:(

Sitter på jobbet efter hela två timmars orolig sömn inatt.. det kändes sådär att tillslut somna vid halv fyra tiden på morgonen när klockan sen börjar ringa kvart över fem.

Känner mig bara tom och ihålig idag.. eller som något som blivit tuggat och sen utspottat. Överkörd av en ångvält och lämnad i ett dike för att sen självdö.

Borde kanske inte ens blogga om det, ingen rolig topic att läsa om men på något sätt funkar det som terapi för mig att bara få ösa ur mig allt. Det är vid såna här tillfällen man är lite extra glad att man har fantastiska vänner och en underbar familj, men samtidigt orkar jag inte ta deras hjälp just nu. Jag vill bara stänga in mig i min ensamhet utan kontakt med någon. Behöver dra mig tillbaka och slicka mina sår, för även om det är i all välmening de påpekar hur dum han varit som gått miste om mig så hjälper det mig inte på nåt sätt att trasha honom. Han kan ju inte rå för hur han känner och tyvärr var det inte tillräckligt.. önskar bara att jag hade hållt min distans redan från början, vet inte hur han lyckades men han forcerade min mur som jag så vackert byggt upp under de senaste åren.

Kan inte säga att jag ångrar det senaste halvåret, fast som jag samtidigt ångrar det mer än allt annat nu när det bara gör ont att tänka tillbaka på det. Vet ju att jag kommer förbi det här, men jag har ingen aning om hur jag ska bära mig åt fram tills dess. Det är bara tungt just nu...