Jag vet inte när jag ska hinna blogga egentligen, vår lilla räka är allt annat än tam och det blir bara mer för varje dag som går. Inte nog med att hon kryper omkring, hon gör det med super speed! Tittar man bort 30 sekunder så är hon long gone. Det här vållar ju en del problem i vardagen för hennes mor. Ska även tillägga att hon ska upp och stå emot allt som man resa sig mot och även allt man inte kan resa sig emot. Balansen är obefintlig och blåmärkena i ansiktet och på huvudet många. Vi har skaffat hjälm men den skyddar inte mot alla fall, speciellt inte när hon landar på ansiktet. Mycket tårar har det blivit men det hindrar inte hennes framfart och heller inte henne ifrån att göra om precis samma misstag gång på gång.
Det är härligt att hon är en nyfiken, rörlig och aktiv liten skrutt men det är även en förbannelse ibland. Plussa på att jag inte får lämna rummet utan henne och ibland inte ens befinna mig ett par meter bort så är ekvationen färdig. Det är underbart att umgås med lilla älsklingen men ack så låst man blir på kuppen! Finns så mycket jag skulle vilja göra om hon så för en stund kunde leka själv och utan att hitta på tok. Lekhagen var ett bra köp men knappast en garanti mot en hyperaktiv bebis. Hon är uppe och står mot gallret och ramlar givetvis på reguljär basis så man får springa dit och trösta.
Borde sova nu men tänkte flika in ett inlägg nu när jag gått och tänkt på det i dagar. På återseende!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar