
22.30 inhalation
22.40 lyckas jag äntligen få en adrenalin-hypad bebis att slockna
23.15 lyckas jag själv äntligen somna
00.00 inhalation
01.00 matning
5.45 inhalation, kontroll
5.50 matning
6.15 lyckas få busig bebis att sova igen
8.35 inhalation, kontroll
8.45 matning

Det är inte underligt att man är trött! Den här natten synkade det bra med Sveas sömn åtminstone, tog bara 5-10 min att få henne somna om efter varje behandling. Ser framemot att få sova i min egen säng i natt med Svea tryggt bredvid i sin egen säng istället för att dela en 80 cm bred säng på sjukhuset.