Idag -lagom till nästa injektion- är första dagen den här veckan som jag kan gå utan att halta och mitt knä är hyggligt smärtfritt. Wohoo! Så bra att vi ska förstöra det nu under förmiddagen med en ny injektion så att helvetet börjar om från början igen..
Hoppas bara att det inte gör lika ont som förra gången och att det onda går över fortare den här gången! Vi ska ju tapetsera och lägga golv hela helgen och det vore trist om jag inte kan dra mitt strå till stacken. Var ut och lämnade alla tapeter, tapetklister och golv i huset redan igår. Det känns helt overkligt när man ser det, att vi faktiskt ska bo där, att det är VÅRAT!
S är ju också jätteglad över huset men jag märker det på honom att han sörjer sin lägenhet. Det blir nog smärtsamt för honom att sälja den, speciellt om allt går som vi ändå hoppas - att den blir såld redan nästa vecka lagom till vi flyttar ut. Får trösta honom lite extra när det är klart sen!
Jag tänkte först att det var extremt dålig timing med mina injektioner i förhållande till husköp, flytt osv. Men på ett sätt kanske det var bästa timingen. Nog för jag har ont och det går ju knappast över för att man har ett hus på gång, men på nåt sätt tar huset massor med fokus ifrån smärtan och jag har fullt upp med att planera och fixa inför nya boendet istället för att ligga och tycka synd om mig själv dag ut och dag in. Sen blir väl S lite arg på mig visserligen för att jag är envisheten själv och vägrar att vila, men vadå, smärtan sitter på mig och jag borde väl själv få avgöra vad jag klarar och inte? Han är så gulligt orolig och omtänksam stackarn men jag måste få honom att förstå att jag inte är gjord av porslin, vi svenska vikingar är tuffa sons (and daughters) of bitches... Bara att bita ihop och även dra fram den finska sisun såsom den halvfinne jag ändå är!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar