Ibland undrar jag vart min gräns är för hur mycket tjafs jag klarar av, den känns passerad med råge men samtidigt finns en viss vilja att ställa allt tillrätta igen. Jag är bara så trött och likgiltig, jag orkar verkligen inte bry mig längre! För om jag låter det här vara nu, vad säger att det inte blir såhär igen och igen och igen?! Det har det ju redan varit i omgångar och det finns ingen mer kraft kvar i mig att fortsätta kämpa. Någonstans tar viljan och orken slut, så är det bara..
Besviken och arg är två nyckelord just nu.
Jag får återkomma till helgens bravader imorgon om/när jag är på bättre humör..
1 kommentar:
Hoppas det känns bättre snart och att du blir frisk nångång!
Skicka en kommentar