Jag räknar dagar, timmar, minuter och sekunder nu! Det är äntligen helt säkert att min älskling kommer hem på onsdagkväll och väntan tills dess känns nästan ohanterbar just nu!! Jag trodde att fredag och lördag skulle vara jobbiga men det visade sig att det är söndagen som är värst nu. En seg-söndag som man mestadels spenderat i soffan och då känns saknaden efter S värre än värst!! Hade gett mycket för att få krypa upp i hans famn nu och bara få gosa in mig där.
Hade besök igår och det var trevligt att inte behöva tänka alltför mycket på att det är äckligt många dagar kvar innan älsklingen kommer hem. K och jag åt middag, groggade och satt och snackade bort hela natten! Det var välbehövligt, pratade om allt mellan himmel och jord och han stod tom ut med mitt tjatande om hur mycket jag saknar S och hur underbar S är..
Orosmomentet sjuka katter har pendlat upp och ner, just nu har oron stegrat rejält efter att jag märkt att Olivens aptit kanske inte är som den ska. Det där hemska penicillinet verkar göra henne totalt ointresserad av mat och det sista jag vill är att hon ska magra en massa nu en vecka innan operationen. Ångestattackerna avlöser varann med andra ord..
Hoppas på en bättre start på nästa vecka och att det mesta negativa har försvunnit tills dess. "Det kan bara bli bättre" som jag fått höra från flera håll. Ja, garanterat bättre när min bättre hälft äntligen sätter sin fot innanför dörren här men förhoppningsvis en hygglig vecka redan från dag 1.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar