Kulturkrock

Sverige och Frankrike ligger inte så väldigt långt ifrån varann varken på kartan eller i utveckling eller annat. Men vi har en hel del olikheter och skillnader i tänk. Det här märker jag alltmer i och med våra diskussioner hemma om tex hur vi ska uppfostra vår lilla räka, vid vilken ålder hon ska börja på dagis, när och hur man ska medicinera osv osv. Helt plötsligt ligger Sverige på jorden och Frankrike på månen.

I Frankrike medicinerar man allt, precis allt. Är du förkyld finns det medicin för det, har du minsta lilla ont i halsen eller nån liten infektion ges antibiotika utan att blinka. Paracetamol kan man äta mot i princip allt, har man minsta lilla tillstymmelse av huvudvärk eller feber eller kanske lite magvärk så proppar man i sig 1g (1000 mg) paracetamol som man lätt får tag på receptfritt på apoteken, här får du det endast på recept från läkaren i den styrkan. När det gäller min älskade man så får han fortsätta så om han nu så envist vill det men när det kommer till vår lilla räka är det tvärstopp! Hon ska inte bli iproppad en massa alvedon när det egentligen inte behövs. Medicin är bra, när den BEHÖVS! Men jag tycker inte man ska stoppa i sig en massa läkemedel i onödan. Förstå mig rätt, jag tar också alvedon om jag har ont i huvudet men jag känner inte att jag behöver äta en massa paracetamol om jag har 38 graders feber en dag.

Det finns ju en väldigt bra anledning till varför man inte ger antibiotika för minsta lilla grej numera. Det kommer bara fler och fler olika typer av multiresistenta bakterier och det beror på att vi fått antibiotika för lättvindigt. Kanske har jag börjat tänka över det här ännu mer sen jag åkte på att få multiresistenta bakterier och det blev problem när jag plötsligt behövde antibiotika. Vem vet. Men det spelar ingen roll. S tycker det är skandal att man inte får hjälp från familjeläkaren när man åker på influensan, men vi vet ju att det inte finns nåt att ta för att utplåna virus. Bara att vänta ut det. Sova, dricka mycket och härda ut.

Så.. Anledningen till att jag tog upp det här ämnet idag är för att lilla babyskrutt fick sin första vaccination i tisdags. Som bekant kan de få feber och bli gnälliga och hängiga från den. Det är vid såna här tillfällen det verkligen märks hur olika vi tänker. S tyckte vi skulle ge alvedon i lite förebyggande syfte eftersom hon var extra kinkig (trots att BVC tydligt sa att vi inte ska göra det). Jag hade nattskiftet med lilla räkan och hon sov ganska dåligt, var extra gnällig men inte så jättevarm. Kanske fick hon en liten släng av feber, dock ingen hög sådan och hon var inte det minsta medtagen utan väldigt alert (dock mer gnällig än vanligt). I det läget tycker jag det är totalt onödigt att ge henne medicin. S tog över på tidiga morgonen och när jag vaknade några timmar senare hade han varit i full färd med att vilja ge henne alvedon för att hon var varm. Dock hade han tagit tempen och sett att den låg på 37.5 så det blev inge alvedon.

Gissar att vi kommer att vara oense om sånt här även framöver...