Det var ju som jag befarade, ett ilsket virus som låg och ruvade i min kropp i väntan på att bryta ut! Redan i slutet på förra veckan hade jag lite feber som pendlade fram och tillbaka under helgen. Körde denial och var ute i trädgården och arbetade, dock i mer måttlig takt än tidigare eftersom orken inte riktigt fanns där. I lördags var det ju äntligen S födelsedag som jag gått i månader och väntat på! Jag visste redan innan jul vad han skulle få i födelsedagspresent så tiden fram till den 27 april var i princip bara en transportsträcka. Han fick en Samsung surfplatta av mig, en present som verkligen gick hem hos honom! Tror inte han själv insett tidigare att han verkligen haft ett sugande behov av en men nu är han och hans "padda" oskiljaktiga! Success!! Han har ju alltid toppat mina födelsedagar med klockrena presenter så jag ville verkligen lyckas med hans. Har sparat och gnetat ett bra tag för att kunna ge honom den. :)
Som vanligt blev det inte särskilt mycket firande av hans födelsedag, vi jobbade i trädgården hela dagen och en av hans vänner kom över på en spontan fika på eftermiddagen. På kvällen skulle vi åka in till stan för att hämta upp en av hans franska vänners lillasyster som ska praktisera på Bombardier. För att få till någon form av firande av hans födelsedag, trots omständigheterna, åkte vi in redan tidigare på kvällen och mötte upp lite folk på Billan innan det var dags att åka till stationen och hämta tjejen från Frankrike. Jag kände mig redan väldigt hängig men trodde det berodde på att jag sovit dåligt igen.
Söndagen blev lugn, vi åkte in till stan en sväng med tjejen för att visa litegrann av Västerås. Tog en sen lunch på Kajplats 9 och åkte sen tillbaka till lugnet på landet.
Vaknade upp på måndagen och kände mig som ett vrak, som en påse blöta muffins ungefär.. Febern hade kommit tillbaka med råge men jag kämpade mig till jobbet ändå för att göra klart så mycket jag kunde för att inte dumpa allt på de andra som redan har massor att göra. Det blev en kort arbetsdag, 3,5 timme senare satt jag i bilen på vägen hem igen och då slog förkylningen till på allvar. Hann komma halvvägs så hade det brutit ut på allvar, jag var mer eller mindre zombie när jag kom hem. Har sen dess bott i soffan/sängen, oförmögen att göra nånting annat än ligga och tycka synd om mig själv.
Här ligger jag nu flera dagar senare och kan inte riktigt påstå att jag mår särskilt bättre. :(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar