Tid

Det sägs ju att tiden läker alla sår och nog är det så att den klyschan stämmer till mångt och mycket. Ärren bleknar och även om de fortfarande finns kvar så hittar man vägar att gå vidare.

Just nu har jag visserligen sett till att jag inte ens har en sekund över att fundera över saker och ting. Som om ett heltidsjobb, en 18 månaders vildbatting och drömmen om tid för sina hobbies inte var nog har jag nu även lagt till studier på listan. Visserligen på distans men på 75% takt. Jag hade ju inte så mycket fritid till att börja med och nu har jag sett till att dygnet garanterat har för få timmar! Människors respons på det hela har varit riktigt underhållande (jag vet att ekvationen är helt galen). Det börjar med att alla är positiva och peppande, säger hurtigt att det här kommer jag ju klara lätt, jag som är smart och har lite av ett läshuvud, redan kan lite om ämnet osv osv. Sen kommer oundvikligen frågan hur länge den här utbildningen kommer att pågå och när jag svarar "2 år" sätter alla i halsen, kippar efter andan och tystnar. Haha. Som sagt, jag vet att jag är galen och jag har en backup-plan att gå ner i arbetstid om det verkligen krisar och jag inte får ihop livet.

För det är ju så att Svea fortfarande är det viktigaste i mitt liv (självklart S också). Min familj helt enkelt. Jag kommer inte att göra några avkall på tiden jag har att spendera med Svea om dagarna och allt annat får lov att fungera runt omkring det.

Tanken är alltså att jag om två år ska vara färdigutbildad Lönespecialist med världen för mina fötter!