Idag hände nåt som bara inte får hända.. Nåt som man inte vill vara med om och alltid hoppats att man skulle skonas ifrån. Jag var med om en bilolycka...
Hold your horses! Det var inte så dramatiskt.. Jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen, men man är inte så kaxig efter närkontakt med en lastbil.
Trots chocken gick mitt första telefonsamtal till barnmorskan där jag hade en tid jag skulle passat. Kan tänka mig att de blivit lika chockade för det är nog inte varje dag någon ringer och talar om att man precis smällt och inte kan komma pga det.. Jag kan nog inte påstå att mitt huvud var helt klart och känner mig fortfarande ganska förstörd trots att det här skedde på förmiddagen.
Vad gör man i en sån situation liksom!? Tankarna for runt och jag försökte få tag på nån som kunde hjälpa mig med vad som behövde ordnas. Lastbilschauffören var lugn men också väldigt tyst, undrar om han inte någonstans förstod att trots det oklara läget var han den som var ansvarig för det som hände. Jag kilades fast mellan lastbilen och sidan på en rondell och drogs med flera meter innan han märkte att något gjorde att lastbilen inte riktigt ville köra framåt. Med gråten i vartannat andetag började jag i ren panik försöka få tag på nån som kunde hjälpa mig få bort bilen. Styrningen hade tagit stryk så bilen gick inte att köra, förutom det har bakrutan smällt och det är en del bucklor i plåten.
Jag tror jag skrämde slag på halva bekantskapskretsen för i chocktillståndet jag befann mig tänkte jag inte så långt att förklara att jag var okej.. Utan i telefonsamtal och sms fokuserade jag på frågan om någon kunde hjälpa mig att få undan min bil. Hjälpen kom tillslut och min syster var snabbt på plats så jag inte skulle behöva stå där själv tills jag hade löst det.. Tänkte aldrig så långt som att ringa efter nån som kunde hålla mig sällskap, det enda jag hade i huvudet var hur jag skulle få med mig min älskade Ove.
Som det verkar har bilen ändå klarat sig hyfsat bra. Ny bakruta behövs, styrled och styrstag på höger sida måste bytas och plåten måste bucklas ut och så småningom lackas.. Förhoppningsvis är det inte mer...
Några bilder på min stackars älskling;
Hold your horses! Det var inte så dramatiskt.. Jag klarade mig undan med blotta förskräckelsen, men man är inte så kaxig efter närkontakt med en lastbil.
Trots chocken gick mitt första telefonsamtal till barnmorskan där jag hade en tid jag skulle passat. Kan tänka mig att de blivit lika chockade för det är nog inte varje dag någon ringer och talar om att man precis smällt och inte kan komma pga det.. Jag kan nog inte påstå att mitt huvud var helt klart och känner mig fortfarande ganska förstörd trots att det här skedde på förmiddagen.
Vad gör man i en sån situation liksom!? Tankarna for runt och jag försökte få tag på nån som kunde hjälpa mig med vad som behövde ordnas. Lastbilschauffören var lugn men också väldigt tyst, undrar om han inte någonstans förstod att trots det oklara läget var han den som var ansvarig för det som hände. Jag kilades fast mellan lastbilen och sidan på en rondell och drogs med flera meter innan han märkte att något gjorde att lastbilen inte riktigt ville köra framåt. Med gråten i vartannat andetag började jag i ren panik försöka få tag på nån som kunde hjälpa mig få bort bilen. Styrningen hade tagit stryk så bilen gick inte att köra, förutom det har bakrutan smällt och det är en del bucklor i plåten.
Jag tror jag skrämde slag på halva bekantskapskretsen för i chocktillståndet jag befann mig tänkte jag inte så långt att förklara att jag var okej.. Utan i telefonsamtal och sms fokuserade jag på frågan om någon kunde hjälpa mig att få undan min bil. Hjälpen kom tillslut och min syster var snabbt på plats så jag inte skulle behöva stå där själv tills jag hade löst det.. Tänkte aldrig så långt som att ringa efter nån som kunde hålla mig sällskap, det enda jag hade i huvudet var hur jag skulle få med mig min älskade Ove.
Som det verkar har bilen ändå klarat sig hyfsat bra. Ny bakruta behövs, styrled och styrstag på höger sida måste bytas och plåten måste bucklas ut och så småningom lackas.. Förhoppningsvis är det inte mer...
Några bilder på min stackars älskling;
Styrstaget (stången på bilden) ska egentligen vara rak..
Bucklor i plåten blev det en hel del...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar