Upp och ner och upp igen

Det går som en berg-o-dalbana hela tiden. Semper Lemolac gav oss en helt ny bebis... i lite mer än ett dygn... Sen var vi tillbaka till magknip och skrik igen. Inte alls i den utsträckning som tidigare och det verkar bero på att hon får svårt att bajsa av ersättningen, hon är inte tillräckligt lös i magen för att få ut det helt enkelt. Pysventil visade sig vara ännu ett bra köp men det känns trist att vi måste hjälpa henne. Hon får numera en cocktailblandning av bröstmjölk/ersättning/rapsolja/laktulos med minifom som förrätt. Det nya vi ska testa är att ge både rapsolja och laktulos med varje matning. Har märkt att laktulosen får hennes mage ännu mer i uppror och gaserna verkar aldrig vilja ta slut. Istället för att hon ska få 2 ml morgon och kväll kommer vi sprida ut det till ½ ml i varje måltid. Förhoppningsvis blir det lite mildare mot hennes mage! Har provat att endast ge bröstmjölk också eftersom jag lyckats få upp produktionen lite mer igen samt bunkrat upp ett litet lager i kylskåpet men det slutar med magknip och gallskrik. Känns hemskt att min bröstmjölk kan likställas vid att ge henne rent gift. Verkar som att hon reagerar på mjölkprotein när det kommer via min bröstmjölk, trots att jag endast testade att ta lite vanligt smör på mackan för att se reaktionen. Men det verkar vara mer jag äter som hon reagerar mot, min mjölk har inte fungerat bra trots att jag kört helt mjölkfri kost. Det är som att hennes mage helt enkelt är för känslig för allting. Hade jag sett att det fungerat problemfritt med lemolacen så hade hon enbart fått den men hon blir ju väldigt ledsen och upprörd när hon inte kan bajsa.

What to do liksom.. Stackars bebis! Stackars oss också kanske jag får säga, vi har ju verkligen försökt med allt för att få henne må så bra som möjligt och hålla henne nöjd och glad men allt förgäves. Fick beröm på BVC idag för att vi kämpar (och orkar kämpa) så enormt. Ska ta till mig av det, för kämpa det gör vi. Hela tiden. Dygnet runt. Men som sagt, vad gör man inte för sin lilla sötskrutt?! Jag hoppas att allt bara vänder snart! Har i alla fall en lite lugnare bebis mot förut, får stunder under dagarna nu då vi kan ligga och kika på varann och bara le. Det där leendet man får kan smälta isberg! Passar på att verkligen njuta av de fina stunderna vi får ihop och lägger dem på minnet när katastrofen är ett faktum igen.

Mammas lilla räka, sötaste bebisen i universum!!!