Det finns inget stopp på mitt dåliga morgonhumör, att säga att jag hatar mornar är ett mycket milt uttryck. Vet att jag skrivit det förut, men jag kände att efter mitt lilla anfall igårmorse behövs det tas upp igen. Jag kan ofta hålla tillbaka på hur jag känner eller mår, kan kontrollera hurpass jag lever ut mina känslor men det är nog förutsatt att jag är ordentligt vaken. Allt jag känner när jag går upp på morgonen är ren och skär aggressivitet och den går inte att dölja! Sen kanske man kan tycka att sambon borde veta det efter 6 år tillsammans, så han skulle ju kunna tona ner lite just på mornarna, precis lika mycket som jag kan försöka anstränga mig att inte fräsa vid tilltal. Men den gyllene medelvägen har vi inte nått än.
Jag har en viss förhoppning om att min tolerans på mornar kommer ändras, förstår inte annars hur jag ska kunna hantera framtida barn vid den här tiden på dygnet.
För att göra gårddagens morgon ännu lite sämre lyckades jag ju givetvis glömma min väska hemma när jag gick till "arbetet". Kom på det när jag var halvvägs och fick lov att vända då min astmamedicin givetvis låg i väskan. Damn it! Tur var väl att jag var ensam för mig själv just då, så det inte skulle gå ut över någon annan stackare. I såna lägen är man iallafall tacksam att man bor nära, jag tappade bara runt 7 min totalt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar