Ödets ironi

Det är helt enkelt bara så att jag inte kan få slappna av, inte en endaste sekund! Har min graviditet varit för easy-going och därför kryddar universum det hela med diverse åkommor?? Graviddiabetes kändes som att det räckte och blev över faktiskt men kanske blir jag straffad för att jag inte blivit totalt uppstressad över det? Eller så har jag helt enkelt bara världens otur... men jag ska snabbt tillägga att jag ändå har någon form av tur i oturen, allt hade kunnat vara mycket värre.

I fredagskväll blev det en ofrivillig åktur in till förlossningen, när jag gick på toa upptäckte jag att jag blödde litegrann. Lyckades leta fram telefonnumret till förlossningsmottagningen och i samråd med en barnmorska åkte vi sedan in vid 22-tiden. De kopplade på mig CTG för att kolla mig, bebisen och eventuella värkar. Allt verkade dock frid och fröjd men de ville ändå hålla mig kvar över natten för vidare observation eftersom läkaren inte kunde fastställa vad blödningen berodde på efter noggrann undersökning. Eftersom jag har testat positivt för multiresistenta bakterier får jag inte dela badrum med andra, dvs jag fick inte sova kvar i någon av sovsalarna, utan jag fick det unika nöjet att (försöka) sova på en förlossningsbädd i en förlossningssal! Klart det är skönt med eget rum men jag hade nog föredragit en lite bekvämare säng. Vid 13-tiden på lördagen blev jag utskriven (sån lättnad). De kan fortfarande inte säga vad blödningen berott på men eftersom lilla pyret mår bra och jag mår bra så kände de ingen oro för att släppa hem oss. Lilltösen får gärna komma lite tidigare än beräknat men inte såhär tidigt!

Nu har vi i alla fall numret till förlossningen tydligt uppskrivet i köket så vi är redo den dagen vi skjuter skarpt!

Såhär sliten blir man när man inte får sova ordentligt...