Den evige Administratören

Det är inte bara på jobbet jag administrerar; allt papperarbete, avtal, betalning av räkningar, fix inför resor mm mm sköter jag hemma. Kanske beror det på mitt kontrollbehov, kanske beror det på att S inte pratar svenska.. Jag ska egentligen inte klaga, jag har själv försatt mig i situationen genom att ta över allting som behöver fixas men ibland måste man få klaga litegrann, alternativt ge sig själv en ordentlig klapp på axeln.

S är ute och äter med jobbarkompisar idag så i min ensamhet har jag fokuserat på att sköta det administrativa som behövs göras, som att ordna ett nytt elavtal tex. Jag trivs ju egentligen att få behålla kontrollen på allting, då vet jag att det blir gjort på rätt sätt och att alla aspekter har tänkts igenom men vissa dagar känner jag faktiskt att jag spyr på att vara ansvarig för precis allt. Nu när vi börjat diskutera huruvida vi ska bygga om det inglasade uterummet till något annat, mer som en utbyggnad av huset för att få mer yta, så har ju frågan om bygglov dykt upp. Timmar av googlande och studerande av lagar och förhållningsregler senare är jag fortfarande inte helt på det klara med hur det ligger till. Ringer man kommunen så känns det som att de kommer hålla ett extra getöga på vad vi sen gör. Det är när vi kommer till såna saker som jag känner att det bara blir för mycket, S hetsar om att vi ska ta reda på vad som gäller för att sätta igång redan i sommar medan jag känner att vi borde vänta. Vi har ju planer på en carport också men eftersom tomtgränsen inte är helt solklar kan vi inte köra igång det projektet heller förrän vi fått klarhet i det hela och kanske även frågat ägaren till marken runt om ifall vi får köpa loss en bit till. Allt det ligger på mina axlar, inte konstigt att man är konstant stressad kanske?

Men jag ska ge S lite cred i alla fall, han är ju åtminstone fullt medveten om allt arbete jag lägger ner på att hålla i alla trådarna för att allting ska funka här hemma och han är inte sen med att ge mig beröm och stötta mig när jag behöver. Jag måste själv lära mig att släppa kontrollen och lita på att någon annan kan göra ett lika bra jobb som mig, kunna lita på att husräkningarna blir betalda även om jag inte gör det. Det är lite fascinerande vilka roller man faller in i efter ett tag tillsammans, till en början beundrade jag S förmåga till att ta tag i saker trots att han inte kunde språket men nånstans på vägen tog mitt kontrollbehov över och då kör jag på som en ångvält för att fixa, fixa, fixa. Klart han blivit bekväm med situationen och lutat sig tillbaka, vem skulle inte göra det?! Men det känns skönt att veta att den dagen jag är mogen att släppa lite av kontrollen så kommer han ta över och göra det som behöver göras, han är inte den personen som bara struntar i allt. Mitt hjärta!! Vi kompletterar varann väldigt bra, trots att vi är väldigt olika och ibland hamnar i diskussioner innan vi hittat kompromissen som funkar för båda.