I bilen på väg till skolan imorse kände jag mig riktigt likgiltig inför tentan, jag hade liksom gett upp helt. Började ställa in mig på att jag får bita i det sura äpplet och göra min först omtenta någonsin. Humöret blev ganska mycket bättre när jag fick tentan i handen för även om den inte var helt lätt kändes det ändå som att man skulle lyckas med litegrann av den iallafall. Efter jag lämnat in tentan kom ångesten genast tillbaka, tänk om jag missuppfattat alltihop!
Genomgången på tentan var frivillig, men det kändes skönt att vara med för att få lite svar och även en möjlighet till förklaring på sånt man inte riktigt förstått. Jag gjorde en liten överslagsräkning och vet med säkerhet att jag åtminstone har godkänt, SKÖNT! Nu kan jag pusta ut ordentligt och faktiskt känna mig lite stolt att det gick vägen. Är tyvärr lite besviken över några småfel som jag antingen missförstått eller bara råkat missa. Får man lite vill man ju genast ha mer, eller hur!? Så fort jag insett att jag klarat godkänt med råge började förhoppningarna att poängen skulle räcka till ett VG, men mina helt onödiga och klantiga småmissar blandat med det jag gjort helt fel kommer sätta punkt vid G.
Efter tentagenomgången träffades vi några i klassen och hade en liten avslutning. Riktigt trevligt!! Lite tråkigt bara att uppslutningen var såpass dålig, vi hittar ju sällan på saker tillsammans så det hade varit ett perfekt tillfälle idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar