Söndagsångest

Orkar inte tänka.. orkar inte känna..

Jag förstår inte mig själv för tillfället om jag ska vara ärlig. Jag vill inte ha honom, det var längesen jag ville det. Mitt beslut om att separera (innan jag visste vad han gjort..) är något som jag står fast vid, men likförbannat så är det bara så otroligt jobbigt. Är det för att jag är mänsklig? Eller tänker jag för mycket bara helt enkelt?

Kommer inte sakna honom, är inte ledsen över att det tog slut.. Men den här känslan efter att ha blivit bedragen av en person jag länge litat på är hemsk! Jag vill inte ens lägga energi på att vara upprörd över det, men likförbannat så är jag det. Varför?!?!

Eller är det så att all skit börjar komma ikapp mig nu? Att det inte bara är pga det som hände som jag mår dåligt? Vet ingenting längre... orkar inte..

Möblerar om för fullt här hemma nu, tänkte inte göra det förrän hans saker är helt borta. Men jag behöver lite positiv fokus för tillfället och förnyelse är skönt att fokusera mina sista reserver av energi på.