tisdag 25 november 2008

It´s not the fall that hurts..

.. it´s when you hit the ground.

Jag vet inte om jag fortfarande faller eller om jag landat på botten. Jag börjar se ett mönster som återkommer år efter år vid den här tiden. Vi närmar oss julen och de magiska dagarna då vi umgås med nära och kära. Då vi firar högtiden med allt mys som det innebär. De flesta längtar till denna ljuvliga tid men för mig är det bara ren och skär ångest och det blir nästan bara värre år efter år.

Jag längtar efter en jul då det inte kommer vara en massa pusslande hit och dit om vart man ska vara, en jul då jag avslappnad och med ro kan fira på det sätt jag mår bäst av. Jag är så sönderstressad nu redan en månad innan, ångesten biter sig fast ända in i den djupaste cell i min kropp. Är mitt välbefinnande och mina känslor värda mindre än en massa principer?

Hamnade i en mycket obehaglig situation nyligen, tänker inte gå in närmare på det. Men jag uppskattar inte att bli inträngd i ett hörn och utsatt för ett bakhåll, speciellt inte när jag befinner mig på ett ställe där jag inte känner mig trygg redan från början.

Inga kommentarer: