Jag har uppenbarligen gjort mycket dumt i mitt liv med tanke på hur jag blivit straffad på sista tiden. Det måste ju bara vara så, annars har jag svårt att få det gå ihop. Jag överlevde första jobbveckan, det var till och med så att fredagen gick väldigt fort och det äntligen blev helg. På fredagskvällen var det grillkväll med familjen och redan då började jag känna av lite smärtor. Lördagen skulle spenderas på stan, vi skulle luncha med den franska tjejen och hennes familj som var här och hälsade på i Sverige och efter det träffa lite vänner. De planerna grusades rätt ordentligt när jag vaknade upp av ofantliga smärtor på lördagsmorgonen och efter 40 min i kö till sjukvårdsupplysningen fick jag svaret jag inte ville få: "åk till akuten".
Jaaaaaa, för akuten är ju mitt favoritställe på jorden! NOT! Lika bra att passa på medan man har frikort?! Kanske ska börja hänga där varje helg bara för att det är så ROLIGT att sitta och vänta i över 6 timmar innan man får hjälp????
Jag sa direkt till S att han kunde droppa av mig där och åka och träffa upp alla vi skulle umgåtts med. Fanns liksom ingen vits att han skulle sitta där och plågas med mig. Smärtorna from hell gjorde mig ju inte till en trevlig varelse att vara i närheten av heller.
Ja som sagt, över 6 timmar senare får man hjälp.. visar sig att det är en infekterad körtel som gjorde livet minst sagt surt och jag blir hemskickad med penicillin och rådet att knapra citodon mot smärtorna. Vad gör man när högsta dosen citodon inte hjälper då?! Kan säga att då ligger man i timmar och bara skriker av sina smärtor tills man är så slut att man somnar. Hemma från jobbet en vecka pga en körtelhelvete.. Suck!
Det hela blir ju ännu bättre när man sen får veta av läkaren att man har multiresistenta bakterier i kroppen som gör penicillinet totalt verkningslöst. Känns värt att ha knaprat penicillin i nästan en vecka utan effekt innan man får veta det. Som sagt, vad har jag gjort för ont i mitt liv för att förtjäna allt detta?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar